Kan en feminist kritisera feminism?

Det här är en typ av fråga som återkommer emellanåt: ”Vilken feminist, oavsett gren, skulle ägna en hel blogg åt att kritisera andra feminister? Det finns inte på kartan eftersom vi feminister vet, att inga andra än antifeministerna tjänar på det.”

Mitt enklaste och kortaste svar, är att jag kommer från en liberal debattbakgrund. Vi liberaler är ofta väldigt snabba att kritisera liberala tänkare vi inte håller med. Vi kan sitta i timmar och vrida på någon enstaka rad ur ett obskyrt verk av Hans-Hermann Hoppe, eller totalsåga den senaste kolumnen av Johan Norberg, och om någon påstår att vi inte är liberala är det alltid för att vi uttryckt en viss övertygelse — aldrig för att vi i sig kritiserar någon som är liberal. Vi känner sällan någon automatisk solidaritet med andra liberaler. Ärligt talat tenderar vi nog att skärskåda varandra lika mycket som icke- eller antiliberaler.

Jag upplever att den liberala debatten i allmänhet är positiv till kritik. Inte till all kritik, förstås, men till kritik som fenomen. Liberaler tenderar att se kritik som uppbyggande, snarare än nergörande. Vi kritiserar inte varandras resonemang för att vi är osolidariska, otrevliga, eller bekämpar den liberala rörelsen. Vi gör det för att vi tror att kritik leder till att resonemangen stärks. Det är inte ovanligt att vi riktar väldigt skarp kritik mot varandra i ena stunden, och går ut och tar en öl ihop som vänner i nästa, för vi — i alla fall vi som hållit oss kvar under många år — gör i regel tydlig åtskillnad mellan sak och person. Du kan tycka att mitt argument är löjeväckande korkat, utan att tycka att jag är löjeväckande korkad.

Jag anser att den radikalfeministiska rörelsen behöver anamma lite av den här synen på kritik. Den är alltför snar att stänga in sig bakom sina egna murar, demonisera de som väljer att stå utanför dem, och frysa ut sina egna om de deltar i gränsöverskridande diskussion. Jag anser inte detta för att jag vill släpa ut feminister att dräpas verbalt i ett lömskt debattbakhåll. Jag anser detta för att en rörelse bakom murar endast blir en begränsad grupp med begränsat inflytande. Det skapar en intern kultur av allianstänkande som belönar brist på förståelse för andras synsätt, där gemenskap blir central och villkoras med att du tänker på ett ganska snävt avgränsat sätt.

Vem tjänar på kritik? Jag tänker inte så. Jag ställer mig inte den frågan. Utgår snarare från att det finns ett allmänintresse i att vrida och vända på idéer för att se vilka man tycker håller och inte, oavsett vad de handlar om. Jag är väldigt ofta oenig med personer som identifierar sig som antifeminister också. Ger inte mycket för machotänk, tycker inte om nervärderande kommentarer om kvinnor, och så vidare, och så vidare. (Det är inte något som alla antifeminister ägnar sig åt, så ursäkta om jag arketypiserar Hur Antifeminister Är för att göra en poäng.) Jag ser det, inte som en kamp mellan olika grupper, utan som ett möte mellan olika idéer.

29 reaktioner på ”Kan en feminist kritisera feminism?

  1. Det är definitivt en av feminismens svagaste sidor att dom är så rädda för en debatt med sina meningsmotståndare. Att diskutera internt gör kanske att du kommer en bit på väg men till slut riskerar det bli ett sällskap för inbördes beundran eller i värsta fall en sekt där ingen avvikande åsikt tolereras. Min bild av extrem- och elitfeminismen är att de har blivit en sekt eftersom ledande feminister somt.ex Maria Sveland till och med lobbar för att förbjuda kritik mot feminismen.

    • Håller med, även om jag inte vill utsträcka det till feminismen generellt. Men den radikalfeministiska rörelsen på nätet har på det stora hela gett mig det intrycket.

      • Håller med dig om att det finns mera liberala feminister som jag genuint tror jobbar för jämställdhet mellan män och kvinnor och inte ett omvänt förtryck där kvinnor dominerar.

        Jag är väldigt mycket för en jämställdhet där både män och kvinnor har lika rättig- och skyldigheter men har svårt för tanken på att utfallet måste bli 50% män och 50% kvinnor på alla platser i livet. Vi har ju t.ex olika intressen som gör att vi strävar efter olika saker.
        Jag skulle t.ex inte vilja bli VD eller styrelseledamot i ett stort eller litet företag eller snickare men jag är heller inte intresserad av att jobba inom vården eller skolan.
        Det gör väl att jag rent teoretiskt bidrar till att den kvinnodominerande vården och skolan inte blir mera jämställd men jag bidrar ju å andra sidan inte till att den mansdominerade företagsledningen eller byggbranschen blir mera mansdominerad.

