Fattigdom och välgörenhet

Fanny skriver om att skänka till välgörenhet.

Hon säger att det ”är ingen förlust för de flesta” att ”skänka bort ett par kronor”. För all del. Men det går stick i stäv mot vad hon skrivit om ekologisk mat, som var ett hån mot alla de som inte har råd att betala ett par kronor mer.

Hon hävdar att ”det stora flertalet ger ju inte pengar”. Enligt vilken källa? Enligt generalsekreteraren för Frivilligorganisationernas Insamlingsråd skänker 2 av 3 svenskar till välgörenhet. Hennes påstående tycks alltså felaktigt, med reservation för att källan är från 2008.

Hon säger att det ”hade liksom varit helt okej att bara inte ge” pengar, utan att försöka urskulda sig. Verkligen? Igår skrev hon att det var obehagligt och osympatiskt att skänka mat istället för pengar. Idag skriver hon att det är okej att inte ge något alls. Hur kan det vara mycket värre att skänka mat till fattiga, än att inte skänka något alls?

Hon hävdar att välgörenhet tvingar ”en att inse vilket vidrigt samhälle vi lever i där vissa har det relativt gott ställt och andra tvingas leva på allmosor”. Tänker vi ett steg längre, inser vi motsatsen. Vi lever i ett samhälle med 9,5 miljoner inv. där bara några tusen lider av akut bostadsbrist och där svält är ett i princip okänt fenomen. Det är inte vidrigt utan tvärtom alldeles fantastiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s