Ur konsthistorien #3

Diego Velázquez (1599 — 1660) var en utpräglad karriärist. Han vet tidigt vad han vill åstadkomma i livet, nämligen att bli anställd som målare vid Filip IV:s hov. Och det var, kanske lite oväntat, de spanska krogarna i Sevilla som ledde honom dit. Hans tidiga storverk är nämligen så kallade bodegóner, det vill säga scener som utspelar sig i krogmiljö —  i bodegor, som det också heter. Tack vare detta arbete anländer han 22 år gammal i Madrid, och i sin hand har han ett rekommendationsbrev från Don Juan de Fonseca, kungens komminister.

800px-RokebyVenus

Ni förstår var det hela leder. Några decennier senare står han på toppen av den spanska guldåldern och har porträtterat kungen hela fyrtio gånger (!). Han målar också av andra medlemmar av hovet, såväl som till exempel påven Innocentius X. Dessvärre framstår han kanske som lite tråkig för en samtidspublik. Vem längtar, handen på hjärtat, efter att se krogscener eller 40 målningar av en spansk 1600-talskung? Målade han inte något mer intressant än så? Svaret är dessvärre nej.

Eller är det? Kanske inte riktigt, ändå. Mot slutet av sin karriär målade han av en naken kvinna, allmänt känd som Venus med spegeln (c. 1650). Det var inte hans enda nakenmålning, men det är den enda som överlevt in i vår tid. Vem föreställer den? Det vet vi inte, men vi spekulerar gärna. Förmodligen befann sig Velázquez i Rom när målningen tillkom. Kanske använde han en levande modell. Kanske var hon hans älskarinna, med vilken han till och med fick ett barn. Ju mindre vi vet säkert, desto längre tenderar vi att gå i våra spekulationer.

Här ligger nu Venus, världens vackraste kvinna, naken inför er. Inför den manliga blicken. Ett objekt att äga, en symbol för en hel världshistoria av patriarkalt förtryck. Det var i alla fall så Mary Richardson, en av de mer kända suffragetterna, tolkade målningen. År 1914 gick hon in på National Gallery i London och började hugga mot den med en köttkniv. Hon åstadkom ett femtal revor i duken, innan vakterna tog henne om hand. Efter 6 månader i fängelse gav hon sin förklaring: ”Jag har försökt att förstöra bilden av den vackraste kvinnan i mytologisk historia, som protest mot vad staten gjort mot Mrs. Pankhurst, som är den vackraste personligheten i modern historia.” Emmeline Pankhurst, också en känd suffragett, dömdes året innan till tre års fängelse för att ha uppmuntrat sina anhängare att lägga sprängmedel i finansministerns bostad. Vad gäller Richardson själv, kom hon att gå till historien som Slasher Mary.

Som fotograf märker jag direkt att något med kompositionen är skevt. Den verkar inte riktigt gå ihop. Man har rekonstruerat scenen i modern tid och märkt att det stämmer. Vad är det egentligen vi ser i spegeln som Cupid håller upp? Ett ansikte, utan tvivel, men det är suddigt och närmast skissartat. Varför då? Förmodligen för att vi, från betraktarens perspektiv, inte alls skulle se hennes ansikte i spegeln. Vi skulle se hennes sköte. Och det kanske var vad Velázquez vilade sin manliga blick på, när han skapade målningen. Det introducerar ett element av voyeurism i målningen, en voyeurism som försökt döljas för eftervärlden.

För att också tala i egen sak, älskar jag den här duken. Det finns en ledigt vilande ömhet i den. Den tycks inte anstränga sig för att vara erotisk, även om den ofrånkomligen också är det. Venus vänder oss ryggen. Hon ligger inte med sluta ögon och smeker sig själv som hos Giorgione, eller möter vår blick som hos Titian. Jag har i ett tidigare sammanhang beskrivit målningen så här: ”Hon är inte en kvinna man just skall till att förföra, utan en kvinna man redan känner väl och har en relation med. Hon visar inte upp sig på ett flörtande utmanande sätt. Hon ligger där på ett vardagligt naturligt sätt, och man inbjuds att lika naturligt krypa ner bakom henne och skeda som man gjort så många gånger förut.”

10 reaktioner på ”Ur konsthistorien #3

  1. Vilken trevlig och välskriven text. Men jag förstod inte riktigt det där med spegebilden. Har Velazquez ursprungligen målat ett sköte (ett ord jag aldrig trodde att jag skulle ta i min mun, ha ha), men sedan målat över det med ett suddigt ansikte?

    • Nej, han målade ansiktet direkt. Det finns gränser för vad en spansk hovmålare kunde ta sig till 😉 Däremot är det kanske suddigt just för att han inte såg något riktigt ansikte att måla av.

      • Då förstår jag. Men då hade det ju varit enklare att rikta spegeln mot ansiktet istället. Men Velazquez kanske ville ha en trevlig utsikt när han målade 🙂

  2. Är det allmänt känt att vinkeln på spegeln är mot skötet för jag så ser inte jag det? Ansiktet verkar vara i linje. Sen ser det även ut som om hon skyler framsidan med något vitt tygstycke som även verkar synas i spegeln. Suddigt ansikte verkar mer vara för att dölja identiteten.

    • Jag undrar också om det är allmän konsensus. På Wikipedia stod det ingenting om det. På svenska Wikipedia stod det att ansiktet är suddigt för att betraktarens fokus ska ligga på Venus nakna kropp.

  3. Slås samtidigt av utrymmet för tolkningsmöjligheter i den knivskurna originaltavlan, närmare bestämt de radikalfeministiska ”bidraget” till tavlan… ganska talande symbolik där.

Lämna ett svar till wigwag Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s