Om skönhet och rasism

Fanny skriver om skönhet och kvinnlighet.

Hon menar att ”kvinnor i regel sysslar med ett feminiseringsprojekt”, d.v.s. de ”skapar sig själva som Kvinnor för att få plats i patriarkatet”. Det är hennes uppfattning att dessa kvinnor ”använder sig av andra kvinnor för att stärka sin ställning”, och då ”degraderar hon andra kvinnor”. Men att kvinnor degraderar andra kvinnor om de eftersträvar sin egen femininitet är ett i högsta grad kvinnoförnedrande tänkesätt. Det implicerar ju att kvinnors värde är beroende av hur andra kvinnor framställer sig själva.

Hon skriver, med Miley Cyrus och Lily Allen i åtanke, att deras musikvideos ”handlar om att använda dessa kvinnor, objektifiera dessa kvinnor, för att själv bli mer Kvinna i patriarkatets ögon”. Här pådyvlar hon andra människor sina egna utgångspunkter, som kanske eller kanske inte delas av Miley och Lily. Hon ”tar sig tolkningsföreträde”, som feminister ibland uttrycker det.

Hon hävdar vidare att feminisering ”ofta sker inom feminismen också”, t.ex. när ”vita feminister dikterar vilket förhållande alla kvinnor borde ha till skönhet”. Det gör hon själv i sitt inlägg, när hon säger att kvinnor som eftersträvar sin egen femininitet degraderar andra kvinnor.

Hon säger att ”vita kvinnor allierar sig med vita män i ett gemensamt förtryck av rasifierade kvinnor”. Det här är en typ av retorik som kunnat hämtas direkt ur Mein Kampf.

Hon avslutar med att feminister bör ”sluta alliera oss med vita män”. Rasism.