Lady Dahmer utvecklar om God Ton.
Hon förtydligar efter sitt tidigare inlägg: ”Jag är inte aggressiv för att jag är arg. Jag beter mig inte hotfullt eller elakt heller bara för att jag är arg.”
Vi kan ställa det mot faktiskt beteende, t.ex. via ett par av hennes senaste tweets:
Är det verkligen märkligt om sådant här uppfattas som aggressivt?
Någon hävdade nyligen så säger du bara här: ”Lady Dahmer säger att hon inte är aggressiv men det är fel, PUNKT!”
Uppenbarligen är det inte vad du säger, utan du visar tydligt bevis på ATT det är fel, punkt… 😉
Stor skillnad där.
Oj då, här redigerade du inlägget medan jag kommenterade. 🙂
Hon förnekar således inte att hon beter sig aggressivt, hotfullt och elakt.
Dock säger hon att det inte är för att hon är arg. Då kan man förstås fråga sig vilka andra bevekelsegrunder som är rimliga. Folk som beter sig hotfullt och elakt utan att ha blivit så provocerade att de kan ursäkta sitt beteende med att de tappade kontrollen, brukar beskrivas som ondskefulla eller sociopatiska. Dvs de vet att de sårar andra människor, men de skiter i det.
En alternativ förklaring skulle möjligen kunna vara ”…för att jag är kvinna, och därför inte behöver ställas till svars för mitt beteende”.
Frågan är då vilken ursäkt LD tycker att hon vill använda? Är hon ondskefull, sociopat, eller rider hon bara på sitt kvinnliga privilegium? Om det är det sistnämnda bidrar hon till att cementera bilden av att kvinnor inte kan tas på allvar, eftersom de själva egentligen inte vill det.
Jag skulle vilja kalla det tonårspubertalt och väldigt barnsligt. Att hon är så populär bland femistrarna säger ju onekligen en hel del om dem.
Jag har tidigare kommenterat hos LD men har helt slutat med det och läser bara i undantagsfall. Attityden i inläggen och hennes respons till sina läsare än en stilstudie i härskarteknik. Alla frön till konstruktivt utbyte av åsikter dödas av svordomar och hot. Jag tycker detta är synd eftersom hon ofta tog upp intressanta och relevanta frågeställningar. Varför hennes blogg har utvecklats såhär kan man bara spekulera i men jag antar att hon präglats av tonläget i sitt umgänge. Synd.
Hot?
Det är ganska vanligt med hot om att blocka och radera om man inte håller med. Använder man fel ”ton” så uppmanas man via diverse svordomar att försvinna. Har du fel åsikt dvs inte håller med henne så kan man få fantasifulla tips på vad man kan ha en spikklubba till i kombination med vissa kroppsöppningar. Smakfullt.
Däremot tvivlar jag på hennes förmåga att i praktiken genomförda dessa anala övningar så, ur det perspektivet, känns det inte så ”hotfullt” 🙂 Däremot påverkar de konstanta hoten om blockning och radering stämningen i kommentatorsfälten. Jag tycker man anar en ängslighet när man börjar närma sig något som kan tolkas som kritik. Om man nu, som ganska många verkar ha, LD som en feministisk förebild så kan nog detta filter av självcensur ge en otrevlig känsla för den egna integriteten.
LD laser har med intresse, och svartlistar nu ”Lingon” via twitter:
”ännu en ”feminist” som sitter inne hos tenebrism o snackar ner andra feminister.”
”Lingon heter hon”.
LD är varken aggressiv, hotfull eller elak bara för att hon är arg. Men blir hon riktigt förbannad, som när nån godtonar henne, då jävlar! Kommer spikklubban fram. Så tolkar jag det hon skriver.
Ha ha ha, det maste vara sa himlar tacksamt att skriva om LD. Hon ar ju varldens citatmaskin, det far du anda ge henne.
Spottar ur sig flera stycken varje dag. Min favorit pa twitter idag: ”Sluta pinggola mig” (nar nagon retweetat till A Schulman att hon skrivit att Schulman ar en jobbig typ).
Anyways, vet inte vad som hant med henne pa sista tiden. Hon brukade vara ganska vettig, om an lite svart-vit. Nu har hon helt tappat det verkar det som. Inget resonerande alls langre, utan bara skrik och pahopp. Och allt hon bloggar om ar kritik av (utan att hon namner namn) saker Cissi W eller Schmenus tagit upp. Hela hennes blogg tycks numera styrd av vilken agenda Cissi W satter for dagen…
Jag har inte twitter så jag var inte medveten om denna ”Kiss of death” från LD 🙂 För den som är intresserad så kan jag berätta bakgrunden. Jag är alltså kvinna och inte förrän jag började röra mig i vissa, inte alla!!, feministiska kretsar ”insåg” jag vilket handikapp jag hade. Jag är förtryckt och negativt särbehandlad, min man är ett as som ska dö och mina barn är bevis på att jag har gått i den patriarkala fällan. Plötsligt befann jag mig i ett parallelluniversum med ett eget språk. God ton och ett trevligt språk var fel och svordomar och skrik var tecken på att man var engagerad. Att förespråka eget ansvar var som att svära i kyrkan och när jag menade att min man inte var ett as utan en fantastisk människa så var det kört. Jag var nu anti-feminist och jag såg hur nöjda de var med att kunna säga att jag inte fick vara med i deras klubb. Det är möjligt att jag reagerade fel men jag blev så full av skratt. Situationen är så absurd, tragisk, men absurd. Till att börja med LD, Fanny och övriga är i feminismen. De har inget mandat att föra talan som feminismens enda röst. De är en del av rörelse. De kan varken höja eller sänka någon i feminismens namn. Vi är många, män och kvinnor, som tror på feminismen och som aktivt arbetar för detta. Vi är kanske inte alltid så högljudda men vi finns och vi har exakt samma rätt att göra våra röster hörda. Även dom som inte skriker och hotar har rätt att ha en åsikt. Så, jag tackar LD för många intressanta inlägg och önskar henne lycka till. Orsaken till att jag slutade läsa och kommentera på hennes blogg är att jag inte kände att det tillförde något annat än dålig energi. Det är också anledningen till att jag väljer att svara här och jag har inte för avsikt att vidare kommentera henne.
Tack Lingon för dina insatser på LD:s blogg. Du har varit en stjärna som lyst opp där i denna mörkrets boning. Jag är glad för att du verkar stark och trygg i dina grundvärderingar.