Hört på Twitter #3

Det har blivit dags för en ny Hört på Twitter, och här kommer några utlåtelser från det senaste dygnet:

mindreobehaglig

Det är ju bra om de inte längre tycker att min blogg är obehaglig, eller i varje fall att den är mindre obehaglig. Varför de ändrat sig vet jag inte riktigt. Det enda som förändrats på sistone, är att bloggen inte längre skrivs anonymt. Det kanske räcker för att göra den mindre obehaglig? Jag tycker bara att det verkar orimligt, med tanke på hur det lät för bara några dagar sedan.

Jag fick i alla fall gott beröm av en feminist imorse. Någon som anonymiseras här, för att det var i ett privat meddelande och inte offentligt:
tji

Det är positivt när folk som läser bloggen upptäcker att det inte alls är någon ”kvinnohatande rasseblogg” (som den har kallats). Jag har aldrig läst Pär Ström, så kan inte uttala mig på den punkten. Däremot läste jag också det här påståendet på Twitter:

statistikfel

Här ser vi ett vanligt hinder i diskussionen. Man är ju hellre den som tycker att det är fel att kvinnor misshandlas och dör, än den som bara bryr sig om torra statistikfel och höga röster. Det går an att anklaga mig för att tycka att kvinnomisshandel och mord på kvinnor är okej, trots att jag aldrig ens på skämt påstått att det skulle vara det. Det går an, för att jag kritiserar faktafel och tycker om god ton. Det går an — för den som har mage att rätta en feminist, tycker per automatik att det är okej att mörda kvinnor. Någon annan grund för påståendet att jag skulle göra det finns inte.

Detta är faktiskt också ett subtilt uttryck för manshat.

Städhjälp är ett arbete bland andra

Burgschki skriver om städhjälp.

Hon säger att städhjälp ”i hög grad visar på ett samhället dominerat av en skev livsstil”. Vilken livsstil är det? I allmänhet bör man vara försiktig med att kritisera hur andra människor väljer att leva sina liv. Vi värderar olika saker olika mycket, av olika skäl och på olika sätt. Såvida det inte finns en direkt koppling mellan livsstil och att man skadar sig själv eller andra människor bör man visa acceptans — är min egen utgångspunkt.

Hon tror inte ”att det är hälsosamt att inte ta hand om den smuts man skapar”. Men när gjorde vi någonsin det? Vi förlitar oss på andra människor som tömmer våra soptunnor och papperskorgar; som håller rent på gatorna och bemannar våra reningsverk. På sin höjd tar vi hand om den smuts vi skapar, genom att flytta den från vår lägenhet till sopnedkastet eller ner i avloppsrören. Efter det är den någon annans problem.

Hon menar att det bara är ”ett par gradskillnader ifrån att ha någon anställd för att tvätta sig och torka sig i röven”. Kan så vara. Det uppfattar vi i allmänhet som för privat eller för genant, och föredrar därför att göra det själva. Men av att vi inte vill betala någon för att torka oss i röven, följer ju inte att vi också är ovilliga att betala för städhjälp i bostaden.

Hon påpekar att ”du är alltså beredd att betala för att slippa göra vissa saker du kan göra själv”. Ja. Det är vi alla. Hela tiden. Vi går på restaurang istället för att laga hemma. Vi köper bröd istället för att baka. Vi köper kläder istället för att sy upp dem. Vi köper cyklar istället för att gå, grävmaskiner istället för spadar och tvätt- och diskmaskiner istället för att rengöra för hand. Är detta verkligen något negativt?

Hon hävdar att du inte köper ”expertis du saknar” utan ”köper dig fri från något jobbigt”. Javisst. Det är något positivt. Eller planerar du också att åka med soptunnan till tippen själv, och ersätta vattentoaletten med ett torrdass — för att du kan trots att det är jobbigt? Men det handlar inte bara om det. Det handlar om tidspreferens. Behöver vi inte lägga tid på detta arbete, kan vi lägga den på något mer produktivt. Det är den principen som möjliggör en högre allmän levnadsstandard.

Hon invänder att städhjälp hindrar att ”män och kvinnor delar lika på sysslorna”. Visst. Men inte för att kvinnan tvingas utföra fler sysslor, utan för att det inte finns några sysslor att dela lika på. Jämlikhetstanken kräver väl ändå inte att det måste finnas städsysslor att utföra?

Lång diskussion om feminismkritik

Som ni kanske minns nämndes den här bloggen rörande en oenighet mellan några bloggande feminister i förra veckan. Jag skrev ett inlägg om det, och går nu igenom det som sagts i kommentarsfältet på Lady Dahmers blogg.

Förresten är en vanlig kritik mot feminism att ”inte ens feministerna själva kan hålla sams”. Det tycker jag är löjligt. Feminism bör inte vara en innesluten rörelse för de redan rättrogna, utan en idéströmning som försvaras och kritiseras på samma villkor som andra idéströmningar. Det bör inte handla om att vara solidariskt enig med alla, utan om självständig reflektion och att göra sin röst hörd för vad man anser är rätt.

