Vad kunskapssyn betyder för ideologi

I en av gårdagens debatter på Twitter hävdades att kunskapsteori inte har någon större betydelse för ideologisk övertygelse. Jag har alltid hävdat annorlunda. Vad vi accepterar som kunskap och hur vi anser att kunskap kan uppnås spelar en rent avgörande roll för hur vi tolkar vår omvärld, och för hur vi formar våra idéer om rätt och fel.

Ta till exempel den här några dagar gamla tweeten av en radikalfeminist. Jag citerar: ”Palestinier har all rätt i världen att hata israeliterna och kan inte utöva rasism mot dem även om de hyser antisemitiska åsikter.” Läs gärna den meningen några gånger och reflektera över vad den faktiskt säger.

Radikalfeminister betraktar sig allmänt som antirasister. De ser sig ofta rentav som rasismens främsta bekämpare. Vad kan då förmå denna radikalfeminist att uttrycka sig så här? Hon skriver att antisemitism inte är, eller i varje fall inte behöver vara, rasism. Du kan hata judar för att de är judar och ändå inte vara rasist. Hur går det till? Hur kan någon som per definition är rasist, undgå att vara rasist?

Ta också som exempel den här tweeten där Lady Dahmer hävdar att ”män är en sjukdom”. Radikalfeminister ställer sig tämligen unisont mot sexism, och ser sig ofta på samma sätt som ovan som sexismens främsta bekämpare. Hur kan då ett sådant här påstående förklaras? Hur kan personer som tar tydligt avstånd från rasism och sexism, samtidigt uttrycka sig mer rasistiskt och sexistiskt än de flesta vore villiga att göra?

Här kommer kunskapsteori in i bilden.

Rasism innebär att man delar in människor i grupper baserat på ytliga kännemärken som t.ex. hudfärg, att rangordna grupperna sinemellan hierarkiskt, och/eller att tillskriva en viss grupp särskilda beteenden eller en viss moralisk karaktär. Sexism är att nervärdera på grund av könstillhörighet. Vad radikalfeministisk teori gör här, är att villkora gängse definitioner: det här stämmer fortfarande — men bara om.

Slutsatserna att antisemitism inte behöver vara rasism, och att det inte behöver vara sexism att tala nervärderande om grupper baserat på deras könstillhörighet, följer av ideologins egen kunskapsteori som hämtas ur postmodernismen: vem som säger något har större betydelse än vad som sägs. Inget är allmängiltigt sant. Sanning förhåller sig relativ till vilken position den som hävdar något enligt ideologin antas ha.

Det här är förstås ett cirkulärt tänkesätt, och det gör det ofta svårt att begripa för utomstående som söker efter allmän hållbarhet och konsekvens i utsagor. Vad kan få en antirasist att försvara antisemitism, eller en antisexist att kalla en grupp människor för ”en sjukdom” på grund av deras könstillhörighet? Kunskapsteori. En kunskapsteori som kopplar om centrala begrepp, och därför också tolkningar av omvärlden, på ett sätt som ofta blir obegripligt för andra.

För att återkoppla till konkreta exempel kan vi välja den här tweeten av Cissi Wallin. Hon säger åt folk att HÅLLA KÄFTEN (med versaler) i en viss fråga — inte för att de har fel eller för att de beter sig otrevligt, utan för att de tillhör ett visst kön och har en viss hudfärg. Ideologins kunskapsteori rangordnar inte bara utsagors innehåll beroende på vem som uttrycker dem, utan kan också avgöra vem som över huvud taget bör få uttala sig. Grundat i kön/hudfärg blir ett sådant tänkesätt snabbt obehagligt.

Men det finns också en till aspekt som följer av dessa kunskapsteoretiska premisser. Man frågar sig nämligen inte bara vem som hävdat något, utan också vem som hör det som hävdats. Istället för att fråga sig om något stämmer, verkar rimligt eller förtjänar att bemötas, frågar man: vem gynnas av det?

Det här är ett ganska centralt tänkesätt som jag tror att många kritiker förbisett i sin analys av radikalfeministisk teori. Det implicerar nämligen inget mindre än total immunitet mot alla slags invändningar.