      • Håller med. Jag tror inte att jämställdhet bör handla om 50 % män resp. kvinnor över huvud taget. Desto mer om en utbredd allmänmänsklig respekt för varandra.

      • Med andra ord är ni båda ”jämställdister”. De tankar ni nämner ovan är i princip citat av de tankar Pär Ström försökte föra fram:

        http://genusnytt.wordpress.com/2012/03/16/vad-vill-jamstalldisterna/

        ”Programförklaring för jämställdismen
        Den neutrala ideologin mellan feminismen och maskulismen

        1. De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Detta är definitionen på jämställdhet. Jämställdhet definieras inte som 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla skrymslen och vrår. En sådan kan aldrig uppnås och är heller inte eftersträvansvärd.

        2. Att 50/50-fördelning på alla områden aldrig kommer att uppnås beror på att könen är lite olika och i genomsnitt gör lite olika val. Skillnaderna mellan könen är både biologiskt och socialt betingade. Skillnader är inte något fult. Vi gillar olika. Det är viktigt att understryka att vi talar om genomsnittliga skillnader – de individuella variationerna är betydande.

        3. Jämställdisternas krav på lika rättigheter för könen innebär att vi säger nej till kvotering. Meriter och lämplighet ska styra olika tillsättningar – kön ska vara irrelevant. Kvotering = ett särskilt gynnande av en grupp = diskriminering av en annan grupp.

        4. Den innersta kärnan i jämställdhet är likhet inför lagen. Sådan råder inte i Sverige idag – män diskrimineras på ett antal punkter i lagen. En av de första åtgärderna för jämställdistpartiet, om ett sådant hade funnits, vore därför att kräva att lagstiftningen görs könsneutral.

        5. Kravet på att könen ska ha lika värde innebär att det måste bli ett slut på det mansförakt, ibland till och med manshat (”misandri”), som är utbrett i Sverige idag. Det talas till exempel om ”gubbvälde” och det anses att “gubbarna” snarast bör maka på sig. Jämställdisterna kräver att båda kön ska betraktas positivt.

        6. Både kvinnor och män har sina respektive problem. Det finns också fördelar både med att vara man och kvinna (olika fördelar, förstås). Att mäta och jämföra dessa för- och nackdelar är omöjligt, eftersom det är som att jämföra äpplen och päron. Därför är det omöjligt att upprätta en balansräkning över könens totala ställning och utpeka det ena könet som nettovinnare och det andra som nettoförlorare. Samhällets jämställdhetsarbete måste därför gå åt två håll, och intressera sig för både kvinnofrågor och mansfrågor.

        7. Det finns ingen kollektiv skuld. All skuld är individuell.

        8. Det innebär att nu levande personer inte har någon skuld för vad andra personer av samma kön har gjort förr i världen. Det är inte möjligt att kompensera det ena eller andra könet för påstådda eller verkliga oförrätter i historien. En person som könsdiskriminerades för 300 år sedan blir inte kompenserad för att en person av det motsatta könet diskrimineras 2012. Däremot skapas istället en orättvisa mot den senare. Två fel blir inte ett rätt.

        9. På motsvarande sätt kan en person som blir diskriminerad i exempelvis Afghanistan inte vinna rättvisa genom att en person av motsatt kön blir diskriminerad i Sverige.

        10. Jämställdisterna finner det upprörande att kvinnor förr i världen hade begränsade juridiska rättigheter. Det är mycket glädjande att den tidiga feministiska rörelsen har åtgärdat det problemet (åtminstone i Sverige och till största delen i västvärlden).

        11. Samtidigt glöms det ofta bort att även män hade sina bördor och underlägen förr i världen. Exempel är krigsplikt, försörjningsplikt gentemot kvinnor, innehavande av farliga arbeten och förväntad självuppoffring. Lite förenklat kan man säga att män har haft större frihet än kvinnor medan kvinnor har haft större trygghet än män. Det är inte självklart vilket som är mest värt.

        12. I många länder i tredje världen har kvinnor än idag mycket begränsade juridiska rättigheter, vilket är upprörande. Jämställdisterna vill se en förändring på den punkten. Samtidigt får man inte glömma bort att även män i tredje världen faktiskt har sina specifika svårigheter och underlägen. Dessa måste också tas med i ekvationen vid arbete för ökad jämställdhet i tredje världen. Annars repeterar vi det misstag som suffragetterna gjorde i början av 1900-talet.

