Vädjan till vetenskapligt tänkande

Fanny nämner vetenskap på Twitter, och eftersom den här bloggen ofta vädjar till henne och andra radikalfeminister att reflektera vetenskapligt, bör jag väl kommentera det.

vetenskap

Det här stämmer inte riktigt. All vetenskap kan måhända rent historiskt spåras tillbaka till hypoteser, men det betyder inte att all vetenskap bygger på hypoteser. Hypoteser som bekräftas av evidens befordras nämligen till exempelvis teorier. Och det är inte bara en språklig skillnad. Det är skillnaden mellan ett påstående som saknar stöd i forskning, och ett som inte gör det. Som Fanny (och Adori) nu formulerar det, framstår det som att all vetenskap idag bygger på mer eller mindre fria fantasier. Så är det inte.

Vad som utmärker vetenskap är inte hypoteser. Även homeopatiker och astrologer har hypoteser. Vetenskap utmärks av den metod man använder för att pröva sina hypoteser. Om Fanny (och andra radikalfeminister) ägnar ett modikum av uppmärksamhet åt vetenskapliga metoder när de påstår saker om naturen eller samhället vore det tacknämligt. En ledtråd är att det är kvantitativ forskning som är relevant, inte deduktioner från ideologiska premisser.

18 reaktioner på ”Vädjan till vetenskapligt tänkande

  1. Ja, det är grovt okunnig och tillåts sprida goja eftersom de går på grund så snart man för in tex vetenskaplig metod på deras egna hypoteser. Eftersom de vet att de inte finns några belägg i princip för vad de påstår så måste de försöka skjuta vetenskapen i sank för att få fortsatt förtroende bland sin rättrogna.

    Självklart pratar de inte till normalbegåvad människor, eftersom de snabbt ser igenom deras påståenden, de talar ju till de sina. Oftast en ung tjej som inte kan eller vill inse saker om vetenskap, ekonomi mm, utan vill att världen ska vara som de vill, eftersom de oftast är totalt utanför samhället.

    Fanny skriver ju att alla hennes vänner är arbetslösa i princip, dvs tjejer som inte klarar av att jobba.

    • Jag tror inte de vet att många av deras centrala idéer saknar belägg. Hur de tänker kan jag bara spekulera i. På de sätt folk i allmänhet tänker, antar jag, när de dras med i olika radikala grupper.

      De flesta radikalfeminister jag nämnt lever på marginalen och lider av psykisk ohälsa. De invänder säkert att man bör se till deras resonemang och inte till deras livsomständigheter, men det är inte precis en saklighet de själva håller sig till.

      • I alla ”sekter” så är det ju förbud att diskutera andras synsätt och inte heller med andra, det vet ju alla. Om man själv upptäcker att man är med i en grupp där man inte diskuterar med andra så kanske man skulle börja klura på ifall man inte är med i en sekt.

        Det stora problemet med dessa radikalfeminister är ju inte att de sprider hat mot mannen, det stora problemet är ju att de gå ner sig och förstör sitt eget psyke. Cherrypicking ala grande och skygglapp på och offerkoftan blir till slut så tung att bära när man gråter den full att man tyngs ner och hamnar i botten.

  2. Att universitetsstudenter ska kunna förstå och behärska vedertagen vetenskapsteori är kanske för mycket begärt. Inom vissa kurser och program räcker det antagligen med testbara eller otestbara hypoteser.

    • När man pratar om samhälls-/humanvetenskaper såsom genusvetenskap, sociologi, antropologi osv, vilket är där den huvudsakliga forskningen på könsfrågor utförs, råder ingen bred vetenskapsteoretisk konsensus som det gör inom naturvetenskaperna. Hur man väljer att tolka det empiriska materialet (och, för den delen, vad man anser vara relevant empiriskt material) kommer alltid vara format av våra personliga etiska och ideologiska ställningstaganden, och därför kan man inte bara rakt av plocka en vetenskapsteori från naturvetenskapen.

      Att kvinnor har mindre makt och resurser är empiriskt fakta. En intellektuellt hederlig anti-feminism måste utgå ifrån det och sedan forma en teori som förklarar denna underordning bättre än de nuvarande genusvetenskapliga teoribegreppen. Det tror jag förvisso blir svårt, men att ifrågasätta dess vetenskaplighet är att ifrågasätta all samhällsvetenskap.

