Liberalism och välgörenhet

Fanny skriver om välgörenhet.

Hon hävdar att välgörenhet är ”alla liberalers våta jävla dröm”, eftersom den är frivillig och kan ”urholka det sociala skyddsnätet”. Samtidigt skriver hon att ”målet för varje politisk organisation borde vara att avskaffa sig själv”, för att man egentligen vill avskaffa det som gör organisationen nödvändig från första början. Men det senare resonemanget ligger i linje med de förra liberalernas.

Hon skriver att hon inte tycker om ”idén om att människors behov ska bli tillgodosedda på grund av andra människors välvilja”. Det måste vara svårt att både försöka vara en arbetarklassvän, och samtidigt visa sådant förakt för välgörenhet och välvilja.

Hon säger att samhället ”kan inte gå runt på att olika människor känner för att vara snälla”. Är det inte så småborgerlig kritik av vänstern i vanliga fall låter?

Hon menar att välgörenhet ofta har ”drag av ‘white savior-complex'” för att ”vi” skall hjälpa ”dem” i något annat land. Så det är fel att skicka välgörenhet till fattiga i bl.a. Afrika om man har vit hudfärg? Rasism.

Hon påstår att ”välståndet som byggts” i Sverige (eller i västvärlden generellt) kommer av ”århundraden av exploatering” av t.ex. Afrika. Faktaunderlag saknas.

3 reaktioner på ”Liberalism och välgörenhet

  1. Skall man tolka det välvilligt/satiriskt, låter det som om hon menar att vi skall sluta ”skicka en massa bidrag” och övergå till att handla med folk. (Jag tror personligen att både bidrag och handel kan ha positiva effekter om man tänker efter före.)

    För övrigt står Afrika på egna ben. Minns ni den ”senaste” terrorattacken? Det var i ett köpcentrum. Inte i en hydda.

  2. Här tycker jag faktiskt Fanny har ett par riktigt intressanta poänger.

    Att målet för organisationer är att avskaffa sig själva, det håller jag med om. Så kan/bör det ofta vara. Hon borde kanske då även fundera över om det är dags för feminismen att avskaffa sig själv.

    Jag tycker inte heller om att människors behov skall bli tillgodosedda på grund av andra människors välvilja. Inte vissa grundläggande behov. Själv är jag en ärkekonservativ anhängare till nattväktarstaten, den som tar hand om försvar, utbildning och sjukvård. Jag vill absolut inte att jag skall behöva muta min lokala polis med tårta eller pengar för att de skall orka ta emot min anmälan. Gör din plikt och hävda din rätt, säger sossarna. Jag tycker det ligger mycket i det. Vi skall gemensamt betala skatt, och sedan skall vi ha rätt till polis och läkare i retur. Det skall inte vara en ynnest vi behöver be om, och ibland bli utan när de inte orkar bry sig om oss.

    Sen finns det en gräns där det är dags för välgörenhet att ta vid. Låt mig ge ett för mig aktuellt exempel: jag hänger för närvarande rätt mycket på barnsjukhuset i Lund. Eftersom jag betalat skatt, så har vi rätt att ta upp en säng, få mediciner, operationer och omvårdnad. Inget vi skall behöva bocka och be för. Sedan finns där även välgörenhet, i form av barncancerföreningen. De, och diverse stiftelser, har sett till att betala TV-apparater, TV-spel, leksaker, böcker. En massa saker som gör livet lite lättare för barnen där.

    Den dag Fanny inser varifrån vårt välstånd kommer ifrån lär hon bli deprimerad. Eller befriad från den kommunistiska virrlärans ok. Välståndet kommer från frihet. Frihet att säga vad man vill. Frihet att starta företag. Frihet att behålla sina ägodelar. Frihet att bedriva handel, ja även globalt.
    Även diktaturerna (Sovjet, Kina osv) sög ur sina kolonier så gott de kunde; de blev inte rika för det.

  3. Problemet med välgörenheten är att den befäster samma maktrelation som skapar fattigdomen. Jag har möjlighet att välja om jag vill ge pengar till en hemlös, men om den inte får några pengar har den inte rätt till något. Det är liberalismen i kvadrat: den privata äganderätten ses som moraliskt imperativ så till den grad att jag inte gör fel om jag inte skänker pengar till någon som svälter (och hyllas om jag gör det!), men om den svältande snattar mat på ICA tillkallas polis.

    Och vad gäller att ”alla ska vara snälla hela tiden” så är det väl just småborgerlig vänsterliberalism som ansyftas? Marxister och andra radikaler förstår ju att problemet inte är att människor är taskiga mot varandra, utan att vi har ett totalitärt produktionssystem som nödvändiggör omoraliskt agerande och makthierarkier, inom ramarna för vilket det är möjligt att tillskansa sig otrolig makt och privilegier på bekostnad av andra. Man vill alltså avskaffa systemet som gör människor fattiga och rika, inte ha ett system där de rika är snällare mot de fattiga.

    Om du inte förstår det, tror jag du är dåligt utrustad för att diskutera radikalfeministers argument, och borde läsa på mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s