xChiaki skriver om manshat.
Hon inleder: ”Manshat är, som jag ser det, inte en del av någon politisk agenda feminster har.” Nej, de flesta som kallar sig feminister ger inte uttryck för manshat. Men man bör heller inte bortse från att somliga feminister gör det. Till exempel den här, den här och den här. Men xChiaki försöker inte bortse från några ruttna äpplen i den feministiska fruktkorgen, utan sällar sig i ledet.
Hon fortsätter: ”Manshatet är en reaktion på förtryck.” Så resonerar förstås alla som ger uttryck för hat mot hela grupper av människor.
Hon går vidare med att hon ”förstår dem som vill mörda män, våldta dem och kastrera dem”. Högst sympatiskt, förstås…
Hon säger att det är ”väldigt naturligt att man som kvinna känner hat mot män”. Så kan man ju också rationalisera det.
Hon avslutar märkligt nog: ”Slutligen vill jag säga att jag tror på män.” Ett paradexempel på kognitiv dissonans: hon vill både tycka att mord och hat mot grupper av människor är okej, och framstå som något slags sansad människa. Den senare biten lämnar en del att önska.
Tenebrism 
Pingback: Manshat | Det fina hatet