LD1

De kommentarer som nämns kan ni läsa här. Är saklig kritik förolämpande? Ja, det kan det mycket väl vara. Jag kan inte undgå att dra en parallell till Daniel Dennett, som i sin bok Breaking the Spell tillämpar vetenskaplig analys på religiösa påståenden. Hans syfte var inte att krossa all religion, utan att visa att religiösa påståenden inte är immuna mot vetenskaplig granskning. Som ni säkert kan tro, är det många som uppfattar hans bok som djupt förolämpande. Men det fungerar omvänt också. Jag tycker att förakt för eller ovilja till empiri är förolämpande. Feminismen är förstås inte en religion, men den kan likna en religiös sekt — när folk stänger in sig i grupperingar som kräver solidarisk enighet och samtidigt demoniserar oliktänkande.

Maria skriver att det är oärligt att framställa sig själv som respektfull, för att det inte finns några sådana människor. Det beror väl på vad vi menar med respekt. Jag tar dessa bloggare på intellektuellt allvar, och jag bemöter vad de skriver på ett sakligt sätt. Det betraktas som respektfullt i vetenskapliga sammanhang. Å andra sidan är det jag skriver inte diplomatiskt medlande, och det framställer dem generellt i dålig dager. Och det kan ju med viss rätt betraktas som respektlöst. Jag förstår dock inte kravet på respekt. Lady Dahmer anordnar manshatarkonferens, Fanny Åström talar illa om funktionshindrade, Jaylazkar vill utrota alla män m.m. Skall man ställa krav på respektfullt bemötande, bör man först städa framför egen dörr.

Det sista stycket sätter kanske fingret på det hela. Jag betraktar inte det här som olika grupperingar där det handlar om att få beröm av rätt grupp och sedan chikanera sina fiender. Jag betraktar det som en diskussion, där man kan vara intellektuellt hederlig eller ej. Läsaren bör inte bry sig om mitt beröm, och jag går inte in för att ryggdunka medhåll. Läsaren bör överväga vad jag säger i sak, och antingen hålla med eller vara oenig. Det är allt. För övrigt finns det många vettiga feminister. Det är bara så att de som gapar högst och uttalar sig mest extremt också tenderar att synas mest.

LD2

Jag blev överraskad av den här kommentaren, eftersom jag inte hade väntat mig minsta medhåll. Att kritik och frågor ofta är ovälkommet i kommentarsfälten på dessa bloggar, är en av orsakerna till att Tenebrism existerar.

LD3

Jag följde aldrig Pär Ström, så jag kan inte uttala mig för hans del. Mitt kommentarsfält är allmänt tillgängligt, men jag raderar saker som bara innehåller personangrepp o.dyl. Problemet är väl att Lady Dahmer tycks sätta likhetstecken mellan feminismkritik och kvinnohat.

LD4

Det kan jag väsentligen hålla med om. Men visst finns det hånfullheter i kommentarsfälten. Det gör det å andra sidan i deras egna kommentarsfält också.

LD5

Den är anti radikalfeminism. Men den är inte anti all feminism.

LD6

Återigen attityden att kritik mot det som vissa feminister skriver, är att vara anti all feminism. Det gör det alltför enkelt att bygga upp vi-dem-murar. Jag belägger påståenden med källa när jag talar om specifika siffror eller statistiska uppgifter i allmänhet.

LD7

Det stämmer att jag betraktar mig själv som klassisk feminism eller liberalfeminist. Något utpekande av lösa grunder följde inte.

LD8

Jag ägnar mig inte åt att ”plocka isär och trasha ett antal kvinnor”. Jag ägnar mig åt att, på ett sakligt sätt, plocka isär resonemang som framförts av radikalfeminister som råkar vara kvinnor. Om inte det är kompatibelt med feminism, är inte feminism kompatibelt med saklig granskning. Är inte det en ganska sorglig feminismsyn?

LD9

Så är det säkert, men det är inget specifikt för feminister. Du blir trashad om du skriver bloggtexter i försvar för vilken ideologisk strömning eller ideologi som helst. Fanny kallde nyligen t.ex. Adam Cwejman för ”en av den banala samhällsanalysens fyra fanbärare”, och det skulle utan tvivel betraktas som kvinnohat om det istället riktades mot en kvinnlig radikalfeminist. Jag håller generellt inte med om att Fanny är schysst. Hon utpekar sällan enskilda personer, det är sant, men hon skriver raljant och ofta föraktfullt om män eller oliktänkande.

LD10

Det sätter fingret på det hela. En feminism inkompatibel med ett kritiskt förhållningssätt är inte en feminism som klarar av att stå på egna ben. Det är en attityd som i själva verket försvagar feministiska idéer.

LD11

Jag tror inte att Maria tillskrev mig någon trovärdighet från första början heller. Det här är ett fantastiskt exempel på hur man läser in vad man vill att det skall stå. Jag skrev att jag har förståelse för att jag uppfattas som antifeminist, för att bloggen ”ägnas åt att kritisera radikalfeminister, snarare än åt att lyfta fram feminister jag håller med”. Detta väljer hon att tolka som att jag kritiserar person snarare än sak, när det är fullständigt uppenbart för var och en att det inte stämmer. (På samma sätt betyder inte ”kritik av Marx” att man slår ned på Marx som person, utan att man kritiserar vad han skrev i sina böcker.)

