Ett inlägg i den feministiska debatten

Den här bloggen tycks spela en roll i en oenighet mellan å ena sidan Sara Schmenus, och å andra sidan Jaylazkar, Fanny Åström och Lady Dahmer.

Sara håller inte med Jaylazkar om att heterosexualitet är ett problem eller ett hot, och hon skrev några kommentarer på den här bloggen här. Efter att Jaylazkar twittrat att hon ”blir så jävla ledsen över att andra feminister tycker att det är rimligt att offra mig på patriarkatets altare”, skrev Sara en bloggtext om systerskap och att kritisera andra feminister. Det motiverade i sin tur Lady Dahmer att blogga om hur Sara ”snackar skit”. Vid sidan av riktar Sara också kritik mot Fanny för hennes syn på terapi, bemöter henne ifråga om att hålla god ton, och svarar även Lady Dahmer på samma ämne.

Sådana här schismer kan vara roliga att gotta ner sig i, men det är inte vad jag vill ägna den här bloggen åt.

Jag betraktar feminism som en intellektuell övertygelse, snarare än en kamp där det handlar om att välja sida, alliera sig och vara solidarisk med alla medlemmar av en viss grupp. Jag är ofta oenig med personer som delar mina grundvärderingar eller identifierar sig genom samma ismer som jag. Genom diskussion kan vi väga argument och resonemang mot varandra, och kanske enas om något eller också inte. Oavsett utgång lämnar vi bordet med en större förståelse för varandras utgångspunkter och tankekedjor — och i bästa fall utan något ont blod. Om det aldrig fanns någon oenighet, om oenighet inte fick uttalas, eller om den inte fick uttalas på arenor som tillhörde en upplevd fiende, skulle jag bli orolig och fundera över om jag råkat gå med i en sekt. Sunda idéer trivs bäst i ett öppet debattklimat.

Lady Dahmer (och Fanny) kallar mig antifeminist. Det är jag inte. Jag är bara anti en viss sorts feminism. Däremot har jag inget problem med att identifiera mig som klassisk feminist eller liberalfeminist. Det slags feminist som tycker att det är oerhört viktigt att män och kvinnor står lika inför lagen. Att kvinnor är fria att rösta, studera, arbeta, ställa upp i val och söka sin egen lycka i livet. Att kvinnor inte blir våldtagna, tvingade in i äktenskap, drabbade av särlagstiftning, o.dyl. Däremot tar jag avstånd från postmodern maktanalys och kampretorik, och anser inte att ideologiska teorier har företräde framför empiri. Teori skall förklara empiri, inte ersätta den.

Hon hävdar att den här bloggen smutskastar feminister, och jämför den med rasistiska SD-bloggar. Visst är det bekvämt att alltid ha ett guilt by association till hands? Det här är inte alls någon smutskastande blogg. Det är absolut en blogg som provocerar och som inte drar sig för att uttrycka kritik. Ibland är kritiken skarp. Men all kritik förankras noga i vad bloggarna faktiskt skriver, med citering, och svävar inte ut i personangrepp. Det är inte en typ av blogg som ondgör sig över de där jävla feministerna, hur sjuka i huvudet de måste vara, och hur äckligt det är att inte raka sig under armarna. Det kommer aldrig bli en sådan blogg heller.

Det är tråkigt att läsa kommentarerna på Lady Dahmers blogg. Man skriver om hur Sara gett vika för patriarkatet, börjat dansa den patriarkala dansen, och jämför henne med den rullstolsbundna tjejen i Fucking Åmål som ställer sig in hos mobbarna (d.v.s. mig). Hur var det nu igen med att inte smutskasta och ta sig tolkningsföreträde? Jag och Sara tänker olika om många saker, och hon har inte varit inställsam. Hon har bara råkat hålla med om en viss sak i ett visst inlägg. Det betyder inte att hon håller med om allt på den här bloggen, eller ens om något utöver det. Hennes kritik har varit saklig, så varför utgå från att hon sålt sin själ till Satan för en privilegierad plats i helvetet, istället för att hon liksom dem tänker självständigt och ibland når andra slutsatser?

