Att förhålla sig till män

Fanny skriver om att förhålla sig till män.

Hon menar att kvinnor får lära sig hur de skall skydda sig mot våldtäkter, sexuella trakasserier, misshandel, o.s.v. Ja, det är väl något positivt? Hon drar slutsatsen att om ”en kvinna blir utsatt för något brott så är det hennes fel, för det är hon som inte tagit till sig alla välmenande tips om hur hon kan skydda sig tillräckligt mycket”. Men det följer inte. Att skydda sig mot något minskar riskfaktorn. Det innebär inte att man har full kontroll, eller att det är ens eget fel om skyddet inte räcker till. (Att låsa ytterdörren minskar risken för inbrott, och får man ändå inbrott betyder det inte att det är ens fel — skulden ligger på brottslingen.)

Hon skriver att män inte får lära sig ”ens i närheten så mycket om hur de ska skydda sig från slagsmål”. Jodå, det får de. Män har generellt bra koll på t.ex. vilka områden som är bråkiga, vilka tider på dygnet man bör undvika dem, att krogar och klubbar är riskzoner och att provokation ökar våldsrisken.

Hon menar att det är ”överlevnadsinstinkt för kvinnor” att ”tillfredsställa män”. Som man, kommer kvinnor att ”anstränga sig för att tillfredsställa en”. Det tycks stämma illa överens med empiri.

Hon påpekar att män inte kan förvänta sig ”att kvinnor alltid säger rakt ut vad de tänker och känner”. Nej, det förstås. Det är väl generellt så att människor av olika skäl inte säger precis vad de tänker och känner. Att de känner sig hotade kan vara ett skäl, men i allmänhet har det mer att göra med social kompetens eller inre osäkerhet. Därav talesättet att det är ”av barn, fyllon och dårar” man får höra sanningen.

Hon skriver att man inte kan ”förvänta sig att kvinnor ska sätta upp sina egna gränser”. Detta är ett förminskande av kvinnors förmåga till självständighet.

Hon tycker det är ”problematiskt” och ”obekvämt” när ”vissa män” är ”ärliga” genom att t.ex. säga att de är ”attraherade” av henne. Det betyder ju att hon måste ”förhålla sig till” det, vilket är ”jävligt jobbigt”. Kan så vara. Men kommunikation om känslor är inte fel eller otrevligt, även om det (som all kommunikation) innebär något att förhålla sig till. Vad just hon tycker är obekvämt och jävligt jobbigt är svårt för andra att veta.

Hon säger att ”det bästa sättet” för män att ”visa vänlighet och omtanke” mot kvinnor, ofta är att ”inte ta kontakt alls”. Jag vet inte om det uttalandet är mest mans- eller kvinnoförnedrande.

28 reaktioner på ”Att förhålla sig till män

  1. Är inte just samtal om och förmåga att uttrycka känslor något som ofta beskrivs som bristande hos män? Är det nu istället ej önskvärt? Fanny har tidigare beskrivit mäns bristande känsloliv och empati som ett problem. Oklart hur man skall förstå dessa krav.

    • Alla kvinnor är förtryckta och underordnade alla män så Fanny eller någon annan kvinna har ingen position från vilken hen kan ställa några som helst krav på män. Jag som man däremot kan ställa krav och jag förväntar mig att Fanny börjar lönearbeta i det kapitalistiska systemet och därmed uppfyller sin självförsörjningsplikt så det blir mindre tid för massa meningslöst bloggande och andra dumheter som nu fyller hennes inproduktiva vardag.

    • Att vara konsekvent är en avart till vetenskap som är en oönskad patriarkal härskarteknik. Män ska lämna plats åt kvinnor, det finns en lista på politism.se där dom rankar män som borde ge sin plats till kvinnor för de har eller andra män har redan tagit den platsen av en kvinna, det kan vi se på statistiken ju som inte är 50/50.

      Män ska ge sin plats till en kvinna och gå och sätta sig på läktaren och om han motsätter sig det är han en kvinnohatare osv.

  2. Jag kan på sätt och vis förstå Fannys retorik här, även om jag inte håller med henne helt, fast jag är feminist 😉
    Jag tycker exempelvis att det är mindre problematiskt om en kille faktiskt är rättfram i sin approach och jag tycker det är bättre när en kille säger rättframt vad han vill än när det blir en gissningslek osv. Jag tycker det är mer problematiskt att INTE förhålla sig till folk än att göra det.

