Men om hon egentligen vill då?

Fanny skriver om sex och tveksamhet.

Hon berättar att vissa personer säger att ”mindre sex skulle äga rum” om vi började bry oss om samtycke. De flesta bryr sig redan om samtycke, men det är klart att mer sex skulle äga rum om de inte gjorde det. Jag har nog bara hört den här invändningen i relation till en samtyckeslag. Där är idén att färre av oss skulle ha sex, om vi faktiskt var tvungna att formalisera akten med en ledande fråga följt av ett ja eller nej till svar. En smått absurd tanke, skulle jag påstå. Det som skulle ske vore inte alls mindre sex p.g.a. hänsyn till lagen, utan snarare lika mycket sex utan hänsyn till den. När människor börjat hångla och klä av varandra lär det i princip aldrig hända att ena parten stannar upp och säger ”vänta, samtycker du till det här, svara med ett ja eller nej”. (Och de som skiter i samtycke, skiter också i att fråga, vilket i en rättsprocess bara skulle utmynna i ord mot ord.)

Hon säger att vissa tänker att ”kvinnor är tveksamma fast de egentligen vill, och att det då är en fördel för båda parter om mannen liksom tar initiativ och kör på trots detta”. Jag tror man behöver skilja mellan vad som kan vara fallet, och hur man bör agera utifrån vad som är det. Ja, hon kanske egentligen vill, trots att hon verkar tveksam. Det är möjligt. Men vad som är säkert är att hon är tveksam, och det är den säkerheten man bör agera efter. Om hon vill men är för osäker för att säga eller visa det, eller om hon spelar ”svårfångad”, får hon väl gå miste om det sex hon egentligen ville ha. Man kan inte behandla människor utifrån en vilja de inte gett uttryck för, utan får ta ställning till vad de faktiskt ger uttryck för.

Hon skriver att tydliga ja- och nej-svar ”faktiskt inte finns”. Jodå, det gör de. Om de inte gjorde det, vore ju en samtyckeslag ett absurt förslag. Däremot är inte nödvändigtvis ja eller nej definitiva svar. Man kan komma att ändra sitt nej eller ta tillbaka sitt ja, genom ett helt nytt ja eller nej. Och då är det naturligtvis det nya svaret som är aktuellt.

Hon menar att ”ge och inhämta konsensus är en process, inte ett kontrakt som skrivs på en gång”. Det beror väl på. Man kan vilja ha sex med någon man nyss träffat på en krog eller fest. Man kan också vilja ha sex, först efter en längre period av vänskap eller dejtande. Och allt däremellan. Människor fungerar olika, även om män resp. kvinnor har tendenser att vilja göra det på ett visst sätt.

Hon säger att det är ”viktigt att inte bara respektera ett nej, utan även försöka skapa omständigheter under vilka ett nej känns som en okej grej att säga”. Det håller jag fullständigt med om.

2 reaktioner på ”Men om hon egentligen vill då?

  1. Skulle inte heller tro att det skulle ske signifikant färre sexuella kontakter om en samtyckeslag införs.De flesta kan väl tolka varandras signaler om partnern vill ha sex eller ej.De som begår övergrepp lär ju helller inte sluta med det eftersom dom redan idag begår lagöverträdelser,

  2. Enligt min mening bör en samtyckeslag vara utformad så att om det bevisligen, på ett objektivt plan, funnits den minsta ”NEJ”-signal från målsägande, eller samstämmighet därom föreligger, så åligger det svaranden att förklara när och hur samtycke uppstod.

    Med objektivitetskriteriet menar jag att det ska vara domstolens beslut vad som rimligen och normalt, utifrån de inblandades kontextuella sociala förhållande, borde kunna uppfattas som en ”NEJ”-signal. Vid ett s.k ONS ska tex ribban sättas lågt och för ett par som haft och har regelbundet sex ska den vara hög när domstolen fattar sitt beslut om ett ”NEJ” förelåg eller ej. Men ett muntligt ”NEJ” ska alltid vara en tillräcklig objektiv ”NEJ”-signal om inget annat överenskommits därom och det kan gott skrivas in i lagen direkt så inga domstolar kan missförstå den ”SIGNALEN”.

    När väl fokus flyttats över till den svaranden så handlar det inte längre om ”signaler”, utan samtyckeslagen bör i den delen kräva ett aktivt och tydligt agerande med syfte att verkligen säkerställa att samtycke föreligger. Bevisbördan för att så skett ska ligga på den svaranden. Ribban ska sättas skyhögt, så lagen får en moralisk impact på samhällets normer i dessa fall, och det ska mycket till för att en svaranden ska vinna gehör om hen inte avbryter helt och börjar ställa direkta frågor samt kan bevisa att så skett. Detta är dock ingen omvänd bevisbörda som en del kritiker hävdar utan en bevisbörda för att häva det juridiskt fastställda kriteriet som isf uppfyllts i den första delen av ”MIN” samtyckeslag. Så vill jag att en ev. samtyckeslag ska se ut.

    Sen kan jag väl också tycka att debatten om samtyckeslag blivit lite för mycket av substitut-karaktär och för lite av karaktären att se en ny lag på området som kompletterande till den vi redan har. Påföljderna för brott mot en samtyckeslag bör ligga lägre än för normal våldtäkt och den som blir dömd för bristande samtycke ska också skiljas från dem som blir dömda för våldtäkt. Det behöver inte vara och ska inte heller vara i en rent juridisk mening ett lika grovt brott enligt mig, Resultatet av en ny samtyckeslag skulle kunna bli att väldigt många av de som står åtalade för våldtäkt men inte kan fällas enligt den lagstiftningen istället prövas mot den nya samtyckeslagen och blir fällda för bristande samtycke som dock i juridisk bemärkelse skiljer sig från våldtäkt. Lämplig påföljd skulle kunna vara 1-2 års fängelse. Samhället skulle få göra sitt moraliska statement och livet skulle bli lättare att leva för alla, såväl män som kvinnor.

Lämna ett svar till wigwag Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s