        13. Människors fria vilja måste få avgöra deras livsval. En kvinna som väljer att leva som hemmafru, exempelvis, ska inte kritiseras för detta. Lika lite ska en kvinna som väljer att prioritera karriären framför barnen utsättas för kritik. På motsvarande sätt ska naturligtvis även män få välja sin livsstil. Proffstyckare ska inte komma med pekpinnar om människors livsstil.

        .

        En avslutande kommentar: En boll har satts i rullning. Det är jämställdismen. Den är ingen vanlig boll, utan en snöboll som växer sig allt större. Varför då? Jo, för att:

        Det finns inget så starkt som en idé vars tid har kommit!”

      • Jämställdism och liberal feminism har ett nära släktskap. Skillnaden är att liberala feminister fokuserar på kvinnofrågor, medan jämställdister fokuserar på de mest eftersatta frågorna oavsett kön (vilket i Sverige innebär stor övervikt på mansfrågor).

        Annars bygger båda på samma ideologiska grund, liberalismens principer om individens frihet att välja sitt eget liv.

    • Mmm, som att ropa ”misandri, misandri!!!” för minsta lilla ‘frustro-aggro’ yttrad av en kvinna i någon kolumn eller artikel?

      • Man förväntar sig att professionella människor agerar professionellt. Betalda artiklar i stora medier med ansvarig utgivare bör inte innehålla ”frustro-aggro”, oavsett ämnet. Vill proffsjournalisterna skriva av sig sin ilska över något kan dom göra det på sina privata bloggar.

      • Eller som att skrika diskriminering och misogyni så fort det inte är minst 50% kvinnor i alla attraktiva sammanhang som t.ex styrelsejobb eller om du som man vågar ifrågasätta vad en genusvetare eller feminist säger..
        Ser att du hyllar den feministiska tanken att män skall hålla käften och bara acceptera allt vad feministerna gör och säger mot män.Förstår att det är en lockande tanke att ni genom förlöjligande skall få oss feministkritiker att tystna.Ledsen, men det kommer inte hända.

        Hoppas att du får någon form av belöning från dina feministpolare nu när du stiger fram som deras vita riddare.

      • Det ena gör inte det andra till misandri. Att en krönikör eller dylikt skriver, med kritisk ton till en trend, företeelse eller händelse är inte oprofessionellt. Det görs egentligen alldeles för sällan, faktiskt. Iaf, flertalet av artiklar du en gång gapade ”misandri” om kunde knappt räknas in till enkel ‘manskritik’ ens, och definitivt inte misandri. Att beklaga urholkandet av hur ett begrepp används, blir inte vettigt om det man själv gör är att överanvända/urholka det begreppets motpol. Så ge dig nu.

      • Jag ger mig inte förrän jordgubbe möter samma språkliga öde som negerboll.

        Med din definition på manshat finns det således inget kvinnohat på Flashback heller, om samma måttstock används.

  2. ”Jag anser att den radikalfeministiska rörelsen behöver anamma lite av den här synen på kritik.”

    Detta kommer inte att ske förrän den dagen skorpioner slutar att sticka, d.v.s. aldrig. Hoppet ligger i att knasfeminismen självdör i och med att färre ansluter sig till den.

  3. Klart jag kan.
    Fast om jag anser mig vara liberal med liberala grundvärderingar som kritiserar en ”liberal tänkare” och dennes grundvärderingar så finns alltid en gräns där jag måste konstatera att den jag kritiserar i själva verket inte är en liberal utan nåt annat som bara utger sig för att vara liberal. För mig som feminist har den gränsen passerats för länge sen när det gäller de flesta av bloggfeministerna som i denna blogg avhandlas.

    Punkterna 1-4 som P.S radat opp i sin programförklaring för ”jämställdism” skulle kunna vara åsikter och värderingar kommandes från en feminist som inte greppat eller tagit till sig någon strukturanalys överhuvudtaget. Som feminist skulle jag kunna gå i polemik här utan att för den sakens skull avfärda feministen som varandes ickefeminist. Däremot om nån som påstår sig vara feminist skulle hävda motsatsen till det som står i punkt 7 så är min gräns genast överskriden. Den jag pratar med snackar skit och är ingen feminist överhuvudtaget skulle jag snabbt kunna konstatera.

    • ”Punkterna 1-4 som P.S radat opp i sin programförklaring för ”jämställdism” skulle kunna vara åsikter och värderingar kommandes från en feminist som inte greppat eller tagit till sig någon strukturanalys överhuvudtaget”
      Kanske beror på att vi inte köper feministernas snack om strukturer som på ett automatiskt sätt förtrycker främst kvinnor.
      Skulle vara intressant att höra vad du anser vara fel med Pär Ströms tankar eftersom du påstår att du kan bemöta dom.