Vem gynnas av att en feminist öppet medger att en kritiker haft rätt i något? Feminismens kritiker såklart, på bekostnad av feminismen. Det är en avgörande orsak till att invändningar sällan möts med argumentativ diskussion, och desto oftare med angrepp på person baserat i kön, hudfärg eller något tredje. Ibland tolkas de rentav som en krigsförklaring: inte som ett sökande efter förståelse eller ett utbyte av idéer, utan som ett strategiskt försök att störta Kampen För Allt Gott. Tillmälen som kvinnohatare ligger då nära till hands.

Något som följer av detta är, rimligt nog, att personer som aktivt framför kritik betraktas som särskilt vidriga — även om de till äventyrs är relativt överens med avseende på slutsatser. Jämställdister och liberaler bör väl nämnas speciellt. De förespråkar jämställdhet och kvinnans lika rättigheter, men de är ofta kritiska till radikalfeministisk teori (och till slutsatser som går utöver detta). Denna kritiska hållning gör att de ändå ses som den värsta sortens fiender, ibland rentav på samma nivå som våldtäktsmän och kvinnomisshandlare.

Kritik mot feministiska idéer tycks av vissa upplevas som nästan lika kränkande som ett fysiskt angrepp. Gränsen mellan diskussion i sak och angrepp mot person grumlas och kritiker behandlas därefter, t.ex. genom att svartmålas, möta aggressivt hat, eller klumpas ihop med våldsbrottslingar. Den som inte håller med riskerar att demoniseras, inte bara på grund av illvilja utan för att det faktiskt upplevs som en rimlig reaktion mot invändningar.

Det är den kraft med vilken kunskapsteori påverkar hur vi tolkar omvärlden, och hur vi väljer ideologisk hemvist. Det är den kraft med vilken kunskapsteori förblindar oss att vara och göra det vi avskyr mest och samtidigt säger oss bekämpa.

Annonser

38 thoughts on “Vad kunskapssyn betyder för ideologi

  1. Bra text. Det är förkastligt när ett samhälle börjar byggas på TRO. Hur kunde det bli så här? Hur kunde giftet smyga sig in i riksdag och regering.
    Kan man ”besegra” ickekunskapstro med kunskap?

  2. Jag uppfattar att man ofta vrider till resonemanget ett varv till, ungefär så här: ”Det är inte rasism när palestinier är antisemiter. Palestinierna är i underläge och vi måste stötta dem. Då är det inte heller rasism när vi är antisemiter.”

    Vips har man altså gjort den nazistiska ideologin rumsren igen. Jag brukar hävda att det vi bevittnar är nazismens återkomst, dock under annan flagg. Tankegodset är dock mer eller mindre detsamma, liksom språkbruket.

    • Ja. Vissa Radikalfeminister är som nazister, som en mer liberal kompis uttryckte det. Det ligger nåt i det. ”Allt ont beror på män” verkar vara lite av en hörnpelare i deras ideologi.
      Jag har försökt att föra en diskussion om t ex manshatet inom delar av feminismen, men det ville inte Dahmer eller Fanny Åström göra. Jag anser mig själv vara feminist, men tror inte att manshat har med det att göra eller att det är konstruktivt på lång sikt.
      De tyckte att jag var ett ”hot mot kvinnor, okunnig, fördömande, oförskämd, fördomsfull.” Många retweetar det som de retweetar från en diskussion jag försökt föra på ett sansat sätt med dem. Jag undrar om de läst twittrandena som föranlett tweetsen som Dahmer t ex retweetar?
      Jag har faktiskt aldrig känt mig så trakasserad som under dessa dagar. Detta av så kallade ”feminister”.

  3. Förtryckta människor är ofta både sexister och rasister. Deras status som förtryckta förändras inte av detta. Men en del feminister tycks ju tro det och det är väl deras problem då. Kan jag tycka. Och sen Lady Dahmer då! Hahaha.. Hur fan orkar nån ta henne på allvar. Kvinnor är en sjukdom som samhället borde vaccinera sig mot. Tycker jag.

    • @ wiwag

      Jag tycker att det här som du skriver låter som feminism med omvända förtecken:

      ”Kvinnor är en sjukdom som samhället borde vaccinera sig mot. Tycker jag.”

      Jag kan inte alls hålla med dig, inte det minsta – av precis samma orsak som jag är emot feminismen.

