Pretention och evidens

Den här bloggen har nämnts några gånger på Twitter under veckan som gått. Jag länkar några skärmdumpar:

Jag kallas för gymnasieintellektuell, reaktionär, antifeminist, ultimat nyliberal och sjukt självgod. Framför allt kallas jag pretentiös, inte mindre än ett femtal gånger. Ett par punkter stämmer, andra stämmer inte. Jag kan avslöja att jag inte har hatt.

Men min kardinalsynd tycks alltså vara pretention som, antar jag, består i ett sakligt tonfall, ett empiriskt förhållningssätt och ett någotsånär korrekt språk. Namnet på bloggen är tydligen också pretentiöst, för att det hämtas ur konsthistorien. Kanske det. Om det är pretentiöst att vara intresserad av historia, ser jag inget problem med att vara pretentiös. Betänk dock att konstvetenskap är ett kvinnodominerat fält, både vid universiteten och i arbetslivet. Jag läste grundkursen själv för bara ett par år sedan.

Även om det är roligt att spekulera kring min person vore det kanske mer givande, om bloggen nu ändå skall nämnas, att bemöta den i sak? Den marxistiska och feministiska analysen behöver t.ex. empiriskt stöd, vilket det ju är möjligt att den har — men inget som presenteras. Härledningar utifrån ”jag tror”, ”jag tänker”, och ”jag känner” räcker inte när det gäller påståenden om hur världen är beskaffad. Att en teori bekräftar ens egna (och en del vänners) upplevelser har väldigt litet förklaringsvärde när man talar om mekanismer som antas influera hela samhällen.

Det är inte det enda problemet med den radikalfeministiska analysen. Men det vore en bra början.

17 reaktioner på ”Pretention och evidens

  1. Anti-intellektualism är ju för övrigt vanligt bland socialister.

    Jag hade själv aldrig hört talas om konststilen tenebrism när jag första gången läste den här bloggen. Till skillnad från det upprörda folket på Twitter fick det mig dock inte att känna mig dum.

  2. Ilskan visar ju på att det är ömma tår den här bloggen trampar på.

    Inte heller jag kände till vad tenebrism betydde, men nu vet jag. Det verkar som om denna term från konsthistorien blivit välkänd i feministkrestar den senaste tiden…

      • Nej LD är ju härligt normbrytande på det sättet… Eller kanske inte. Det är rätt vanligt att riktigt onda män får många kvinnliga beundrare. Har till och med för mig att LD erkänt att hon brevväxlar (eller möjligen tidigare har brevväxlat) med brottslingar i fängelse.

        Rembrandt var väl en specialist på tenebrism om jag inte misstar mig?

  3. Kollade på tweetsen du hade tagit skärmdumpar på. De verkar samtliga gå ut på att recensera dig som person och att förlöljliga din debattstil. som vanligt gör dom ingen ansats till att visa upp bevis på sina påståenden och teser.Detta med all sannolikhet för att dom inte kan bevisa sina påståenden om strukturer och patriarkat i ordens verkliga betydelse.
    Det börjar förmodligen bli jobbigt för extremfeministerna att de numera blir mer och mer ifrågasatta.

  4. Eftersom den krets dessa personer oftast skriver för mest går ut på att hålla med varandra (om inte annat kan man se det i kommentarsfälten på deras sidor) är det sannolikt att de inte behärskar konsten att svara i sak, utan måste förfalla till personangrepp eller motsvarande icke-argument. Mycket underhållande, tack för att du lägger din energi på detta!

  5. Björn: Caravaggio utvecklade (i princip) tekniken, och de som idag är mest kända för den utöver honom är nog Rembrandt och Rubens. Jag nämner gärna Artemisia Gentileschi också, och inte bara för att hon var kvinna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s