Lattepappor förtrycker inte heller

Fanny skriver att lattepappor förtrycker.

Hon säger att lattepappan ”får stå modell för den feministiska, kuvade mannen”, och det stämmer absolut att sådana idéer existerar. Jag håller inte med. Man är inte kuvad för att man tar ut föräldraledighet och tar hand om sina barn (eller för att man också dricker latte — om man nu infriar den stereotypen). Det är ett privilegium att kunna göra det. Inte ett privilegium i postmodernistisk betydelse, utan i gängse betydelse, för att det möjliggjorts genom positiv särlagstiftning.

Hon konstaterar att många av dessa män hon träffat, mest verkat ”initiativlösa och oförmögna att ta ansvar”. Å andra sidan har hon många gånger ondgjort sig över män som tar initiativ, och avfärdar i allmänhet invändningar om eget ansvar som ett borgerligt och privilegierat påfund. Det går dessvärre inte att både äta kakan och ha den kvar.

Hon karakteriserar lattepappan som mannen som ”mest agerar som en oformlig klump”. Om det verkligen är så han beter sig, kanske det stämmer att han är kuvad? Men att lattepappor skulle vara oformliga klumpar är inget som stämmer överens med min erfarenhet, för att vända anekdot mot anekdot, och det framstår som en smula inskränkt att dra alla lattepappor över samma kam på det sättet. Särskilt när man samtidigt är precis lika skeptisk gentemot män som är initiativrika och tror på individens eget ansvar.

Hon säger att det i många fall är ”bättre att inte ha någon kontakt med sin pappa alls” än att ha en närvarande pappa. Tja, hon har ju redan konstaterat att feminism handlar om att förstöra kärlekslivet, och då borde den väl också handla om att förstöra familjerelationer. Jag tycker sådant här prat är oerhört osympatiskt. Det finns onekligen föräldrar som behandlar sina barn så illa att all kontakt blir nedbrytande, men det är ett stort undantag från det normala, och det är inte något som du eller jag skall sitta bakom våra datorskärmar och avgöra för andra.

Annonser

Att inte ta aborträtten för given

Fanny skriver om barnafödande.

Hon karakteriserar abortdebatten med att ”alla ska ingå i kärnfamiljer och kvinnor ska föda barn för att göra nationen starkare”. Och hur många anser det? Hon framställer det som om detta var rådande opinion, vilket det knappast är.

Hon menar att ”kvinnor utan reproduktiv förmåga anses inte vara kvinnor”, utan ”är ingenting”. Enligt vem? Jag har nog aldrig stött på den övertygelsen. Någonsin.

Hon skriver att ”fallen av mäns våld mot kvinnor” ökar när ”kvinnor blir gravida”. Källa på det?

Hon hävdar att kvinnor genom historien ”blivit straffade för sina reproduktiva förmågor”. Några exempel från olika platser under olika epoker hade varit tacknämligt.

Hon säger att abort redan idag kan ”vara svårt att få till”, för att det ”kan vara kostsamt och smärtsamt och kräva en jävla massa turer fram och tillbaka”. Abortlagen ger kvinnan rätt till abort, utan att uppge skäl, och det kostar inte mer än ett vanligt läkarbesök. (Källa: RFSU.)

Hon menar att om vården framhäver ”vikten av att det görs ett ‘informerat’ beslut”, är det ”något som inskränker rätten till abort”. Hur så? Jag har svårt att se information som något negativt, eller något som inskränker våra rättigheter.

Hon avslutar med att säga, att det är ”mycket viktigt att vi värnar om rätten till abort och att vi inte tar den för given”. Det instämmer jag helhjärtat i.

Victoria’s Secret intar julaftonsteve

Hej Blekk! skriver om Victoria’s Secret’s Fashion Show.

Hon säger att kvinnan ”går där på catwalken, till för andras ögon, för att betraktas och bedömas”. För all del. Om man väljer att se det så, finns det stöd för det. Men det är ett perspektiv som inte delas av alla, och det bör man vara medveten om och ha förståelse för.