    • Kvinnor är inte en sjukdom. Kvinnor är människor med samma värde och rättigheter som män. Vill inte ha kvinnohat på den här bloggen, det blir jag tillräckligt beskylld för som det är.

      • Hahaha.. Ibland är du så jävla skitnödig T. Som jag skrev ”Hur fan orkar nån ta henne på allvar”. Så please… ta då inte min ironiska kontring på allvar. Med exakt samma formulering fast omvänt, som Rick mycket skarpögt snabbt kände igen. Visst låter det illa. Men det var ju sjukt kul att skriva. Och nej Rick. Att anse män vara en sjukdom har inget med feminism att göra ditt pucko. Men jag tror jag ska sluta kommentera här. Superseriösa skitnödiga unga män som tar varje tillfälle i akt att snacka skit om feminism är inget för mig. Ett tips för er egen trovärdighet är ju att börja skilja på seriöst formulerade inlägg som innehåller eller kan tolkas som sexism eller rasism, finns gott om såna, och provocerande trams som en del feminister tar sig rätt att vräka ur sig.

  4. Detta var ett mycket intressant inlägg, kanske den här bloggens allra bästa hittills.

    Precis så här är det ju, men jag undrar om gemene feminist har det helt klart för sig? Dom få feminister jag fått tillfälle att föra längre diskussioner med är i regel rätt välvilliga, och dom har inte heller skolats i postmodernistisk teori på universitet eller liknande såvitt jag vet. Mitt bestående intryck av sådana diskussioner har varit en frustrerande känsla av att man talar förbi varandra totalt och att reglerna för hur man för ett civiliserat samtal verkar ha brutit samman, typ som att tala med någon vansinnesfigur ur Alice i Underlandet, eller med någon i en mardröm. Oftast har feministen faktiskt ansträngt sig att komma på logiska argument och att förstå mina, men deras premisser har känts helt godtyckliga och dom har ifrågasatt även allmänt kända empiriska fakta för att kunna behålla sin världsbild. Det har då handlat om identitetspolitik i allmänhet, alltså inte bara feminism utan även t ex antikolonialism och antirasism.

    Känslan jag får är att många hyggliga, vänsterorienterade svenskar har fått sina hjärnor kidnappade av en radikal sekt med en människosyn som i själva verket är spegelbilden av den hos de fascister och nazister de säger sig tycka så illa om. Kanske är det vår konsensuskultur som spökar? Vi skulle kunna vara extra känsliga för radikala flumteorier som frenologi, maoism och radikalfeminism eftersom vi är så ovilliga att tänka själva och säga ifrån?

  5. Pingback: April april | WTF?

  6. Jag som själv är feminist tycker att det är så tråkigt att kampen har kapats av den här gruppen radikalfeminister. Måste dock tillägga att den antiintellektuella delen av rörelsen som Lady D och andra förespråkar främst verkar vara levande på nätet. I köttvärlden har jag nästan aldrig träffat på den, och då har jag ändå rört mig i rätt så radikala kretsar. När jag väl har träffat på människor som säger samma saker som Lady D skriver, ja då har personen oftast fått mothugg och ögonrullningar. För det är ju rätt platta analyser som de levererar. Undrar varför det är så, kanske är det mediaklimatet som gör att den som skriker högst och värst blir störst.

    Själv har jag slutat läsa feministbloggar och andra texter som skrivs av människor som har bloggande och politik som enda inkomstkälla. Betydligt mer intressant är att följa människor som har ett yrke, tex läkare, som tillämpar genusteori för att utforska fördomar som finns i vården. Skillnaden där är att man kan mäta rent fysiskt vad detta gör för skillnad. Tex så är det vanligare att skicka hem kvinnor med råd och huskurer medan män får läkemedel utskrivet, trots samma symptombild och trots att könet är irrelevant för behandling. Vem som gynnas eller förlorar på denna snedfördelning bedöms efter medicinsk forskning, inte maktförhållanden. Där är ju genusteorin ett värdefullt verktyg för att förbättra vårdkvaliten och synliggör strukturer som vi annars kanske inte skulle bli medvetna om.

    • Spontant känns det sista påstående som fel. Men det kan vara min bild som är fel. Men visst konsumerar kvinnor mer läkemedel än män. Jag måste kolla upp detta direkt.