Jag efterlyser ett öppet debattklimat där idéer kan uttryckas och möta varandra istället för att isoleras inom allierade grupperingar. Sunda idéer överlever — och stärks — av att mötas på lika villkor. Varken sunda eller osunda idéer vinner mark när man sätter upp gränser för vem som får hålla med vem.

31 reaktioner på ”Ett inlägg i den feministiska debatten

  1. Mycket bra skrivet! Schmenus har förövrigt bara uttryckt lite gammalt hederligt sunt förnuft och inget märkvärdigt kontroversiellt överhuvudtaget. Jag tar också avstånd från allt avståndstagande till sexuella läggningar mellan vuxna människor och gör det gärna tillsammans med andra som också tycker självklarheter.

    • På den här punkten är nära nog alla (inkl. feminister) överens. Jag vet inte ens om Fanny och/eller Lady Dahmer håller med Jaylazkar om att blotta förekomsten av heterosexualitet utgör ett hot. Men det viktiga är ju att man inte håller med en ”antifeminist” om något. Det ger fienden stöd. Gör man det är man inte längre feminist — även om den sakfråga man höll med om inte på något sätt är bärande för huruvida man är feminist eller ej.

      • Ja alltså nu har ju jag kommenterat här förut och jag har även förstått att du inte ÄR en antifeminist utan en annan sorts feminist än vad de är. Givetvis kan det lätt framstå som du ÄR en anti-feminist när du har en blogg som i princip bara kritiserar feminister, det som dock blir en väldigt springande punkt för mig, vilket leder till min respekt direkt, är att dina kristiska inlägg är väldigt genomarbetade och argumentativa. Jag får fler infallsvinklar och jag tror inte på att sitta i en eko-kammare. Jag tror heller inte på att inte ha inbördes kritik och jag anser inte att jag varken springer patriarkatets ärenden eller allierar mig med fienden. Däremot står jag för att jag inte håller med alla feminister.

      • Visst. Jag har haft drag av ”men de där kan jag ju inte hålla med” när jag var yngre, och det hindrade mig ganska effektivt från att tänka fritt och reflektera över vissa saker. Jag håller med Fanny ibland, om inte i resonemang så i alla fall i slutsatser. Jag håller med om att Mr Big beter sig illa mot Carrie i SatC, eller att män ofta verkar behöva en bättre kontakt med sitt känsloliv. Skillnaden i debattklimat är väl att ingen kommer hävda att jag är en manshatare eller motsvarande för det 😛

      • ”…även förstått att du inte ÄR en antifeminist utan en annan sorts feminist…”

        Många som föredrar klassisk liberalfeminism vill inte kalla sig för feminister p.g.a. den väg som dagens postmoderna feminism, med bl.a. intersektionalitetsteorier, har slagit in på. Jag är dock ingen antifeminist för det utan kallar mig för humanist och ekvalist. Om jag är anti någonting så är jag i så fall antimisandrist.

        Jag tror även att dagens feminism ibland kan vara ett fälleben för kvinnor. Jag tänkte länka in en text av Ebba Busch från Newsmill men den hemsidan är nere. Det fick bli till en som kort kommenterar hennes text i stället: http://stadatyttre.blogspot.se/2011/09/ebba-busch-kristdemokraternas-lysande.html. Jag trodde aldrig att jag skulle lägga en röst på KD men jag vet redan nu att jag kommer att göra det i båda valen nästa år. Jag har en förhoppning på Ebba eller Sara Skyttedal som det partiets framtida partiledare.

  2. Pingback: Thomas Tvivlaren | WTF?

  3. Vi kan alla falla offer för mer eller mindre religiösa övertygelser och de flesta har förmodligen gjort det någon gång. Förr eller senare kommer de flesta ur bubblan genom att se andra perspektiv. Detta är anledningen till att det finns bokbål, läsförbud och politisk korrekthet i dessa grupper.
    Vill man skapa en sekt så är det viktigt att medlemmarna står snyggt i led, inte får reda på argumenten den andra sidan har och att man har en gemensam fiende som måste göras till något annat än människa.
    I en ickedemokratisk kontext så är detta betydligt lättare då man kan stoppa informationsflöden på ett enklare sätt, frågan är hur långt det kan gå i en demokrati? Det är onekligen intressant att följa.