Hon menar att kvinnan går där ”som en normaliserad ‘sexig produkt’ som ingen tycks reagera över”. Det har varit flera som reagerat, men när man inte gjort det, kan det ju bero på att man inte delar hennes syn på saker och ting. Många människor ser t.ex. inget fel i eller problem med sexighet, och betraktar därför inte dessa kvinnor som några ”produkter”.

Hon skriver att det här inte är ”vad folket vill ha”, för att det är ”en produkt av” ett ”kapitalistiskt och patriarkalt samhälle”. Jag ser inget nödvändigt motsatsförhållande mellan vad folk vill ha, och att samhället är kapitalistiskt och patriarkalt (om vi nu medger att det är det). Om det fanns ett sådant, skulle det ju innebära att allt som existerar i samhället är saker som folk inte vill ha. Själv har jag ingen aning om ifall folk ville se VSFS på julafton, och det har nog inte Hej Blekk! heller. Några tittarsiffror verkar inte ha offentliggjorts än.

Hon undrar var ”showen med män i underkläder” är, om VSFS ”nu är en sådan cool och fräck show”. Om folk gillade VSFS, följer det inte nödvändigtvis att de också vill se ett motsvarande program med män. Om de vill det ställer jag samma fråga som Hej Blekk! gör. Var är de sexiga halvnakna männen?

Hon påstår att ”den nakna, objektifierade och sexualiserade kvinnokroppen är normaliserad”. Den här typen av påståenden visar återigen en oförståelse för att hon utgår från ett visst perspektiv som inte delas av alla. Det är ett ideologiskt ställningstagande, som delas av de som delar samma ideologiska premisser. Andra människor upplever och förstår t.ex. VSFS på andra sätt. Man bör inte vara så snar att kräva tolkningsföreträde för sitt eget perspektiv.

Hon tror att barn lär sig ”att en kvinnas kropp ska vara redo att betraktas på bästa sändningstid på julafton”. Men det är en typ av fördömande ideologisk tolkning som barn behöver vara lite äldre innan de kan göra. Det enda icke-ideologiska de kanhända snappar upp är att kroppar och mode är lika okej som Kalle Anka (försåvitt Kalle anses okej).

Betyder Vit Jul att föräldrar är onda?

Fanny skriver om vit jul.

Hon uppmärksammar IOGT-NTO:s Vit Jul-kampanj, som i enlighet med hennes egna värderingar förespråkar nykterism. Ändå ser hon den som ”problematisk på flera olika sätt”. Jag kommer inte helt osökt att tänka på den här, som i allmänhet stämmer för radikalfeminister:

Bb73DpHCcAAJOVN

Hon ogillar att kampanjen anspelar på föräldraroller och barnfamiljer. Och visst gör den det. Dess huvudsakliga budskap är att föräldrar skall låta bli att dricka alkohol under julhelgen, för att julen tillhör barnen. Varför är det ett problem, givet att hon också tar avstånd från alkohol? ”Jag vet inte… det känns bara så jävla märkligt.”

Hon skriver att kampanjen ”skuldbelägger alkoholiserade föräldrar för att de inte kunnat ta hand om sina barn”. Nja, på sin höjd indirekt, genom att ta avstånd från alkoholism. Men inte bör man väl låta bli att ta avstånd från alkoholism, bara för att alkoholister kan känna skuld? Kampanjen riktar sig dock inte till alkoholister, utan till alla myndiga personer som gärna ser berusning som en del av julglädjen.

Hon säger att alkoholiserade föräldrar är ”en samhällsfråga och inte en fråga om hur enskilda föräldrar varit ‘onda'”. Kampanjen talar över huvud taget inte om ondska. Visst kan man betrakta det som en samhällsfråga, men det hindrar ju inte att enskilda personer har ett ansvar för sitt drickande. Personligen är jag dock fundamentalt oenig med Vit Jul och uppskattar alkohol i måttliga mängder.

