Tankar om graviditet

Fanny skriver om graviditet.

Hon hävdar att många är oförmögna att ”begripa att något naturligt kan vara problematiskt”. Nejdå, det tror jag inte. De går nog med på att både tsunamis och cancer är problematiskt. De konstaterar bara att graviditet för med sig vissa risker, och att det aldrig går att helt eliminera dem.

Hon säger att livmodern historiskt förknippats med förtryck, i form av ”könsstympning, tvångssterilisering, äktenskap, abortförbud”. Tur att dessa historiska former av förtryck inte existerar i dagens Sverige då.

Hon menar att barnafödande ”inte ska leda till lägre lön”. Men det är väl ganska rimligt att man får mindre pengar, om man arbetar mindre?

Hon tycker vi skall kräva att få föda ”utan att riskera permanenta skador eller döden”. Sådana risker är väldigt låga, tack vare modern sjukvård. Men de existerar likafullt, och det är inget som några krav förändrar. Det är en ofrånkomlighet att livet innebär risktagande.

Hon säger att födandet och fostrandet av barn är ”ett arbete” som man ”borde få lön för”. I så fall borde man väl också få lön för att dammsuga golvet, passa tvättstugan och laga middag? Det är arbete, det också.

Hon säger att lönen har att göra med att barnafödande är ”nödvändigt för samhällets fortlevnad”. På samma sätt är det t.ex. nödvändigt att vi håller oss vi liv. Betyder det att vi bör få lön för det arbete som krävs för vår överlevnad?

Hon hävdar att kvinnor som föder barn straffas ”i form av smärta, skador och markant försämrade livschanser”. Källa saknas.

Feminism och barnafödande

Fanny skriver om barnafödande.

Hon ogillar när folk tänker att det är ”‘naturligt’ att det finns risker förknippade med barnafödande, och därför bara accepterar dem”. Oklart vilka risker hon menar. Att födande är förknippat med risker över huvud taget är inget man kan förändra.

Hon menar att det ”bara är ett argument när det gäller risker som drabbar främst kvinnor”. Nej, det är alls inget argument, utan ett påpekande av fakta. När man gör något, får man acceptera de av naturen beredda risker det innebär. Oavsett kön.

Hon vill inte föda barn i en värld där hon ”förväntas vara hemma från jobbat längre än min partner”. Men att jobba var väl löneslaveri, och det skall du väl inte förväntas ägna dig åt?

Hon vill inte heller föda barn i en värld där reproduktion anses vara hennes ”skyldighet och mening i livet”. Då borde det väl gå utmärkt att skaffa barn, eftersom ytterst få människor anser det.

Hon talar om ”att gå i barnfödarstrejk”. Att strejka innebär allmänt att man slutar göra något. Inte att låta bli att göra något man aldrig tidigare gjort. Det är lika meningslöst som om jag skulle månlandningsstrejka, för att jag aldrig varit på månen och inte tänker åka dit heller, och tro att det var något slags relevant ställningstagande.

Hon skriver att tills ”samhället slutar avkräva att min kropp ska användas till något mer än mina egna syften, kommer strejken fortgå”. Ja, folk skaffar i största allmänhet barn för att de vill det, och låter bli om de vill annorlunda. Det är väl bra om Fanny också tänker så.

Hon menar att det inte är ”ett fritt val” att ”skaffa barn i detta samhälle”, utan ett ”resultat av ideologiskt tvång”. Nej, det är helt enkelt sakligt felaktigt, och även ett motsägelsefullt resonemang. Å ena sidan är det inte ett fritt val, å andra sidan väljer hon att låta bli.