Bland kukar och fittor

Lady Dahmer skriver om könsorgan.

Hon hävdar att ”när man tillhör en underordnad grupp” ser man inte vissa saker, och då ”slår man det ifrån sig”. Jag tror att man undgår att se vissa saker oavsett vilken grupp man tillhör. Var jag brandman skulle jag ofta se bränder, men istället ser jag knappast en enda. Ändå existerar bränder, tydligen i tillräcklig utsträckning för att motivera brandstationer här och var. Därför är det viktigt att inte basera sina idéer på anekdotisk erfarenhet, utan (när tillämpligt) på forskning och statistik.

Hon skriver att hon hatar kukar för att de är ”en symbol för patriarkatet” och för ”förtryck” och ”makt”; den är ”hotfull”, den ”skrämmer”, ”våldför sig”, ”våldtar”, ”tränger in”, ”förstör” — och ”sitter oftast på män”. Sexism.

Hon reflekterar över att det inte bara är män som har kukar, trots allt, utan även vissa kvinnor. Och hon frågar sig: ”Hatar jag deras kukar?” Jag undrar: ”Är det på något sätt en trängande fråga?” Såvida man inte står i begrepp att ha sex med en sådan kvinna tycks det mig ganska meningslöst att fundera över hur man känner inför hennes genitalier. Det är viktigt att vi respekterar andra människor, och att vi inte betraktar transpersoner som mindre värda. Vi behöver inte hysa någon personlig uppskattning för deras könsorgan.

Hon säger att fittan bl.a. har ”låsts in”. Om hon tänker på kyskhetsbälten är de i princip en modern myt, populariserad genom sagan om Robin Hood. Kyskhetsbältet uppfanns visserligen under renässansen på 1500-talet, men det finns såvitt jag känner till inga bevis för att de någonsin burits av kvinnor. Om de har det, rör det sig om ytterst enstaka fall. Idag bärs däremot kyskhetsbälten av framförallt män, som del av en sexuell lek eller livsstil. I övrigt skriver hon att fittan historiskt har ”könsstympats, setts som oren, våldtagits, gömts undan och skambelagts”, och det är ju tyvärr helt sant.

Hon skriver att ”genom att göra fittan till symbol för feminismen och kvinnoförtrycket så osynliggör och exkluderar vi alla kvinnor som inte har fittor”. Är det en relevant fråga? Har kvinnor med kuk protesterat eller känt sig uteslutna? Är det alls viktigt att vi identifierar oss samhälleligt och politiskt genom våra fittor och kukar? För att parafrasera en vanlig feministisk fras skall vi väl inte ses som män och kvinnor, utan som människor.

Hon blir ”så jävla ledsen” när hon tänker på alla kvinnor hon sårar genom att ”prata om kön på det här sättet”. Vilka alla kvinnor? Antalet kvinnor med kuk i Sverige är försvinnande litet, och än färre av dem följer din blogg. Att de är så få gör det svårare för dem att vinna större synlighet och acceptans i samhället, men jag tror också att de är lika förmögna till nyanserat tänkande som andra människor. De som befinner sig utanför postmoderna privilegieteorier såras inte av att en bloggare tänker sig kvinnor som någon med fitta.

11 reaktioner på ”Bland kukar och fittor

  1. Varför bara kvinnor med kukar? Varför inte också män med fittor?

    …eller transpersoner med snuppor, puttar, slidkar, muppisar, penfittor, smilisar och snoppslidor?

    Alla borde väl rymmas i hennes retorik?

    Är hon exkluderande eller bara ignorant?

  2. Denna eviga fixering vid andra människor könsorgan. Jag är totalt ointresserad av vad människor har eller inte har mellan benen, på samma sätt som jag inte bryr mig om hur eller med vem de väljer att använda dessa kroppsdelar.
    Det hade varit ganska befriande om vi istället kunde fokusera på vad människor säger och gör. För övrigt, att gapa om fittor och kukar kanske anses som rebelliskt på skolgården men ses som ganska omoget och mindre seriöst om man befinner sig utanför den snäva radikalfeministiska sfären.