      • Ingen av dessa bloggar hänvisar någonsin (alltså inte en endaste gång) till forskning för att stödja sina många kvantitativa påståenden om hur världen fungerar. Vare sig till forskning som stödjs av, saknar eller strider mot konsensus.

        Jag är f.ö. inte intresserad av formulera någon antifeminism. Jag är klassisk feminist.

      • Feminist? Dra på trissor! Du får gärna förklara hur denna klassiska feminism, till förvirring lik anti-feministisk praktik, fungerar?

        Om nu feminism är något som engagerar dig, och en rörelse du sympatiserar med, varför spenderar du så mycket av din tid på att kritisera andra feminister istället för patriarkatet?

  3. Klassisk feminism är detsamma som liberalism med kvinnofokus. En ideologi som uppnådde sina mål ca 1983 i Sverige, när de sista yrkesförbuden för kvinnor avskaffades.

    • Ja, därför gör jag ingen sak av att kalla mig feminist heller. Men det finns ändå en djup sympati med den klassiska feminismen, som inte präglades av postmoderna teorier (och förstås än mindre av direkt hat mot eller moraliskt avfärdande av halva världsbefolkningar).

  4. G: Klassisk feminism innebär att lagen skall betrakta kvinnor och män lika. Inte mer, inte mindre.

    Jag sympatiserar inte med den feministiska rörelsen. Jag har aldrig avfärdat feminism per se, bara det slags feminism som vissa radikalfeminister stödjer. Det är fullt möjligt att vara feminist utan att också vara revolutionär kommunist eller fascist, utan att hata män och utan att anklaga halva jordens befolkning för att vara förtryckare.

    • Jaha. Liberalfeminism, alltså. Problemet med en sån analys, som med all liberalism, är väl att den är alldeles för fixerad vid det formella på bekostnad av dess verklighetsförankring. Det säger liksom sig självt att, t.ex., rasismen i Förenta Staterna inte försvann för att svarta fick samma rättigheter på pappret som vita, eller att Sverige inte slutade vara ett hierarkiskt samhälle bara för att alla har rösträtt; varför skulle män och kvinnor då plötsligt vara jämställda bara för att lagen inte längre är diskriminerande? Så har aldrig annars varit fallet.

      Det känns aningen reaktionärt att sitta från en grund analytisk position och skjuta ned människor med en mer utvecklad analys än en själv.

      • Det där ”inte mer, inte mindre” var ett ganska viktigt tillägg.

        Jag är mer intresserad av om teorier är rimliga och har stöd i empiri eller ej, än av hur komplexa de är.

      • Så en teoris förklaringsvärde är fullständigt ointressant? Det låter inte som en vetenskaplig hållning. Lika formella rättigheter har inte lett till jämlikhet, det är ett empiriskt fakta. Alltså räcker det inte att titta på rättigheter för att förklara maktskillnaden mellan könen; vi behöver således en djupare analys, som belyser hur makt upprätthålls på andra sätt än det formella. Det är en självklar, rimlig vetenskaplig slutsats. Att inte fördjupa sin analys när den saknar förklaringsvärde är dogmatiskt och intellektuellt ohederligt.

    • Du har fortfarande inte förklarat hur en liberalfeministisk analys, som inte kan förklara varför det fortfarande är en enorm diskrepans mellan den teoretiska jämlikheten inför lagen och människors materiella verklighet, är rimligare och mer empiriskt belagd än t.ex. en radikal- eller en queerfeministisk analys?

  5. Könsmaktsordningen har stöd i empirisk kvantitativ forskning men allt gidder om patriarkat eller patriarkala strukturer eller att alla män förtrycker alla kvinner eller att alla män i egenskap av sitt biologiska kön har en förtryckarposition i förhållande till alla kvinnor har inget stöd överhuvudtaget. Den som påstår det skitar ner teorin om könsmaktsordningen å det grövsta.

    • Fast de är väl bara olika namn för samma sak? Jag förstår inte hur man kan separera teorin om könsmaktsordningen från teorin om patriarkatet och de patriarkala strukturer som upprätthåller den ordningen. Och det biologiska könet är väl inte något som feminister är särskilt intresserade av i allmänhet.

      • Könsmaktsordningen är ju väsensskild från patriarkatet även om den anses ha sitt ursprung därifrån. Skillnaden ligger i att KM är en struktur, och strukturer har inga förtryckande egenskaper, medan P är ett styrlseskick som aktivt förtrycker yngre män, barn och kvinnor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s