Kan rasism eller sexism vara positivt?

På sistone har jag ställt den här frågan till ett antal personer inom den radikalfeministiska rörelsen: är det rätt eller fel att tala nervärderande om grupper baserat på deras hudfärg eller kön? Ingen har hittills velat svara att det är fel, och skälet är förstås uppenbart. Frågan inkluderar även män och personer med vit hudfärg.

I regel och som så ofta annars bemöts ledande frågor med motfrågor, eller med att förskjuta poängen. Man kan till exempel fråga om jag läst feministisk teori, eller om jag verkligen riktar frågan åt rätt håll — eller så blir svaret raskt att det inte är rasism/sexism att sparka uppåt.

Men om man kämpar för jämställdhet, borde det väl vara en enkel fråga? Då är svaret ett entydigt nej.

Vad är rasism? Rasism går ut på att dela in människor i grupper baserat på ytliga kännemärken som hudfärg, och att rangordna grupperna sinemellan hierarkiskt, och/eller att tillskriva en viss grupp särskilda beteenden eller en viss moralisk karaktär. Och sexism definieras mycket lakoniskt av NE som ”nervärdering av någon på grund av dennas kön”.

Så vad man implicerar när man talar närvärderande om vita eller om män är att rasism/sexism kan användas på ett positivt sätt, beroende på vilken grupp man beter sig rasistiskt eller sexistiskt mot. Felet med nazister är således inte att de hatar grupper baserat på rasideologiska idéer, utan att de riktar hat mot raser som är underprivilegierade. Om de istället hatade vita kunde de och stora delar av den radikalfeministiska nätrörelsen göra gemensam sak.

Här följer oftast ett spydigt ”bra att du försvarar de vita/männen, det behöver de ju verkligen”, eller något om att hat mot vita/män inte orsakar skada. Det förändrar i och för sig inte det faktum att det enligt alla gängse definitioner rör sig om rasism/sexism. Att hävda att det inte är rasism/sexism för att man ”sparkar uppåt” är bara ett försök att kapa etablerade begrepp för sin egen snäva teori. Det här implicerar fortfarande inte antirasism/antisexism, utan att viss rasism/sexism, om det riktas mot rätt grupp, är positiv.

Om det här med att sparka uppåt har jag skrivit mer här.

Det här inlägget inspireras av en mängd debatter på Twitter, och också av det Fanny nyligen skrev om att manshat är självförsvar. Hon skriver att det är ett ”psykiskt självförsvar” som man ”behöver ibland” för att ”bygga upp sig själv”. Det är såvitt jag observerat även så många nazister och sexister tänker. Det ger något slags uppbyggande känsla att hata grupper baserat på hudfärg/kön. Det är skönt att projicera Det Onda på en ideologiskt definierad grupp människor, och hata dem i ett slags upplevt självförsvar.

Problemet med bl.a. hatiska grupperingar, är att de sällan begriper att de utgår från en ideologisk världbild. Vi har alla något slags ideologi, och den verkar måhända självklart rimlig och sann för oss — men inte för andra.

En nynazist kanske hävdar att invandrare förstör svensk kultur. Och det stämmer ju, utifrån dennes egna ideologiska premisser, där det svenska är väldigt konkret definierat och satt i motsatsställning till det utländska (eller i varje fall utomnordiska). Men det stämmer inte för oss andra, som har en bredare syn på kultur, eller som inte värderar svensk kultur över t.ex. rörelsefriheten. I våra öron låter det hela både märkligt och, när vi betänker implikationerna, ganska läskigt.

Precis på samma sätt utgår även dessa radikalfeminister från en ideologi, och även den ställer grupper av människor mot varandra baserat på framför allt kön, men även hudfärg. Deras ideologi säger att det är okej eller påbjudet att tala nervärderande om män/vita, för att de innehar en privilegierad roll i samhället. Men för oss andra verkar det här lika märkligt som ovan. Allting stämmer förstås, i relation till ideologin, men de som inte delar upp och rangordnar människor enligt hudfärg/kön får svårt att se något sympatiskt i tänkesättet.

Kampen för jämställdhet kräver inte att vi själva utgår från rasistiska eller sexistiska premisser. Den kräver tvärtom att vi utan vidare kan svara ”fel” på den inledande frågan: att det är fel att tala nervärderande om grupper av människor baserat på deras hudfärg/kön.

 

5 reaktioner på ”Kan rasism eller sexism vara positivt?

  1. Jag upplever att uppfattningen att det inte är rasism att tala nedvärderande om priviligierade etniska grupper är mycket vanlig, även om den oftast är implicit. Se bara på hur populärt det är att snacka skit om amerikaner.

  2. Mycket stringent nedbrutet. Jag har länge tyckt (och ibland sagt till bekantskapskretsen med förvånade blickar som svar) att vänstern och ”fulhögern” egentligen är varandras spegelbilder och mycket mer lika varandra än någondera är oss mittenliberaler.

    Förmodligen är det också helt sant att radikalfeminister och nazister drivs av liknande psykologiska mekanismer, dvs sparka på andra för att förstora sitt sargade ego. Gärna tillsammans med en liten sekteristiskt peppande grupp där man känner sig välkommen. Psykiskt sunda individer behöver knappast den sortens beteende. Och när de psykiskt kanske mindre sunda plötsligt upphöjs till trendorakel och drar med sig en ängslig svans som inte vågar säga emot så får vi ett märkligt samhällsklimat. Ungefär som Tyskland på 30-talet tänker jag mig. Eller för den delen…

  3. Argumentet ‘att sparka uppåt’ legitimerar både Hitler och Breivik, vilket nog inte var avsikten för dom som driver det argumentet.

    Det fanns förvisso en stor judisk underklass i Tyskland, men judarna var ändå överrepresenterade i vissa maktpositioner i t.ex. akademi och finans.

    Att någon sparkar uppåt när han försöker spränga statsministerns och skjuta politiska påläggskalvar torde också vara uppenbart. Argumentet att det skulle vara legitimt att sparka uppåt, håller således bara om man samtidigt stödjer Breivik. Och det gör ingen som vill bli tagen seriöst.

  4. Nej det kan det inte! Är frågan ställd på detta kompromisslösa sätt måste den också besvaras på samma sätt. Med ett ja eller nej. Det är bara att fortsätta ställa samma eminenta fråga till alla radikalfeminster och F!or tills dom tvingas äta sin egen skit. För det är så demokratin fungerar. Ju mer makt en rörelse får desto besvärligare och jobbigare blir det om man har en sunkig värdegrund.

  5. Det är klart att man inte ska förvänta sig att Lady Dahmer, Fanny Åström, Joanna Rytel eller unga populistiska bloggare/krönikörer/”artister” skulle orka tänka i principiella termer, frikopplade från person. De kör rätt och slätt på att ”sexism är inte okay när den drabbar mig och mina polare, de som jag tycker att jag hör ihop med – däremot är sexism inget problem alls när det är vi som använder den”. Hojtandet om att man eftersträvar lika villkor och lika behandling (dvs lika utgångspunkter, ett ”level playing field”) är, bland de här mediefeministerna, oftast bara en rökridå.

Lämna ett svar till wigwag Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s