Lady Dahmer skriver om God Ton.
Hon säger att vi inte skall ”inbilla oss att de bästa talarna lät sig begränsas av den s.k. goda tonen”, och använder Hitler som exempel. Fantastiskt. Hon använder också Malcolm X, Olof Palme och Julia Gillard som exempel. Men dessa tre använde såvitt jag vet alltid eller åtminstone oftast God Ton. De skrek inte med hög röst MEN GUD DRÄM NÅT I HUVUDET PÅ FANSKAPEN!, och skulle nog inte fått något större gehör för sina idéer om de gjort det.
På förekommen anledning länkar jag min egen favoritretoriker i politiken just nu:
Tenebrism 
Klockrent!!!
Underbar retorik och piskande intellektuellt av Hannan. Men såg det inte ut som om det var Gordon Brown som var tilltalad PM? i så fall senast 2010/05.
Den typen av argumentering kan vi nog se i skyn efter hos dem som för ut sina budskap i versaler!
Jag tycker hon (LD) mer och mer murar in sig i ett hörn. Ena stunden ”skriker” ur sig massa fula ord och motsägelser i blogg och på Twitter och sen vurmar för ”arg men inte aggressiv”. Det är mest pinsamt, jag tycker nästan synd om henne. Vidare talar hon om ”klassförakt” då någon tydligen påtalat (hennes) bristande utbildning. Man undrar om hon någonsin haft ett riktigt arbete för utbildning är ju rätt avgörande för att klara sig i (yrkes)-livet. Kan dessutom underlätta när ”man ska skaffa sig en analys”. Att hon på något sätt verkar tro att hon har något alls gemensamt med Gillard är mest genant. Gillard har väl en god ton om någon? Hon praktiserar ju det som LD påstår sig göra (men sällan lyckas med).
Jag förstår inte det hemska med ”God ton”, det låter ju som att det skulle vara ett bevis på svaghet eller ynkedom och att man därför måste undvika det för att inte bli trampad på. Man kan ha god ton men ändå vara förbannad och kritisk. När det börjar gå från god ton till dålig ton är tycker jag när man börjar kalla motparten för saker som din dumma jävla idiot eller, gå och häng dig ditt äckel utan att motparten varit otrevlig på det viset själv.
Sen tycker jag absolut inte att man behöver använda god ton till folk som är allmänt odrägliga själva. Jag har då inte alltid god ton, men brukar försöka undvika tex saker som jag skrev ovan. Det har hänt att jag sagt även sånt, men inte ofta. Men det är mer för att jag inte känner att det ger så mycket i en diskussion än för att jag vill visa mig behärskad och cool. .
Personligen tycker jag en person som höll god ton och varken vek undan i argumentationen eller skärpan var Christopher Hitchens.
När jag ser folk efterlysa God ton i genusdebatten (med LD, Adori, Jaylazkar mfl) tolkar jag det som att de (radikalfeministerna) uppmanas att ARGUMNETERA mot DET SOM SÄGS. Istället kommer de allt som oftast med: ”idiot”, ”kvinnohatare”, ”heteropropagandist”, ”åååh en man hade en åsikt, gå och dö”. Denna blogg bemöts ju också så, inte ETT ENDA seriöst argumnet utan bara invektiv, stora bokstäver och utropstecken. Då kommer man inte bli tagen på allvar speciellt länge och revolutionen som de drömmer om kommer aldrig att inträffa.
Gissar att du läst LD:s senaste blogginlägg med tillhörande kommentarer från boskapen. Patetiskt minst sagt.
”Boskapen” – oj vilken ekvilibristisk uppvisning i god ton, oomkullrunkelig argumentation och briljant retorik! *bugar imponerat*
Förstår inte vad du menar. Utveckla gärna. Jag använder alltid god ton i det sammanhang jag kommenterar.
Hannans tal är ju episkt!
Förstår inte vad du menar. Utveckla gärna. Jag använder alltid god ton i det sammanhang jag kommenterar.
Beror ju på om man anser att reducera kommenterande människor till boskap är god ton.
”Boskap” är fyndigt taget från LDs inlägg.
LD är knappast något föredöme gällande god ton och om man inte vet om att det är taget från LD så ser det relativt illa ut.
Men jag gissa ju att den som kommentaren var riktad till hade läst LD:s blogginlägg. Annars är det ju bara att gå in och läsa för att se hur dom små kreaturen uttrycker sig. Och jag håller fortfarande hyfsat god ton i sammanhanget. Om jag får säga det själv.
Palme talade även om politik som skulle vara rättfärdig istället för rättvis. Undrar om ”skrik och skrän feministerna” förstår vad som menas med det.
Jag är tillräckligt gammal för att minnas Palme som den levande vitale politiker han var. Det jag gissar börjar falla i glömska är just hans ”goda ton”. ”Satans mördare” och ”diktaturens kreatur” var undantag och inte regel i hans retorik. Palme log när han debattera. Och ju argare hans motdebattör blev, hördes alltid först på rösten, desto bredare blev flinet. En klassiker är TV-debatten med W.Moberg som kom helt ur balans. Om man inte gillar ”god ton” som härskarteknik så är det självmål att lyfta en sån retoriker som Palme. Men det är ju inte första gången LD missar grovt.
Att hon själv håller samma ton som Hitler betyder ju inte att Malcolm X och Palme alltid höll god ton, för det gjorde de inte. Godare än henne själv och Hitler dock. 😉
Gillard har jag ingen koll på.
Angående ämnet, så kom jag att tänka på den här gamla radikalfeministiska klassikern:
Förmodligen en förebild och retorisk mästare för en del.
Tar man till sig av budskapet? Nej.
Fokus hamnar mer på personens beteende, så om man har viktigt att säga så kommer det nog väldigt i skymundan, milt uttryckt.
Om man å andra sidan redan vet med sig att substansen saknas, så går det kanske att kompensera genom att skräna lite extra? 😉