      • Jag har pluggat folkhälsovetenskap och som jag förstått det är det generellt så att kvinnor får sämre vård än män, liksom lågutbildade får sämre sådan jämfört med välutbildade. Kvinnor söker oftare vård men får sämre vård.

    • Hej Jullan! Nej feminismen har inte kapats av några bloggidioter som påstår sig vara feminismens uttolkare. Och det är som du säger att IRL så ges inte manshat ens på skämt särskilt stort uttrymme. Såg att Fanny redan börjat oja sig och skruva lite besvärat på sig angående hennes engagemang i F!. Om hon vill uttala sig om feminism i egenskap av F!-politiker får hon nog finna sig i att hon inte kan vräka ur sig vad som helst.

  7. Jag hittade vid min snabbgoogling denna artikel : http://www.lakemedelsvarlden.se/nyheter/kvinnor-hamtar-ut-mer-lakemedel-man-11059

    Det är en kvinna som studerar genus och läkemedel 🙂

    EN FULLTRÄFF… faktiskt. Ett bevis på att genus är Cherrypicking. Man kollar ngt. Får ett svar ochs eddan tar man på genusglasögonen och analyserar .

    Men det är bara bra för man ser ju snabbt att oavsett vad resultatet hade varit så hade det berott på ngn struktur av patriarkatet. Ganska fascinerande. Hade det varit tvärtom så hade ju Julian exempel fungerat. Nu när det var tvärtom(som det verkar) så beror det på ngt annat.

    man gråter mer för varje dag över genus.

    • Djävlar, vilken uselt skriven text jag presterande där. Usch. ”tvärtom och tvärtom” och meningsbyggnad som en strumpa. Tur att ni inte vet vad jag jobbar med.

    • Fast nu är det du som gör cherrypicking. Jag menade inte alls att ALLA män tar ut mer läkemedel än ALLA kvinnor inom vården. Kvinnor är idag mer sjukskrivna än män och är överrepresenterade inom en massa områden som gör att den artikeln säkert stämmer.

      Däremot har det visat sig att när man studerar enskilda discipliner/avdelningar så är det inte ovanligt att män får dyrare behandling snabbare, tex testar man adhd medicin snabbare på pojkar fast man Vet att flickor också har det. Eftersom syptombilden är beskriven efter pojkars adhd så hamnar flickorna efter.

      Ett annat känt exempel är en hudläkarmottagning där en av sköterskorna uppmärksammade att männens tvättkorg för kläder alltid var bra mycket fullare än kvinnornas. När man behandlar psoriasis kan man antingen få salva på recept eller tid i ett speciellt solarium där man fick ha kläder från kliniken på icke utsatta delar. Det finns ingen forskning som visar att män och kvinnor skulle reagera annorlunda på behandlingen. Däremot fanns det en fördom om att män inte skulle använda salva medan kvinnor älskar att smörja in sig…

      Och en sista, det var bara några år sedan som läkarutbildningen slutade att använda mannen som norm när man får lära sig symptomen för hjärtattack, vilket gör att man förhoppningsvis framöver slutar missa ”tysta” hjärtattacker hos kvinnor och vissa män!

      • Självklart blir det felbedömningar inom vården om man inte ser till att behandla människor efter deras kön. Problemet med det du skriver, är att jag tolkar det som att kvinnor skulle bli förfördelade i sjukvården, vilket inte alls stämmer.

        Det är ju klassiska feministexempel det där med hjärtattack mm.
        Dvs feminister vill ge sken av att kvinnor får sämre och mindre sjukvård än män och väljer ut att läkare missar tex kvinnliga hjärtattacker.

        Problemet som denna cherryp. leder till är att trovärdigheten försvinner och man blir helt ointresserad av feministers argument till slut. Vi vet att de väljer ut, misstolkar,
        etc.
        Hade kvinnor tex fått mindre resurser, läkartid, läkemedel samt levt tre år kortare, osv då hade man insett att det verkar finnas ngt konstigt här.

        Nu är det precis tvärtom och det enda fakta som finns är i princip privatabolag snedfördelning i styrleserummen. Även det cherryp.

        Som jag skrev nånstans. feminism är kommunism. Det är numera dess syfte.

