Vädjan till vetenskapligt tänkande

Fanny nämner vetenskap på Twitter, och eftersom den här bloggen ofta vädjar till henne och andra radikalfeminister att reflektera vetenskapligt, bör jag väl kommentera det.

vetenskap

Det här stämmer inte riktigt. All vetenskap kan måhända rent historiskt spåras tillbaka till hypoteser, men det betyder inte att all vetenskap bygger på hypoteser. Hypoteser som bekräftas av evidens befordras nämligen till exempelvis teorier. Och det är inte bara en språklig skillnad. Det är skillnaden mellan ett påstående som saknar stöd i forskning, och ett som inte gör det. Som Fanny (och Adori) nu formulerar det, framstår det som att all vetenskap idag bygger på mer eller mindre fria fantasier. Så är det inte.

Vad som utmärker vetenskap är inte hypoteser. Även homeopatiker och astrologer har hypoteser. Vetenskap utmärks av den metod man använder för att pröva sina hypoteser. Om Fanny (och andra radikalfeminister) ägnar ett modikum av uppmärksamhet åt vetenskapliga metoder när de påstår saker om naturen eller samhället vore det tacknämligt. En ledtråd är att det är kvantitativ forskning som är relevant, inte deduktioner från ideologiska premisser.

Pretention och evidens

Den här bloggen har nämnts några gånger på Twitter under veckan som gått. Jag länkar några skärmdumpar:

Jag kallas för gymnasieintellektuell, reaktionär, antifeminist, ultimat nyliberal och sjukt självgod. Framför allt kallas jag pretentiös, inte mindre än ett femtal gånger. Ett par punkter stämmer, andra stämmer inte. Jag kan avslöja att jag inte har hatt.

Men min kardinalsynd tycks alltså vara pretention som, antar jag, består i ett sakligt tonfall, ett empiriskt förhållningssätt och ett någotsånär korrekt språk. Namnet på bloggen är tydligen också pretentiöst, för att det hämtas ur konsthistorien. Kanske det. Om det är pretentiöst att vara intresserad av historia, ser jag inget problem med att vara pretentiös. Betänk dock att konstvetenskap är ett kvinnodominerat fält, både vid universiteten och i arbetslivet. Jag läste grundkursen själv för bara ett par år sedan.

Även om det är roligt att spekulera kring min person vore det kanske mer givande, om bloggen nu ändå skall nämnas, att bemöta den i sak? Den marxistiska och feministiska analysen behöver t.ex. empiriskt stöd, vilket det ju är möjligt att den har — men inget som presenteras. Härledningar utifrån ”jag tror”, ”jag tänker”, och ”jag känner” räcker inte när det gäller påståenden om hur världen är beskaffad. Att en teori bekräftar ens egna (och en del vänners) upplevelser har väldigt litet förklaringsvärde när man talar om mekanismer som antas influera hela samhällen.

Det är inte det enda problemet med den radikalfeministiska analysen. Men det vore en bra början.