  3. Att ”alla kvinnor inte har fittor” är just anledningen till att det inte räcker med att klämma en individ mellan bena för att avgöra om hen ska få vara med i feminismen eller inte. Man måste ta på pattarna också. Men om varken fitta eller pattar finns, ansiktet är fyrkantigt med grisögon, samt den okulära besiktningen visar på omfattande kroppsbehåring så kan man nästan vara säker på att det är en förtryckarman. Men bara nästan för det är som en del feminister menar att en sådan individ som uttrycker sig som en feminist är så osannolik så det nog måste vara en kvinna ändå. Konstiga och ologiska feminister enligt mig. För eftersom det osannolika redan har hänt så är ju sannolikheten att det ska hända igen…ja den är ju så löjligt liten… att den nästan inte finns…enligt Tage Danielsson. Hahaha.. skojar lite med LD som har det så jobbigt med sin biologistiska feministidentifiering.

  4. Tror att Fanny lider av den näst intill obligatoriska Tourettesen som finns inom feminismen.
    De skall i alla sammanhang skriva om kukar och fittor på samma tröttsamma sätt som en femåring som precis har upptäckt sitt och andras könsorgan.

  5. Jag tycker hela den här idén att man inte har det kön man är född med utan det man ”känner sig som” är väldigt underligt. För att gå vidare i samma spår kan man då lika gärna säga att om man inte känner sig som en människa utan kanske som en häst, en fé, en tomte eller kanske en enhörning, så är man det.

    • Inte alls underligt, om man studerar ämnet lite. Nu är jag inte expert (och det är ju inte så att forskarna vet allt helt säkert heller här), men:

      Del 1) Det finns fall där du kan ha ”fel” könskromosom. Dvs, du han ha manlig kromosomuppsättning men utvecklas till kvinna rent fysiskt. Detta sker genom misstag i produktion av spermier (exempelvis att ”manliga” gener på Y-kromosom av misstag hamnar i kromosomparets X-del). Hur vanligt detta är är dock mig veterligen okänt, och då transexualism i sig är extremt vanligt är det svårt att undersöka till statistisk säkerhet utan att rekrytera in hela länders transpopulationer…

      Del 2) Mycket av vår utveckling styrs av så kallade hormonduschar. Som du säkert minns från grundskolebiologin börjar alla foster – oavsett kromosomuppsättning – sin utveckling som kvinnliga sådana. Vid viss tidpunkt under graviditeten ”utsätts” fostret dock för en så kallad hormondusch, som normalt sett skall vara bestämd av fostret. Men som allt annat i biologi så kan det bli ”fel” av en väldig massa anledningar. Problem i detta stadium har kopplats till både transexualism och homosexualitet/bisexualitet.

      Del 3) Det finns faktiskt morfologiska skillnader i hjärnan mellan kvinnor och män. Intressant är att man när man kollat (återigen problem med att etablera statistisk säkerhet, eftersom populationen är så liten) så hittar man ”kvinnliga” strukturer bland kvinnor som ”fötts i manlig kropp” och vice versa.

      I alla tre fallen finns det problem med att forskningsunderlaget är vanskligt, men poängen är: det finns många mycket logiska och biologiskt trovärdiga möjligheter till att individer kan födas ”i fel kropp”. Men det är viss skillnad mellan att postulera effekt av en eventuellt feltajmad hormondusch i en mänsklig livmoder och man under fosterstadiet plötsligt skulle styras bort till en art vars gemensamma förfader ligger tiotals miljoner år bakåt i tiden.

      • …sällan blir det so fel som när man glömmer ett ”o”… Menade givetvis att transexualism är extremt Ovanligt, inte extremt vanligt… 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s