      • Nej Trollpitten. Det här är inget hokuspokus som Jullan tar upp utan numer ett etablerat faktum. Våra socialt konstruerade tankemönster kring kön påverkar behandlingen av patienter så att ett optimalt medicinskt resultat försvåras. Genusmedicin som är ett universitetsämne föreställer jag mig handlar om detta. Och nu när en seriös feminist besvärar sig att skriva inlägg här på denna blogg vore det ju förbannat bra att släppa de invanda flosklerna och visa lite respekt. OK! Annars kan ju du och resten av grabbgänget fortsätta fjolla er förtjust och upprört över vad idioter som Fanny och Lady Dahmer skriver.

      • @ wigwag

        Igår kl 9:26 lovade du sluta kommentera här. Jag hann redan hoppas att du skulle klara av att hålla ditt löfte, men du har tydligen fått ett återfall i att slunga ur dig dumheter. Ge inte upp, försök med återhållsamhet en gång till, förr eller senare lyckas du.

      • Rick. Har inte lovat nåt men din läsförståelse är ju som sagt inte heller den bästa. Kan tilläggas att jag tror jag ska sluta fortfarande eftersom jag börjat tappa respekten för den här bloggen. Den som är dum är förövrigt du.

  8. Sök på:
    Tvättsäcksprojektet – genusskillnader in på bara skinnet
    Män får läkartid – kvinnor goda råd

    Sen finns det ju ”kvinnliga” sjukdomar som hysteri och depression där det är männen som missgynnas. Huvudsaken är väl att man försöker reda ut vad som är biologi och vad som är förlegade könsideal?

    • Så länge två tredjedelar av alla resurser inom vården går till kvinnor kan man omöjligt hävda att kvinnor är förfördelade inom vården. Detta samtidigt dom man vet att män utnyttjar vården i lägre utsträckning och är sjukare när de väl kommer i kontakt med vården.

      • Men att män söker vård i mindre utsträckning tror jag beror på att de upplever det som ett nederlag, det har visat sig gälla inte minst psykisk ohälsa.

  9. @ Jullan

    Jag håller helt med dig om att man inom t.ex. vården måste göra sig av med könsstereotyper. Det intressanta med denna fråga är dock att man i debatten alltid vill få det att framstå som om kvinnor skulle vara systematiskt förfördelade, vilket är ägnat att vilseleda.

    Min uppfattning är (men jag saknar annat än anekdotiska belägg) att kvinnor tar betydligt mer mediciner av olika slag, vilket kunde tänkas föranleda vårdpersonalen att vara försiktigare att skriva ut ytterligare medicin åt dem. Visserligen gäller inte detta alla kvinnor, men en tillräckligt stor del för att det ska märkas.

    Kvinnor blir lättare sjukskrivna än män. I princip är det bara för kvinnor att meddela en läkare att de är ledsna (exemplet ur verkligheten) för att få vad man kunde kalla betald semester. På de flesta arbetsplatser reagerar man inte särskilt på detta längre. För män är ett sådant beteende betydligt svårare – för det första kan det vara svårt att hitta någon som sjukskriver en för diffusa symptom och för det andra får det åtminstone indirekta konsekvenser på arbetsplatsen. En man som sjuksriver sig eftersom han är ”ledsen” betraktas som labil och därmed opålitlig, en kvinna betraktas som…tja…mer eller mindre normal.

    Kvinnors skyhöga sjukskrivningstal bortförklaras ofta med att de dubbelarbetar – precis som om de efter åtta timmar på jobbet ännu måste laga mat från grunden, tvätta kläder för hand, bona golv, etc. etc. Eftersom jag aldrig sett dessa fenomen i verkligheten och inte ens hört någon kvinna beskriva dem i detalj tror jag helt enkelt inte på deras existens. Saken är att kvinnor sjukskriver sig för att de kan och för att sjukskrivning inte har konsekvenser för dem.

    • Det bör/kan ligga en biologiska orsak kring antalet sjukdagar man/kvinna. Kan vara att en man som blir sjuk i lättare sjukdom influensa, feber förkylning etc, för 100 000 år sedan orsakade ett mycket stort produktionsbortfall. Bättra då vara sjuk i 2 dagar mycket för att sedan kunna prestera.
      En kvinna, med samma sjukdom kan sköta sitt jobb om hon är mindre sjuk per dag, men fler dag.
      hans sjukdom 90 sjuk i 2 dagar
      Hon 30 sjuk i 6 dagar.