      • Klart det finns ”strukturer” som förtrycker kvinnor – även om jag i dagens samhälle i Sverige inte vet om ordet ”förtryck” är rätt. ”Missgynnar” skulle nog vara bättre. På samma sätt finns det strukturer som missgynnar män (exempelvis i vårdnadstvister).

        Men nog är det så att summan av detta landar till nackdel för kvinnorna även idag. Skillnaden är ju dock att missgynnandet ligger på en relativt sett tam nivå; ingen ifrågasätter ju idag (eller ja, nästan ingen) kvinnlig rösträtt, att man skall försöka ge lika lön för lika arbete (minns att man tidigare per automatik gav kvinnor halv lön, för de hade ju män som försörjde dem), att äktenskap inte innebär en plikt att ställa upp på sex etcetera. Jämför man med problemen som existerade för 100 år sedan är det stora redan löst, men det betyder ju inte att man kan sträva efter att göra mer.

        Radikalfeminismen tror jag, om man skall våga teoretisera om psykologi, till del orsakas av att man ser historiska hjältedåd på frågan, och själv inte vill att kampen skall vara över. Man vill kämpa som de kämpade, och då blir det lätt att man förstorar de problem som karstår.

        ”Jämställdism” avfärdar jag dock direkt av rent grammatiska skäl. 😛

    • Du har naturligtvis rätt att avstå från att bemöta Pär ströms tankar om jämställdhet men jag tycker att det är symptomatiskt för feminister att ni gärna slänger ur er påståenden om män,manlighet och t.ex Pär Ströms tankar men det är väldigt få gånger som ni bemöter oss som kritiserar era tankar.
      Om ni gör det så blir det ofta genom att påstå att vi är okunniga,skall läsa på eller googla patriarkatet.Om ni nu är så säkra på era feministiska teorier så borde ni kunna styrka det ni påstår med fakta .

      • Har inte slängt ur mig nåt påstående om P.S tankar. Det är ett konstaterande av fakta att i nämnda punkter inte finns ett ord om struktur. Det jag påstår är att jag skulle kunnat bemöta och kritisera denna brist om P.S varit feminist och velat haft en diskussion med mig kring detta.

      • Varför skulle det vara en brist att inte tala om strukturer? Jämställdister talar hellre i klartext än använder en massa floskler.

        Om du vill prata om strukturer, beskriv då hur de ser ut och vem som är dess aktörer, annars blir det bara meningslöst tomprat.

      • För en feminist hade det varit en klar brist som jag hade påtalat och kritiserat utan att för den skull avfärdat feministen som feminist.

  4. Pingback: ”Gotland förtjänar feministisk agenda” | WTF?

  5. Om man kan sin vänster så vet man hur det slutar: som en sekt med interna stridigheter om fullständigt meningslösa och obegripliga begrepp. Typ intersektionalitet.
    Det som håller sekten vid liv är en missuppfattning bland vanligt folk som kallar sig feminister och när man frågar så beskriver de glatt första och andra vågens feminism. I de fall de faktiskt beskriver tredje vågens feminism så är den enkel att slå sönder rent rationellt på mindre än 5 minuter. När folk inser vad tredje vågens feminism är och att det är den som anammas i politiken så är detta spektakel över.

    • Att tillgodogöra sig det intersektionella perspektivet är till viss mån ett avståndstagande från både könsmaktsordning och klassperspektiv. Därmed torde relativt få radikalfeminister eller kommunister anamma begreppet som deras primära analysverktyg. Det Intersektionella perspektivet, som jag uppfattat begreppet, har fokus på dynamiska, förstärkande och samverkande faktorer mellan olika maktordningar snarare än att utgå från att tex kön eller klass är den dominerande sociala faktorn som begränsar och styr individers fria val i samhället. Två sociala faktorer, tex fysisk/psykisk funktionalitet och etnicitet, kan underordna en individ pga dynamiska samverkande effekter, relativt en individ som bär på faktorerna kön och klass. En psykiskt sjuk svart invandrarman med stora ekonomiska resurser kan ha svårare att få ett förstahandskontrakt på en lägenhet än en etniskt svensk kvinna med låg inkomst. Bostadsrättsföreningen väljer kvinnan med låg klass före mannen med hög klass. Trots att både kön och klass anses vara sociala faktorer som var och en för sig anses ha större inflytande på samhällets maktordning än vad etnicitet och funktionalitet har. Är det så? Finns det en förstärkande symbios mellan etnicitet och funktionalitet som slår ut både kön och klass i ett maktperspektiv. Jag vet inte. De som anammat det intersektionella perspektivet studerar såna här saker och jag tycker det är nåt nytt spännande och fräscht.

  6. Pingback: Systerskapet, en förebild? | En stilla undran

Lämna ett svar till bashflak Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s