      • Nej, den attityden är aldrig trevlig och ger väl sällan någon form av utdelning heller kan jag tänka. Generellt sett kan jag dock tycka att retoriken Fanny använder sig av är väldigt vinklad. Alltså är du antingen i en påverkbar fas att bli radikalfeminist eller redan frälst radikalfeminist då är hon jättebra. Tyvärr delar inte jag hennes feministiska analys, min feministiska analys ser aningens (ganska mycket) annorlunda ut. Men jag tror också att det har jättemycket att göra med vad varje enskild kvinnlig feminist har för eget bagage med sig i livet också, men det diskuteras sällan.

  3. Sara: Att du inte delar hennes analys skulle jag se som positivt. Och det bör man komma ihåg, att de allra flesta feminister inte kämpar för blodig revolution, tycker inte att yttrandefrihet är ett ”ointressant ställningstagande”, och menar inte att alla enskilda män förtrycker alla enskilda kvinnor. Det har jag svårt att se som något annat en en avart av den fascism hon säger sig motarbeta. Men det går väl åt bägge hållen. Jag kan identifiera mig som klassisk feminist (eller liberalfeminist) à Petra Östergren eller Louise Persson, och det vinner ju förståeligt nog inga sympatier hos Fanny.

    Ang. bagaget kan jag förstå att det ofta inte diskuteras. Det är svårt att säga ”sådär tänker du bara för att du har bakgrund x” på ett trevligt sätt, och det är ju inte så sakligt heller. Men visst lägger man märke till vissa tendenser, eller strukturer om man så vill, bland radikalfeminister av bl.a. ekonomisk knapphet och psykisk ohälsa. Det är dock inget som jag vill köra några växlar på här.

  4. Sara, rätta mig gärna om jag har fel, men du brukar ju skriva på hennes blogg hur mycket du tycker om hennes texter, hur bra de är osv. Här ger du en liten annan bild, betydligt mer nyanserad och givetvis då betydligt mer givande att diskutera med.

    Men blir det inte lite ”hyckleri”? På Fannys blogg får 99,9% bara skriva om de hyllar henne etc, biland slinker det igenom en diskussion som Fanny avfärdar, nr hon hamnar i knipa, med:
    Så tolkar jag det inte alls. Underlig, så menar jag inte etc mm.
    Är du också tvingad att krypa för henne för att få skriva där?

    • Jag förstår hur du resonerar. Jag har inte kommenterat på hennes blogg nu på typ två månader, inte på Lady Dahmers heller. Finns anledningar till det 🙂
      Jag tyckte Fanny var jättebra, men min feminism har utvecklats åt ett annat håll.

      • Nej Malte det har jag inte. Som jag ser det är all form av åsiktsformande en växande process och min feminism är inte ett undantag, jag skriver om feminism/genus på min blogg och jag har bloggat ungefär ett år, jag skulle tro att det går att se skiftningar i hur jag utvecklat mig där. Men det är inte så att jag ena dagen gillat dem och dagen efter ogillat dem. Det handlar inte ens om gilla/ogilla (vilket iof ingen påstod heller) utan det är mer en fråga om att jag känt att deras feminism inte passar mig. Jag tycker inte att deras retorik är en bra grogrund, vilket jag hamnat i debatt om ett antal gånger. jag gillar inte den arga tonen och den radikala inställningen. Eftersom jag främst anser att jämställdhet handlar om att få ihop människor, jämka ihop och enas, så skjuter den arga retoriken målet sig själv i foten.

  5. Ah, underbart. Glädjande. För att komma framåt behöver vi kunna diskutera man och kvinnofrågor ur ett klimat där inte kvinnor skriker på män att de förtrycker. ur det kommer det bara ont. Jag hoppas du kan bidra med dina synpunkter på ett bra sätt och att du blir bemött på ett bra sätt av de som tycker annorlunda.

    • Jag antar att detta svar var menat till mig? 🙂
      Tja, jag vet inte men jag tycker inte att en ekokammare är speciellt nyttigt för utveckling. Jag lär mig inte så jättemycket på feministiska bloggar längre känner jag, därför vidgar jag mina vyer. Jag har fått väldigt bra bemötande av jämställdister och jag upplever ofta debattklimatet bättre på många ställen som inte är styrda av feminister. Dock är jag fortfarande feminist, bara inte radikalfeminist och jag tror inte heller på ilskan eller patriarkatet (inte på en nationell svensk nivå iaf, globalt sett är det fortfarande i majoritet ett stort patriarkat som råder men eftersom jag främst ser mig som postmodern och till viss del postkolonial feminist så anser jag ju också att det är så att vi måste se varje jämställdhetsfråga till situation och land osv.)

