Om fascism och politiskt våld

Fanny Åström skriver om politiskt våld.

För henne ”handlar det inte om att specifika personer ska bemötas med våld, utan om att skydda vissa ideal med de medel som för tillfället krävs”. Vilket våld som krävs för att skydda vilka ideal framgår inte, men i nästa stycke förklarar hon när det bör användas, ”när fascister demonstrerar”. Och det har hon f.ö. också hävdat tidigare.

Här finns en tydlig följdstridighet. Att bruka våld för att tysta kritiska röster är ett av fascismens osvikliga kännemärken. Fanny kan inte både kalla sig antifascist och angripa fredliga (om än inte frihetliga) demonstranter med våld.

Fanny skriver i nästa stycke att polisiärt våld mot ockupationer av fabriker och bostäder är fel, och att det är ”motiverat att försvara sig” mot den liberala demokratins rättsväsende, när polisen skyddar fabriks- och bostadsägarnas rättigheter. Eftersom valet finns att acceptera ockupationen (”… kan ju folk faktiskt välja att ge med sig”), bör polisen mötas med motvåld.

Samma slags följdstridighet här. Det är inte möjligt att vara antifascist och samtidigt stödja ockupation av arbetsplatser och hem, såväl som våld mot ingripande polis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s