    • Ja. Onekligen spännande att följa. Tror dock inte att Lingon och andra som håller ”anti-feministerna” om ryggen kommer undan med det på LD:s blogg. Lingon blir sylt vilket är synd för hen är bra.

      • Tack för din uppskattning. Jag försöker vara trevlig och konkret när jag diskuterar men det är inte alltid så lätt 😉

      • Hahaha.. vad roligt att du svara och vad glad jag blev! Jag är blockad sen länge eftersom jag har för mycket patos och blir allt för arg på mobbingfasonerna. Men jag läser ju bloggarna fortfarande, som på denna blogg avhandlas föredömligt, så jag har bra koll på hur mina favoritnicks sköter sig. Du är en av dom. Vänligen wigwag.

      • Men WigWag du kan ju inte vara förvånad över din blockering både här och där. Just nu kommer jag inte ihåg om du är blockad hos mig eller inte men vissa kommentarer du skrivit har varit riktigt vidriga rent ut sagt.

      • Jag är en vidrig människa som vrider mig i min vidrighet. Du har helt rätt Schmenus. Jag är inte förvånad.

  4. Vad är en ”klassisk feminist”? Jag har aldrig hört det begreppet tidigare men det låter spännande. Finns det klassiska nazister, klassiska liberaler och klassiska marxister också?

    • Om du nu var seriös och inte antagonistisk så är det en annan benämning för ”inte våg 3 feminist” http://en.wikipedia.org/wiki/Third-wave_feminism med andra ord det KLASSISKA sättet att se på feminism fram tills 90-talet ungefär.

      Lite märkligt att du inte lyckades snappa upp det trotts att det förklarades (om än i andra ord) i just den texten som du vill kritisera.

      @Tenebrism: Ja, det är tragiskt att de du nämnde inte är öppna för en dialog. Att de vill censurera sin blogg ifrån personlig påhopp kan jag ju förstå, men de tar det ju så mycket längre än så. Gränsen går snarare vid ”du tycker inte som jag”, varpå de gärna kommer med personangrepp på den som skriver. Det ger mig istället intrycket att deras feminism ska vara imun mot kritik och logiskt tänkande, och jag misstänker att det görs i självbevarelse syfte just för att mycket av det de påstår inte håller om man börjar analysera det.

  5. Och ja, det finns åtminstone definitivt klassiska liberaler, mig veterligen,

    I Sverige har de till och med bildat ett parti: Klassiskt Liberala Partiet!
    http://www.liberalapartiet.se

    Ej att förväxla med Folkpartiet ”Liberalerna”! 🙂

    Vad gäller nazister så skiljer man väl bland annat ut ”nynazister” åtminstone. Vad gäller marxister så talar man där mer om graden av ortodoxi (dvs graden av bokstavstroende).

  6. Men visst handlar liberal feminism om mer än att erkänna kvinnor mänskliga rättigheter? Det du beskriver ovan är ju inte så mycket mer än så? Det finns ju en risk att det är lättare att kritisera än att presentera en egen sammanhållen position. Intressant debatt hur som.

    • Alltså de klassiska dragen i liberalfeminismen är främst just det juridiska och att män och kvinnor ska ha samma rättigheter/skyldigheter i samhället.
      Det är en ganska light-version av feminism skulle jag säga, men jag är inte expert på liberalfeminismen, jag vet bara att när jag läst liberalfeminism har jag inte känt mig nämnvärt inspirerad, jag känner att det behövs mer

  7. Liberal Feminism är väl snarast ekvivalent med liberal individualism. Alla ska vara lika inför lagen. Det innebär dock inte att staten ska intervenera aktivt för att uppnå nån sorts godtyckligt definierad ”jämställdhet”, t.ex. genom kvotering till styrelser. Liberaler anser att det räcker med att processen är rättvis, och att detta är själva definitionen av rättvisa. Vi anser vidare att millimeterrättvisa vad gäller utfall är att betrakta som orättvisa, detta dels då det reducerar folk till att endast vara godtyckliga medlemmar av godtyckligt definierade kollektiv (tex ”män versus kvinnor”) och dessutom det faktum att det ignorerar den meritokratiska aspekten av att ha arbetat olika mycket för olika utfall.