  6. Det är skönt att se en liberalfeministisk blogg som har modet att kritisera de radikala. Jag trodde liberalfeminismen var en utdöd rörelse i Sverige, eftersom dess huvudsakliga mål är uppnådda sen decennier.

    Sen kan jag ju tycka att det är bortkastad energi att enbart bemöta bloggande gräsrötter, när det finns gott om stora radikalfeministiska elefanter i media, akademi och politik. Såna diskussioner syftar mest till att slipa argumenten innan de sjösätts på riktigt.

    • alltså bara för att någon uppnått sitt mål slutar en väl inte per automatik att vara av den -ismen, eller?
      Jag kan hålla med om att många av liberalfeminismens mål är uppnådda men jag ser ändå en stor nytta för en liberalfeminist att hålla sig ajour och uppdaterad i samhällsfrågor samt debattera ur ett liberalfeministiskt perspektiv, eftersom ett samhälle är en levande organism på många sätt.

      • Ja, missförstå mig inte nu, jag hade gärna sett fler liberalfeminister i samhällsdebatten. Men bland de namnkunniga ser jag bara Sakine Madon och Maria Ludwigsson.

        Liberalfeminismen är det ideologiska ursprunget till jämställdismen, och den rörelsen behöver alliera sig med liberalfeminister för att kunna växa till en meningsfull politisk faktor. Tyvärr har dock de flesta liberalfeministerna antingen tystnat eller radikaliserats.

    • Liberalfeminismen har inte mycket till rörelse kvar, men värderingarna är väl gängse. De allra flesta i Sverige 2013 anser att kvinnor skall få rösta, studera, arbeta, och vara jämställda män i lagens mening. Det har blivit en allmän grundvärdering som ofta gömmer sig i helt andra ord än feminism, t.ex. demokratiska rättigheter eller individualism.

      Som Sara var inne på finns det ju också andra länder i världen där kvinnan är långt från jämställd mannen i lagens mening. Det är väl också där jag ser att begreppet patriarkat får en tydlig objektiv grund: när lagen särlagstiftar bort kvinnors frihet. Att det fortfarande finns samhällen där kvinnor inte får köra bil, gå ut utan att eskorteras av en man, eller rentav fängslas för att ha anmält en våldtäkt.

      Fanny skulle förstås invända att jag nu talar om typ Det Riktiga KvinnoförtrycketTM och så vidare, för hon tänker att det är jävla soft att skjuta skulden ifrån sig så en slipper sluta förtrycka själv och så vidare. Men jag kan inte låta bli att tycka att sådant förtryck är lite allvarligare, än det ”förtryck” man utövar t.ex. genom att berätta för en tjej att man är attraherad av henne.

    • Bloggen drivs förresten bara för mitt eget höga nöjes skull. Det finns ingen direkt agenda eller målsättning med den. Jag har skrivit om helt andra ämnen i många år och startade spontant det här som ett litet sidoprojekt.

      • Ja, som underhållning för den som roas av lyteskomik fungerar förstås Fanny, Lady Dahmer m.fl. Twittertroll utmärkt.

        Men vill man påverka politiken finns det större makthavare som verkar i nästan samma anda, vilka krutet bör läggas på.

  7. @bashflak. jag förstår vad du menar. Alltså detta är en ganska intressant politisk åsikt generellt sett, ber om ursäkt till benebrism här för att jag spårar lite åt något håll men när detta ändå är uppe:
    Jag har stor respekt för Sakine Madon även om jag inte delar hennes åsikter nämnvärt ofta. Alltså hon är otroligt påläst och hon är grymt bra på att ta debatter på ett väldigt bra och välformulerat sätt och det uppskattar jag oavsett poltisitk agenda bakom personen i fråga.

    Men det du tar upp är en väldigt intressant vinkling, som dessutom är ganska dold, imo. Detta med att många liberalfeminister radikaliseras och framförallt detta med den politiska faktorn. Givetvis är det jätteviktigt med ett politiskt uppvaknande inom jämställdheten, tycker jag. Men de allra flesta verkar hålla sig inom bloggosfären (mig själv inräknad så jag är precis lika god kålsupare som någon annan) och även om detta kan göra en skillnad på gräsrotsnivå och påverka folk i åsikter så är detta ändå en så enormt liten påverkan att det inte får någon politisk genomslagskraft och de som tar sig till politiken och faktiskt blir lyssnade på, samt får en större mediaspektra att nyttja blir för radikala i mångas ögon.
    Det är mycket knepig situation.

Lämna ett svar till bashflak Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s