Jävla feministfitta skriver om kapitalismen.
Hon säger att du i en kapitalism skall ”sälja din så kallade personlighet, sälja dina känslor”. Tja, det är väl i viss mån sant, såtillvida att arbetsköparen vill att du skall passa in på arbetsplatsen och kunna samarbeta med andra. Kompetens, meriter och kontakter är andra värdefulla tillgångar.
Hon hävdar att arbetscoacher lär oss ”att den ökande arbetslösheten är ett individuellt problem”. Det har jag svårt att tro. De fokuserar på individen för att det är deras jobb att hjälpa enskilda individer. Strukturell arbetslöshet är absolut ett samhälleligt problem, skapat av politiska regleringar som vänsterfeminister tenderar att stödja.
Hon menar att i ”det liberala samhället är människorna i det inte en gemenskap” utan ”individuella människor som kämpar för att överleva”. Nej, det stämmer inte att alla eller de flesta kämpar för att överleva. De allra flesta har det bättre ställt än så. Våren 2011 var 34 000 svenskar hemlösa, varav 4 500 behövde bostad akut. De flesta f.ö. män. (Källa: Socialstyrelsen.) Det står också alla fritt att söka sig till en gemenskap, men jag vet att många har svårt att hitta rätt.
Tenebrism 