Ur konsthistorien #2

Jag tänkte att vi skulle fortsätta serien med konsthistoria ur ett feministiskt perspektiv. Den här gången handlar det om den målning som Tenebrism använder som profilbild. Några av er har kanske undrat vad det är för något? Den föreställer Medusa (1596) av Caravaggio.

Ni känner säkert till berättelsen om Medusa. Hon var en av de tre gorgonerna, och den av de tre som inte var odödlig. Sedan hon förfört havsguden Poseidon i Athenas tempel, reagerade Athena

medusa-1597-1.jpg!Blogmed att förbanna Medusa. Resultatet? Från att ha varit en vacker och förförisk kvinna, blev hon till något fult med hår av ormar. Ingen skulle kunna titta på henne igen. Om de gjorde det, blev de omedelbart förvandlade till stenstoder.

Från en förförisk skönhet till ett monster, således. Ett monster som behövde dödas, och det stordådet uträttades av Perseus som också blev rikligt belönad. Medusas dekapiterade huvud spelade en fortsatt roll i de mytologiska sagorna; bland annat användes det mot Atlas som på egen begäran ville förvandlas till sten. Därav bergskedjan som idag bär namnet Atlasbergen.

Sigmund Freud använde Medusa som en symbol för kastrering; barnet som upptäcker moderns sexualitet och dess förnekande. Senare psykoanalytiker har tolkat Medusa på andra sätt — t.ex. framfört idén att hon inte alls förförde Poseidon, utan egentligen blev våldtagen av honom.

Det finns naturligtvis många sätt att tolka Medusa på. Kanske visar hon att vi betraktar förförisk skönhet som något farligt som måste besegras. Ligger kanske kvinnans hela värde i att vara vacker, eftersom hon när hon blir ful måste dödas? Feminister har i modern tid tolkat henne som en symbol för kvinnans vrede och ilska, och det är framför allt i den bemärkelsen jag använder Caravaggios målning här. Medusa speglar på ett nästan övertydligt sätt den ilska, det hat och den kampretorik som radikalfeministiska bloggar ofta ger uttryck för.

Vad gäller Caravaggio, var han förstås den enligt många genusteorier typiske mannen. Hans målningar är ofta våldsamma, och han drogs till våldet även i verkliga situationer. Han hamnade på sjukhus och i fängelset efter såväl slagsmål som sexuella skandaler. Efter att år 1606 ha mördat Ranuccio Tommasoni döms han till döden och måste fly. Han hamnar i Malta, och försöker återvända till Rom efter att påven benådat honom 1610. På vägen tillbaka dör han på ett eller annat sätt. Vi vet inte säkert hur. Förmodligen i lunginflammation efter att ha kastats i fängelse i Porto Ercole; en annan teori säger att han förföljdes och mördades.

Betydelsen av historiska bedrifter

Fanny skriver om mäns bedrifter.

Hon tycker det är ”gulligt” att prata om ”mäns så kallade ‘bedrifter'”. Vilka bedrifter skulle det vara? ”Förintelsen… stridsvagnen… bilder på nakna eller lättklädda kvinnor?” Tja, vad sägs om penicillinet, evolutionsteorin, glödlampan och geometrin?

Hon medger sedan att ”män har gjort bra saker”, men det har blivit möjligt av att ”olika kvinnor passat upp på dem”. Historiska exempel saknas.

Hon tycker att det är ”en mycket märklig tanke” att folk skulle komma på bra saker ”för att de typ råkar vara smarta”. Baserat på vad? Det är väl belagt att hög intelligens, allt annat lika, ökar sannolikheten för ett framgångsrikt liv.

Hon skriver att ”kunskap, uppfinningar och vetenskapliga framsteg” inte beror på ”enskilda individers genialitet”. Tja, det beror på vad man menar. Varje enskild tänkare eller forskare står på jättars axlar, som Newton sade, och tar lärdom av äldre kunskap. Men det är också tydligt att många insikter och framsteg har enskilda upphovsmän. Arkimedes upptäckte hävstångsprincipen, Vasari myntade begreppet renässans, Marie Curie upptäckte två nya grundämnen — och Caravaggio var först med att utveckla tenebrismen, den radikala klärobskyr som lånat bloggen sitt namn.

Hon påpekar att kunskap ”växer fram mellan en massa människor, inte ur en enskild hjärna”. Men dessa massor består av människor med enskilda hjärnor som tänker enskilda tankar. Det finns ingen dikotomi här.

Hon hävdar att män ”historiskt har haft jävligt mycket mer” tid och energi än kvinnor. Vad bygger hon det på? Hon hävdar också att det sällan är någon som kommer på hur ”Allting Fungerar” genom att ”Tänka Tankar” på sin kammare. Jo, sällan är det nog, men det händer. Det var t.ex. så Newton uppfann calculus. Lyssna gärna på Jacob Barnetts föreläsning som bl.a. nämner det.

Hon funderar över om inte rymdraketer anses viktiga för att patriarkatet tyckt det varit ”coolt”. ”Vad vet jag???” Det undrar jag också. Utan rymdraketer hade hon inte kunnat driva sin blogg. Den förutsätter att det finns ett internet, som i sin tur förutsätter satelliter, som i sin tur måste skjutas upp av rymdraketer. Utan rymdraketer skulle inte det moderna kommunikationssamhället existera.