    Den minsta minoriteten på jorden är individen. Ingen som därmed inte skyddar individen kan betrakta sig som beskyddare av minoriteter.

    En individ är dessutom så mycket mer än bara sitt kön. Den liberala samhällsanalysen ger också tillhanda att så länge vi har sunda institutioner som garanterar bland annat yttrandefrihet och privat äganderätt så kommer meritokrati uppstå och bestå, eftersom incitamenten kommer att se sådana ut och det blir svårt att skydda sig från den konkurrens som annars hotar att uppstå och ta över när andra agerar mer rationellt (liberalismen betonar att diskriminering är irrationellt och därmed kommer att straffa sig).

    Detta kan exemplifieras till exempel med det faktum att ”Jim Crow” lagarna i USA krävde våldsmonopolets (dvs statens) uppbackning för att bestå. Den som i det fria privata näringslivet diskriminerar en färgad person går miste om en kund. Företag som accepterar denna kund kommer att få en konkurrensfördel därmed. Företag som diskriminerar kommer därmed, på sikt, att gå under i ett meritokratiskt (dvs ett liberalt) samhälle. Diversitet är dessutom bevisligen (dvs empiriskt bevisat i vetenskapliga studier) en konkurrensfördel vid anställningar. Diversitet bland sina anställda garanterar företaget ett större antal olika perspektiv på de problem som företaget handskas med och därmed flera lösningar vilket innebär (åtminstone potentiellt) en konkurrensfördel.

    Men det förutsätter ett fritt samhälle, vilket innebär att folk måste också få göra fel. Ett fritt samhälle är en mekanism för att upptäcka vilka mänskliga ageranden som fungerar bäst genom en fredlig process. Det är dessutom empiriskt bevisat, dvs via vetenskapliga studier, att ett fritt samhälle fostrar sina medborgare till tolerans och generositet än samhällen som är socialistiska. Detta då ett fritt samhälle är ett plussummespel där medborgarna lär sig att de tjänar på att ta den andra sidans perspektiv i en förhandling eller konflikt. Ett socialistiskt samhälle är däremot ett nollsummespel där motsatt strategi fungerar bättre.

    Liberal feminism motsätter sig dock all form av kvinnlig chauvinism eller analyser som, t.ex., utmålar vita heterosexuella män som personligt ansvariga för världens orättvisor bara på grund av det helt godtyckliga faktumet att de råkar äga en penis och har mindre pigmentering än någon som lever närmare ekvatorn. Det senare är tvärtom rasism och sådan kollektivism genomsyrar radikalfeminismen, dvs. den tredje vågens feminism.

  8. Hm, jag undrar om det är hela bilden. När jag såg Maria Arnholm debattera Jimmie Åkesson i Agenda (?) tidigare i höstas uppfattade jag inte att hon nöjer sig med lika förutsättningar utan också bryr sig om utfall, och i Lena Gemzöes Feminism beskrivs också förslag som varannan damernas som att ingå i en liberal tradition. Så jag tror inte att liberalal feminister helt avfärdar strukturer som förklaringsmodell till att samhället ser ut som det gör.

    • Det finns en del som själva ser sig som liberalfeminister men anammat en del radikalfeministiska teorier. Det krävs mer än att bara ”känna” att man är en liberalfeminist.

      • Jag tänker att det är en väldigt snäv definition om inte en folkpartistisk jämställdhetsminister passar in, men kanske tippar Arnholm över åt det radikalfeministiska hållet. Det som jag främst var intresserad av var om Tenebrism ville utveckla sin ståndpunkt men det verkar inte vara aktuellt.
        (Svar till Dan 01:22 nedan)

  9. Efter att ha åkt på en del blåsningar i livet så lever jag enligt en praktisk regel. Det är inte vad människor säger som har betydelse utan deras faktiska handlingar. Detta har haft flera effekter, dels insåg jag att en del av som har åsikter om andras liv sällan lever upp till sina egna krav men även att jag hittade guldkorn som inte gjorde väsen av sig men som lät sina handlingar tala istället.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s