Om snyfthistorier och källkritik

Fanny skriver om att dela snyfthistorier.

Hon ber oss att inte oreflekterat dela snyfthistorier om 1) kvinnor som slår män, 2) män som förlorat vårnaden om sitt barn och 3) par som fått sina barn omhändertagna av socialen. Själv delar jag sällan snyfthistorier över huvud taget och tar för vana att vara källkritisk. Men varför skall vi vara särdeles eftertänksamma mot just de här historierna? För att det riskerar att nyansera den feministiska debatten, eller av andra skäl?

Hon menar att vi inte bör dra slutsatsen 1) att det skulle bli en stor grej om det hände en kvinna, och 2) att vi lever i ett matriarkat. Det förra ser jag inget problem med, och det stämmer i vissa fall. Få bryr sig t.ex. när en man blir tafsad på. Visst hat anses också lite finare än annat hat, och i dagsläget är det utan tvivel radikalfeminister som kommer undan med det i störst utsträckning. De kan uttrycka sig rasistiskt och sexistiskt; tala med värme om sitt manshat och om hur män borde dödas — och behålla något slags social respekt, trots att det är en typ av uttalanden vi annars hör från extremhögern. Att tala om ett matriarkat är däremot oklokt, eftersom den postmodernistiska privilegieanalysen är högst diskutabel.

Hon tycker att det är ”jättetråkigt såklart” om män blir ”utsatta för sexism, sexuellt våld och/eller trakasserier eller prostituerar sig”. Varför då? Bara några dagar tidigare vädjade hon till manshatande män, att inte ta hennes eget manshat ifrån henne, och hon talar ofta nedsättande om män som grupp. Det saknas inte sällan samstämmighet mellan vad hon sade igår, säger idag och kommer säga imorgon. Hon kan inte gärna tycka att det är jättetråkigt om män utsätts för sexism och samtidigt själv regelmässigt uttrycka sig sexistiskt mot män (eller för den del stödja personer som anser att män bör dödas).

Hon säger att du inte borde ”köpa mannens historia rakt av” ang. vårdnad av barn, för att du ”inte har en jävla aning om vad som skett i den här familjen”. Samtidigt har hon som princip att alltid köpa kvinnans historia rakt av. Du skall ”bara inse att du inte vet och skit i att dela den jävla storyn”. Men det gäller alla nyheter, och det är orimligt att kräva absolut säkerhet. Det räcker att vara källkritisk och googla påståenden som verkar tvivelaktiga. Hon understryker med kapitäler ”DU VET INTE OM DET ÄR SANT så skit i att spekulera”. Själv anser hon t.ex. att bortträngda minnen existerar, att rymdraketer saknar relevans för samhället, och att patriarkatet inte kräver bevis. Vad sägs om att åtminstone försöka tänka konsekvent?

5 reaktioner på ”Om snyfthistorier och källkritik

  1. Med tanke på hur djupt hon grävt sin grop borde hon ha fallit genom jorden och ut i omloppsbana vid det här laget. Inte nog med att 98% av hennes påståenden är helt absurda, hon är ungefär lika konsekvent som en treåring som ska få välja smaker vid glasståndet. Krydda med ett överanvändande av svordomar och ett språkbruk som inte ens duger för en högstadielev (seriöst, hur kan man bedriva universitetsstudier om man inte ens orkar bemöda sig om att stavningskolla sina inlägg?) och du riskerar att sätta i halsen av denna mustiga failsoppa.

    Jag orkar inte ens bemöta henne i sak längre. Det är meningslöst. Det finns ingen chans att hon överhuvudtaget ens skulle lägga två minuter på att överväga något en man som inte håller med henne säger, så varför ens försöka?

    • Hon överväger inte att hålla med någon man överhuvudtaget så det är som sagt var ingen ide’ att försöka om du mot förmodan skulle vilja göra henne tillfreds.
      Håller med både dig och tenebrism att hennes förmåga till konsekvent resonemang är obefintligt.

  2. Det är nästan pinsamt hur väl du lyckas belysa ämnet

    Exakt den här debatten klarar inte den gruppen av feminister av eftersom deras tomtar-och-troll-logik spricker i dagsljus.

    Fortsätt – jag som ÄR intresserad av jämlikhet tycker du behövs.

  3. Just den här typen av inkonsekvens och dubbelmoral från feministernas sida är mycket viktig att belysa. Alla sådana exempel visar så oerhört tydligt att den feministiska argumentationen inte har någon fast grund, utan anpassas helt efter situationen med syfte att alltid utmåla män som skyldiga och kvinnor som offer.

    Ser fram emot fler inlägg. Du gör ett mycket bra jobb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s