Problemet med identitetspolitik

Fanny skriver om systraskap.

Hon skriver att hon avskyr allt som Isabella Löwengrip står för, men att hon kommer stå på hennes sida när hon ”berättar om sexuella trakasserier på krogen”. Jag har inte precis stenkoll på Isabella, men det jag läst har jag tyckt varit bra. I vilket fall skulle jag också stå på hennes sida om hon blivit sexuellt trakasserad på krogen. Eller på Fannys sida, för den delen. Och varför skulle jag det?

För Fanny handlar det om systraskap och ”gemensamt intresse”, snarare än om ”att gilla varandra”. För mig handlar det varken om eget intresse eller att vara solidarisk med någon med ett visst kön. Det handlar om att göra vad jag anser är rätt och riktigt. Anser jag att sexuella trakasserier är fel, och det gör jag, bör jag ta avstånd från det oavsett vem som drabbas. Jag tar ställning mot ett fenomen, inte för solidaritet med en viss samhällsgrupp.

Problemet med att ha en identitetspolitisk utgångspunkt är att man aldrig kan ta avstånd från fenomen, utan bara från fenomen i relation till en drabbad grupp man identifierar sig med. Därför kan inte Fanny vara mot t.ex. sexism och rasism i sig, och tenderar att själv hemfalla åt det när det riktas mot grupper som faller utanför hennes identitetspolitiska ramar: bland annat män och personer med vit hudfärg.

Annonser

11 reaktioner på ”Problemet med identitetspolitik

  1. Jag undrar varför Fanny måste skriva att hon verkligen inte står för något som Isabella står för. Det tangerar verkligen samma ämne hon kritiserade mig för, när jag sa att jag respekterar henne som debattör men inte håller med, då var jag en finpaketerande person som inte bara kunde säga rakt ut att jag tyckte hon var en idiot. Är inte det ungefär samma sak Fanny gör här fast mot Isabella?
    Jag förstår heller inte varför det måste kläs in i systraskap. Jag är mot sexism, rasism, sexuella trakasserier och våld. Jag skiter fullständigt i vilken sida som råkar ut för det jag är emot. Om våldet kommer från höger eller vänster är lika vidrigt, om sexismen osv osv.

    • Jag satt precis och funderade på samma sak. Vad är skillnaden mellan hennes resonemang och ditt inlägg som orsakade allt rabalder?

      • För att hon inte kritiserar Isabella? Jag vet inte, men jag tycker nästan hennes resonemang är värre, tala om att hon har hennes rygg i ett sånt fall men inte står för något alls som Isabella gör (vilket indirekt är att säga att hon tycker allt hon är, är fel)

      • Nja, jag menade detta att man inte får säga något både positivt och negativt om en person för då använder man sig av härskartekniker. Man kan inte både säga att man uppskattar vissa saker en person gör men att man ändå är kritisk till andra.

      • Jaha, menade du så. Hon nämnde aldrig härskartekniker när jag läste vad hon ansåg om vad jag skrivit, men däremot att jag paketerade kritik i fint papper, det minns jag.

    • Tycker det du gjorde var ett bra exempel på systraskap. Du gav konstruktiv kritik i en kontext där du tydligt visa att du inte var ute efter att starta nåt bråk med henne. Att Fanny sen valde att misstro dig är hennes problem. Du äger den intention du har med den text du väljer att publicera. Den som uppförde sig osysterligt i detta fallet var Fanny och ingen annan. Det Fanny kunde ha gjort med bibehållen systerlighet i sin uppenbart starka misstro mot dig och din intention hade varit att ignorera dig och inte svarat alls på din framförda kritik eller bara svarat på kritiken och ignorerat berömmet och din visade uppskattning av henne som debattör. Men hon valde att fokusera på berömmet och klistra på dig en etikett som falsk och kletigt lismande användare av ”god ton” retorik för att trycka ner henne. Det var osysterligt gjort av Fanny tycker jag. Stå på dig Schmenus. Jag läser din blogg varje dag.

  2. Nej Fanny. Det är inte systraskap. Systraskap är att inte själv snacka skit och fara med osanningar om tjejer man inte gillar. Samt visa respekt och använda god ton när du debatterar med dem i frågor ni inte är eniga i. Systraskap är att vara inkluderande samt bemöda sig för att inte göra sin medsyster illa eller få henne att må dåligt. Blind tro pga könstillhörighet är inte systraskap. Det är biologism. Jag vet att jourverksamhet fungerar så men det har inget med systraskap att göra utan är ett situationsbaserad förhållningssätt man valt att ha för att det är rimligt och blir enklast så i det primära bemötandet av kvinnor som söker hjälp.

    • Det är klart att man inte skall visa misstro mot någon som kommer till en jour. Då är det ens uppgift att erbjuda stöd åt någon som söker hjälp (snarare än t.ex. debatt). En kritisk granskning blir inte aktuell förrän när/om en polisanmälan görs.

      • Så är det nog. Nämnde det för att Fanny kan ha fått sin uppfattning om systraskapet därifrån då jag vet att hon jobbat i verksamheten.

      • Givetvis ska man inte visa misstro men samtidigt inte eskalera situationen. En människa i trauma behöver lugn, ro och konkret och praktisk information som är relevant för att skapa ordning i en skrämmande situation. Hatisk propaganda mot män i allmänhet är inte bra grogrund för läkning. Kvinnan ska, i den mån den går, uppmanas att söka professionell hjälp dvs polis, sjukvård, socialtjänst osv. Kvaliten och kompetensen på Sveriges kvinnojourer är mycket varierande. Bara för att man har starka radikalfeministiska åsikter så betyder inte detta att man automatiskt är lämpad att hjälpa kvinnor i kris.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s