Ekonomi, jobb och levnadsstandard

Fanny skriver om arbete och fritid.

Hon tänker sig ett samhälle där vi ”delar på de jobb som faktiskt behöver utföras” och som ”inte kommer att utföras spontant”. Dels stämmer det inte att jobb (egentligen anställningar) är något som man ”delar på”. Det finns inte en fixerad mängd jobb i samhället som skall delas upp. Jobb skapas för att möta efterfrågan. Arbetsuppgifter lär i allmänhet också utföras spontant (d.v.s. utan ersättning), givet en tillräckligt stor marginalnytta. Det här är saker man behöver specificera. Men behov, då?

Hon tänker inte ge någon ”fullständig lista” över jobb som behövs, eftersom det måste ”beslutas demokratiskt”, men hon ger några exempel: infrastruktur, kollektivtrafik, vård. Men ingen enskild individ eller ens folket som helhet vet vilka jobb som behövs. Både autokratin och den socialistiska eller kommunistiska ekonomin ställs inför von Mises kalkylproblem. Enskilda individer har kunskap om sina egna behov, och det är den utgångspunkt som fria ekonomier motsvarar.

Hon erbjuder oss ”ett system där de allra flesta människor får mer kontroll över sitt liv”. Nej, centralstyrning av produktionen har alltid visat sig leda till låg allmän levnadsstandard.

3 reaktioner på ”Ekonomi, jobb och levnadsstandard

  1. Om nu inte fanny är nåt på spåren här ändå, andra mindre lyckosamma centralstyrda samhällen har haft starkt patriarkat styrning. Med konsekvenser som hög korruption som är vanligare likt alla brott bland män, så med ett minimum på 50/50 kvinnor i alla beslutande ställningar och glamorösa jobb så skulle det problemet kunna vara undanröjt och succén närstående. Jag tyckte hennes ex på jobb som behövdes visar på hur rätt hon är i tänket. Infrastruktur, kollektivtrafik, vård är ju klockrena grejer ju och jag känner mig oerhört trygg att lämna över styrandet i mycket högre utsträckning om vad som är bra och vad vi alla behöver till fanny om jag bara fick chansen!

  2. När det gäller ekonomi och analys av samhälle så är hon pinsamt usel. Här skriver hon om att dela på jobben.
    ”…Alltså saker som folk kanske inte skulle göra på sin fritid. Om vi gör detta så kommer de flesta att ha betydligt mycket mer tid över än idag”

    Ja, det är väl i och för sig självklart, om vi bara delade på att odla mark och att köra buss och jobba på sjukhus så skulle det inte behövs så mycket arbeten.
    Problemet är vem ska ta fram nya läkemedel, nya uppfinningar, ny metall etc.
    Samt vad skulle folk göra med sin fritid. Det skulle ju inte finnas några nöjen(TV teater, fotboll) inga restauranger. Ditt hus. Mitt hus. Min mat. Din mat.

    Skulle man få göra vad man vill så skulle ngn starta en teater på gräsmattan, några skulle sparka boll, någon skulle uppfinna en ny maskin och starta en produktion, någons kulle ta inträde eftersom många ville se teatern… och en treåring skulle komma fram till att det är så samhället vi har idag växte fram.

    När vi fick tid över till annat än mat så gick utvecklingen framåt.

  3. Centralplanering är per definition, och kräver och förutsätter, diktatur. Graden av diktatur är direkt proportionerlig centralplaneringens omfattning. Är centralplaneringen total är diktaturen det också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s