Sexuell konkurrens och initiativ

Fanny skriver om sexuell konkurrens.

Hon påpekar att man ofta antar ”att hanar tävlar om att befrukta honor i djurriket” vilket generaliseras ”till att även gälla mellanmänskliga relationer”. Ja, det är väl även min uppfattning att det oftast är mannen som förväntas tävla och ta initiativen, med förbehållet att människor sällan har som omedelbar målsättning att skaffa barn.

Hon tänker att denna tävlan kan bero på ”att kvinnor inte är så jävla taggade på att ligga”. Jag upplever att kvinnor oftare än män blir taggade på att ligga, först när en viss kontakt etablerats och som mannen förväntas ta initiativ till att skapa. Om det huvudsakligen beror på kulturella eller biologiska aspekter vet jag inte.

Hon undrar om inte männen bara kan ”tagga ner lite istället och sluta?” Det bör de förstås göra om du ber dem, men inte bör de väl sluta att ta initiativ över huvud taget? Att fråga en tjej om hon har lust att ta en fika eller äta middag någon kväll är t.ex. knappast kränkande, och det är i regel så seriöst avsedda initiativ tas.

Hon frågar om männen inte bara kan ”acceptera att de inte är så jävla intressanta för kvinnor”. Nej, varför skulle de göra det? Det vore inte bra för självkänslan att utgå från att ingen kvinna kan vara intresserad av en. Däremot bör man fråga sig vad man söker romantiskt/sexuellt hos en kvinna, ta seriöst avsedda initiativ, och acceptera om man blir avvisad.

Att påstå att män inte är intressanta för kvinnor, är att ta sig tolkningsföreträde framför en enorm mängd hetero- eller bisexuella kvinnor som bevisligen är intresserade av män.

Om köttätande och etik

Fanny skriver om köttätande och etik.

Hon säger att det ”inte är soft att bli uppfödd för att någon ska kunna äta upp en”. Djur saknar emellertid de kognitiva funktioner som behövs för att kunna tänka på sin framtid och förstå deras stundande öde. Det är med andra ord varken mer eller mindre soft för ett djur, än att börja och sluta sitt liv på något annat sätt.

Hon menar att ”en person som äter kött inte bryr sig särskilt mycket om djurs välmående”. Om de bryr sig om att djuret haft det bra medan det levde, gör de absolut det. En människa skulle gripas av skräck och sannolikt vara oförmögen att leva ett välmående liv med utsikten att bli slaktade. Djur fungerar inte som människor, och reagerar inte så.

Hon skriver att ”människor som har råd” med ekologisk mat ”kan kokettera med hur otroligt etiska vanor de har”. Ekologisk mat kostar bara några kronor extra per enhet, så den som har råd att köpa någon mat, har sannolikt också råd att köpa ekologisk mat. Om det är en ”klassfråga”, är det i så fall något som drabbar människor med mer akuta problem än att inte kunna köpa ekologiskt. Dessutom undrar jag varför ekologiskt skulle vara etiskt. Norman Borlaug sägs ha räddat livet på en miljard (1 000 000 000) människor med hjälp av genmodifierat vete — och det är etiskt.

Hon påstår att köttätare offrar ”såväl djur som människor för att höja upp sig själv”. Härskarteknik.

Hon tänker inte ta till sig något om ”goda och etiska vanor från någon som äter kött”. Men tydligen gärna av några som förespråkar blodig revolution mot människor.