      Det du skriver ovan är ju tyvärr den bild vi alla har som jobbar på ena arbetsplats. Kvinnorna är borta enormt mycket mer. Jag som driver ett mindre företag och får ta den ekonomiska konsekvensen av detta själv, inser ju att en man kommer ge mig mer arbetstid samt mindre sjuklön.

      En person som är sjuk kostar ju inte bara sjuklön, utan även produktionsbortfall.

    • Jag tror inte det är särskilt vanligt att läkare sjukskriver någon för att de ”ledsna”. De bedömer ju om man t ex har depression genom frågeformulär osv. Det är inte att vara deprimerad att vara” lite ledsen”…

  10. Jag får inte svaret på rätt ställe Men men.
    WIGWAG sa: ”Och nu när en seriös feminist besvärar sig att skriva inlägg här på denna blogg vore det ju förbannat bra att släppa de invanda flosklerna och visa lite respekt. OK! Annars kan ju du och resten av grabbgänget fortsätta fjolla er förtjust och upprört över vad idioter som Fanny och Lady Dahmer skriver.”

    Jag förstår inte alls vad din upprördhet kommer ifrån. Vad är min bristande respekt mot den ”seriösa feministen”? Jag har ifrågasatt ett av påstående och resonerat kring det och vad cherrypicking för i debatten. Vilket får dig att skriva: ”TrollPITTEN” seriös feminist besvärar sig” ”förbannat” ”floskler” ”respekt” ”grabbgänget” ”fjolla er”.

    Mitt resonemang var ju exakt det du skrev om. Fast min poäng är att feminister väljer ut ett område där kvinnor har det sämre.
    Hade män varit sjukskrivna mer så hade det varit på grund att sjukvården ger dem bättre behandling. Hade män tagit ut mer läkemedel så beror det på att forskning ger männen fördelar och kvinnor får vara utan. damn if you do, damn if you dont.

    Ser du inte vad sånt leder till?

  11. Tyvärr har kvinnor blivit en riskfaktor på arbetsmarknaden p.g.a. dessa ständiga sjukskrivningar. Jag har fullt friska kolleger som kan vara borta månader i sträck för någon icke-åkomma. Jag säger inte att alla kvinnor gör detta, inte ens de flesta, men fenomenet kan helt tydligt iakttas. Det är lite som med unga män och bilkörning – en del män struntar blankt i trafikreglerna medan ytterst få kvinnor sysslar med vansinneskörningar. Fram till nyligen drabbade dessa galningars beteende alla män genom högre försäkringspremier.

    • I grund och botten så handlar det kanske om
      Män ser sig inte som offer. De har uppfostrats till. ”Klipp dig och skaffa dig ett jobb” De allra flesta som inte drabbas av bacillen vänster hittar ett jobb.
      En del kvinnor ser sig som offer och skyller ifrån sig och skaffar sig inte ett jobb eftersom det är samhällets fel. Självklart rör detta en oerhört liten del av befolkningen. men djävlar vad de hörs. eSe bara Cissi Wallin som inte får göra duoTVprogram eftersom männen har lagt beslag på det. Suck

      • Som jag förstått det lägger män på ett vis större betydelse i sitt arbete, yrke. Kvinnor har fler ”roller” i samhället kan man säga, ett kontaktnät utanför arbetet. Män ser mer sin identitet och sitt sociala liv i arbetet. Det är kanske därför som män tar det hårdare att bli av med arbetet. Som jag förstått det verkar det vara så enligt forskningen.

    • Rick: Kan det bero på att när en man är sjuk så har han någon som tar hand om honom samt tar över allt ansvar i hemmet, men att en kvinna förväntas att fortsätta att finnas till hemma? Att bara köra på på jobbet om man vet att man bara kan krascha när man kommer hem och inte handla, laga mat samt hämta och ta hand om barnen gör att toleransnivån för att gå till jobbet blir högre, inte sant?

      Spännande syn du även har på läkervetenskapen om att de sjukskriver för icke åkommor, vad nu en sådan är? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s