LD12

Är det inte ganska ironiskt att jag anklagas för att inte vilja föra debatten vidare, och för att peka finger och dumförklara andra för att själv framstå i bättre dager? Om någon framstår som ”helt bananas”, är det nog för att de framställer sig själva på det sättet.

LD13

Den här bloggen gör anspråk på att vara objektiv i betydelsen saklig, men inte i betydelsen opartisk eller ovinklad. Det är en i allra högsta grad partisk blogg med en agenda: den syftar huvudsakligen till att kritisera radikalfeministiska bloggar för resonemang som är grundlösa, strider mot empiri eller lider av motsägelser. Om den sedan är en ”frisk fläkt” eller ej får väl varje läsare avgöra för egen del.

LD14

Här svarade jag så här:

Jag vet inte på vilket sätt min blogg ”skvallrar”. Den bemöter mer eller mindre ordagrant vad bloggarna själva skriver och publicerar. Jag har ingen saftig insiderinformation som andra läsare skulle sakna.

Jag snackar inte heller skit om någon. Jag bemöter det som faktiskt skrivs. Ibland är det provokativt, men provokation är inte samma sak som att snacka skit.

Varför är mina motiv är intressanta? Det är precis detta allianstänkande jag tar avstånd från. Om man följt min blogg har man dessutom svaret. Det började med att jag läste Fannys blogg, och tänkte att det kunde vara roligt att bemöta den. Det fanns ingen ambition att bli en ”röst i debatten” eller att åstadkomma något utöver mitt eget höga nöje. Har någon behållning av att läsa bloggen är det bonus.

Btw köper jag inte problembeskrivningen, att jag är någon som skriver negativt om kvinnor. Jag är någon som kritiserar radikalfeminism. Vilket kön de som driver bloggarna har är helt irrelevant för mig. Det råkar bara vara så att nästan alla aktivt bloggande radikalfeminister är kvinnor.

Jag gillar f.ö. att Lady Dahmer lät publicera mina kommentarer! Trots att hon ser mig som antifeminist.

LD15

Det har inte bara handlat om att ifrågasätta heteronormen. Det har handlat om påståenden om att heterosexualitet skulle vara ett hot, och ett slags förtryck. Personligen betraktar jag den här typen av normfrågor som missriktade. Normer är en konsekvens av att en majoritet i samhället fungerar likadant eller delar samma övertygelse. Om de flesta är heterosexuella, blir heterosexualitet normen. Det kommer man bara runt på det sätt Jaylazkar, Fanny Åström och ”Jävla feministfitta” försöker göra: genom att betrakta heterosexualitet som ett aktivt val, eller åtminstone något som går att välja bort. Att forskningen tyder på motsatsen bekymrar de sig föga om.

LD16

Javisst. 1) Bloggens kategorier indelas faktiskt inte alls efter namn på specifika invidider. Den indelas efter namn på specifika bloggar — som ibland råkar överensstämma med individers namn, när dessa individer valt att döpa sina bloggar efter sig själva. 2) Det stämmer att meningarna inte sitter ihop, men jag har inte förändrat innebörden. Poängen är att man bör vara trevlig mot oliktänkande, åtminstone när man lämnat debattstolen och möter folk i vardagslivet. Man bör inte försöka inskränka andras humoristiska ämnesval för att de går emot ens egna ideologiska övertygelser. För det här handlar nästan alltid om att vissa ämnen skulle vara tabu, och inte att humorn faktiskt skulle syfta till att kränka. 3) Det är inte att prata skit för att hon faktiskt klagar i sin text, för att den uttrycker förakt, och för att det är hon själv som säger att mannen är uppriktig. (Att tala om t.ex. den Uppriktigt Undrande Mannen med versaler är en härskarteknik som radikalfeminister ofta använder för att stereotypisera och håna både kritiker och läsare som ställer frågor.) Det går f.ö. bra att anklaga mig för att gnälla. Det finns det fog för i mina texter. Hatisk blir svårare att finna stöd för.

En kvasiintellektuell invändning

Burgschki skriver om brådmogen kritik.

Eller i själva verket om bl.a. den här bloggen:

Asså antifeministiska män i grupp som sitter och diskuterar feminister. Ni vet de som inte verkar klara av att bemöta ett komplext resonemang så de fokuserar på detaljerna i stället. Brådmogna kvasiintellektuella “invändningar” som inte ens lyckas vidröra vid själva kärnan, men så stensäkra på sin egen vetenskapliga objektivitet. Nä jag är inte intresserad av att övertyga dylika herrar då liksom varför?

MEN ASSÅ KÄMPA!!!

Jag antar att det är en reaktion på vad jag skrev igår. Oklart hur det främjar ökad respekt för empiri inom feministisk teori. Och skall jag förstå det som att feministiska kvinnor aldrig diskuterar oppositionen (ofta ”fienden”) sinsemellan?