Att inte ta aborträtten för given

Fanny skriver om barnafödande.

Hon karakteriserar abortdebatten med att ”alla ska ingå i kärnfamiljer och kvinnor ska föda barn för att göra nationen starkare”. Och hur många anser det? Hon framställer det som om detta var rådande opinion, vilket det knappast är.

Hon menar att ”kvinnor utan reproduktiv förmåga anses inte vara kvinnor”, utan ”är ingenting”. Enligt vem? Jag har nog aldrig stött på den övertygelsen. Någonsin.

Hon skriver att ”fallen av mäns våld mot kvinnor” ökar när ”kvinnor blir gravida”. Källa på det?

Hon hävdar att kvinnor genom historien ”blivit straffade för sina reproduktiva förmågor”. Några exempel från olika platser under olika epoker hade varit tacknämligt.

Hon säger att abort redan idag kan ”vara svårt att få till”, för att det ”kan vara kostsamt och smärtsamt och kräva en jävla massa turer fram och tillbaka”. Abortlagen ger kvinnan rätt till abort, utan att uppge skäl, och det kostar inte mer än ett vanligt läkarbesök. (Källa: RFSU.)

Hon menar att om vården framhäver ”vikten av att det görs ett ‘informerat’ beslut”, är det ”något som inskränker rätten till abort”. Hur så? Jag har svårt att se information som något negativt, eller något som inskränker våra rättigheter.

Hon avslutar med att säga, att det är ”mycket viktigt att vi värnar om rätten till abort och att vi inte tar den för given”. Det instämmer jag helhjärtat i.

Aborter är inte särskilt riskfyllda

Fanny skriver om juridisk abort.

Jag reagerar framför allt på det här uttalandet: ”Problemet med medicinsk abort är att det är en riskfyllt ingrepp, det är något som kan skada en människas psykiska hälsa och reproduktiva förmåga.”

Detta är något som Fanny upprepat tidigare, och det verkar inte stämma.

”De flesta som genomgår en abort mår bra och känner sig lättade efter behandlingen. En del kan däremot bli nedstämda.” (Källa: 1177 Vårdguiden.)

”Risken att få en komplikation som innebär att det blir svårt att få barn i framtiden är oerhört liten, mindre än en på tusen. I själva verket är risken för följder som påverkar hälsan eller förmågan att få barn större om man föder barn än vid abort.” (Källa: Netdoktor.)

Om mäns ansvarslöshet

Fanny skriver om mäns ansvarslöshet.

Hon säger att ”män lastar över sitt ansvar att skydda sig på kvinnor”, och att det idag anses vara kvinnan som är ansvarig för ev. graviditet. Det är såklart bägges ansvar att se till att preventivmedel används. Men det yttersta ansvaret ligger rimligtvis på kvinnan, för att det är hon som blir gravid, och hon som har (och bör ha) beslutsrätt över om fostret skall aborteras eller ej.

Hon skriver att hon ”tycker det är viktigt att tala om vad kvinnor offrar för mäns vårdslöshet”. Detta är ett kvinnoförnedrande tänkesätt, för det implicerar att kvinnor inte kan ta ansvar för sina egna kroppar, utan blir offer för mannens vårdslöshet om han inte nämner eller insisterar på preventivmedel.

Om abort och kvinnosyn

Lady Dahmer skriver att det görs för få aborter i Sverige.

Hon säger att oavsett om abort är rätt eller fel, spelar det ingen roll varför, hur många gånger, eller i vilket skede av graviditeten man gör abort. Det är ett märkligt påstående av flera skäl. Dels kan man ha mer eller mindre goda skäl för att göra något man förvisso har rätt till. Om abort är mord, är det rimligtvis värre att mörda fler än att mörda färre. Och drar man gränslinjen för när fostret blir ”ett liv” någonstans under graviditetens gång, spelar det nödvändigtvis roll i vilket skede aborten utförs. (Abortmotståndares tänkefel ligger i premisserna — slutsatserna av deras premisser spelar roll. Annars vore de inte ett problem.)

Hon menar att man inte kan vara för rätt till abort, och samtidigt ”moralisera kring varför”. Att göra det ”luktar dålig kvinnosyn all over”. Men här saknas en koppling mellan de bägge påståendena. Att någon har rätt att göra x betyder inte att x måste vara ett oklanderligt val. Och att jag medger någons rätt att göra x, betyder inte att jag (för att vara konsekvent eller ha en bra kvinnosyn) måste avstå från att ha en egen åsikt om valets lämplighet.

Hon berättar att hon själv gjort tre aborter, och att det säkert finns de som skulle se henne som någon som ”använder abort som preventivmedel”. Hon svarar dem att hon tycker det i så fall är okej att använda abort på det sättet, och avslutar med en uppmaning: ”Gör så många du vill!” Egentligen håller jag med Lady Dahmer här. Vill du använda abort som preventivmedel är det din ensak. Det förutsätter emellertid att du betalar dem med egna pengar, och inte med andras.