Hon ”diskuterar gärna alkoholnormen, hur det anses helt okej att högljutt sjunga snapsvisor inför barn”. Varför skulle inte det vara okej? Om hon menar att barn skulle ta skada av att höra snapsvisor, får hon nog backa upp det med forskning.

Hon menar att det är ”stor skillnad på att problematisera ‘vanliga’ människors överdrivna konsumtion, riskbruk och så vidare och alkoholism”. För all del. Kampanjen gör det förra, men inte det senare. Hon säger också att man inte kan ”lägga samma ansvar på en individ som faktiskt är sjuk”. Nej, det är sant. Kanske är det därför som Vit Jul inte riktar sig till alkoholister.

Hon hävdar att alkohol ”är obehagligt och skadligt oavsett”. Obehag är en subjektiv känsla, och det får väl antas vara rimligt, att de som dricker alkohol inte ser det som obehagligt. Att alkohol skulle vara skadligt oavsett strider mot fakta. Det rådande forskningsläget tyder på att måttlig alkoholkonsumtion kan ha positiva hälsoeffekter, genom att bl.a. motverka hjärt- och kärlsjukdomar och minska risken för alzheimer och diabetes.

Hon ogillar att Vit Jul ”hyllar kärnfamiljsjulfirandet som något slags ideal”. Nej, det gör den inte. Den möter bara den verklighet som finns där ute. Att barn i allmänhet bor och firar jul med föräldrar och andra vuxna.

Feminism och barnafödande

Fanny skriver om barnafödande.

Hon ogillar när folk tänker att det är ”‘naturligt’ att det finns risker förknippade med barnafödande, och därför bara accepterar dem”. Oklart vilka risker hon menar. Att födande är förknippat med risker över huvud taget är inget man kan förändra.

Hon menar att det ”bara är ett argument när det gäller risker som drabbar främst kvinnor”. Nej, det är alls inget argument, utan ett påpekande av fakta. När man gör något, får man acceptera de av naturen beredda risker det innebär. Oavsett kön.

Hon vill inte föda barn i en värld där hon ”förväntas vara hemma från jobbat längre än min partner”. Men att jobba var väl löneslaveri, och det skall du väl inte förväntas ägna dig åt?

Hon vill inte heller föda barn i en värld där reproduktion anses vara hennes ”skyldighet och mening i livet”. Då borde det väl gå utmärkt att skaffa barn, eftersom ytterst få människor anser det.

Hon talar om ”att gå i barnfödarstrejk”. Att strejka innebär allmänt att man slutar göra något. Inte att låta bli att göra något man aldrig tidigare gjort. Det är lika meningslöst som om jag skulle månlandningsstrejka, för att jag aldrig varit på månen och inte tänker åka dit heller, och tro att det var något slags relevant ställningstagande.

Hon skriver att tills ”samhället slutar avkräva att min kropp ska användas till något mer än mina egna syften, kommer strejken fortgå”. Ja, folk skaffar i största allmänhet barn för att de vill det, och låter bli om de vill annorlunda. Det är väl bra om Fanny också tänker så.

Hon menar att det inte är ”ett fritt val” att ”skaffa barn i detta samhälle”, utan ett ”resultat av ideologiskt tvång”. Nej, det är helt enkelt sakligt felaktigt, och även ett motsägelsefullt resonemang. Å ena sidan är det inte ett fritt val, å andra sidan väljer hon att låta bli.

Barns uppfattning om kön

Lady Dahmer skriver om barns uppfattning om kön.

Hon skriver att hennes barn i 5-årsåldern börjat tala om tjejer och killar, och säger att de ”är så jävla lättpåverkade”.

I själva verket begränsar inte barn (till skillnad från en del vuxna) sin kunskap om världen efter vad som råkar vara trendigt eller politiskt korrekt. De inser tidigt att människor är antingen tjejer eller killar (med undantag för ett relativt fåtal transsexuella och hermafroditer).