Att bekämpa rasism med rasism

Fanny skriver om liberalism och antirasism.

Hon säger att ”den allra mesta rasismen sker omedvetet” och ingår ”i ett globalt förtryckssystem”. Vi måste fråga oss vem som ”tjänar på den rasistiska världsordningen” och vilka ”krafter som upprätthåller den”. Verkligen? Det här är precis samma premisser, resonemang och retorik som används av konspirationsteoretiker när de uttalar sig om t.ex. 9/11, månlandningen, Obamas födelseland, Area 51 eller mordet på JFK. En världsordning som upprätthålls av dunkla krafter, och som de flesta är omedvetna om. Teorin om falskt medvetande har vi förstås fått av Marx.

Hon konstaterar att om man följer liberalers logik, är det ”vänstern som är problematisk i liberalers ögon” för att den talar ”om ras, om hudfärg” och ”delar upp folk i olika grupper beroende på färg”. Ehm, ja. Utan tvivel. Hon har anklagat vita som grupp för förtryck, sagt att man inte bör alliera sig med vita, och rentav själv sagt att hon ägnar sig åt rasistiska beteenden. Det finns inte mycket att tillägga.

Hon påstår att det för liberaler är ”höjden av rasism” när vänstern säger ”att människor har olika livssituationer beroende på utseende”. Inte höjden av rasism, så mycket som definitionen av rasism. Vänstern säger inte bara att folk har ”olika livssituationer beroende på utseende”. Det är ett sakpåstående som kanske stämmer eller inte stämmer. Den (eller i varje fall de mer radikala delarna av den) talar också nervärderande om människor med en viss hudfärg. Fanny vädjar i sitt inlägg till konstruktiv antirasism, men kräver verkligen konstruktiv antirasism att man själv ägnar sig åt rasism?

Hon menar att vi har ”ett globalt system som bygger på västvärldens exploatering av före detta kolonier, vilket gör att vi kan roffa åt oss tillgångar, billig arbetskraft och så vidare”. Nej, det är en skev verklighetsbeskrivning. Både västvärlden och ”tredje världen” tjänar på import och export. Det är (till skillnad från t.ex. bistånd) en grundläggande förutsättning för att dessa länder skall kunna resa sig ur fattigdom.

Hon hittar rasism även hos ateister, som oftare kritiserar ”problem inom islam än inom kristendom”. Att kritisera religion är inte rasism. Att islam i högre grad än kristendom kritiseras, har förmodligen ganska mycket att göra med att islam i större utsträckning används för att motivera förtryck. Det är f.ö. en god anledning även för feminister att kritisera islam, och den politik som förs i muslimska teokratier.

Hon säger att det är ”väl fint att liberaler tycker att alla är lika mycket värda” men det bör inte ”lyftas upp till ett ideal kring hur antirasistiskt arbete ska bedrivas”. Alla människors lika värde, inte ett ideal för antirasistiskt arbete? Kommentar känns överflödig.

Liberalism och välgörenhet

Fanny skriver om välgörenhet.

Hon hävdar att välgörenhet är ”alla liberalers våta jävla dröm”, eftersom den är frivillig och kan ”urholka det sociala skyddsnätet”. Samtidigt skriver hon att ”målet för varje politisk organisation borde vara att avskaffa sig själv”, för att man egentligen vill avskaffa det som gör organisationen nödvändig från första början. Men det senare resonemanget ligger i linje med de förra liberalernas.

Hon skriver att hon inte tycker om ”idén om att människors behov ska bli tillgodosedda på grund av andra människors välvilja”. Det måste vara svårt att både försöka vara en arbetarklassvän, och samtidigt visa sådant förakt för välgörenhet och välvilja.

Hon säger att samhället ”kan inte gå runt på att olika människor känner för att vara snälla”. Är det inte så småborgerlig kritik av vänstern i vanliga fall låter?

Hon menar att välgörenhet ofta har ”drag av ‘white savior-complex'” för att ”vi” skall hjälpa ”dem” i något annat land. Så det är fel att skicka välgörenhet till fattiga i bl.a. Afrika om man har vit hudfärg? Rasism.

Hon påstår att ”välståndet som byggts” i Sverige (eller i västvärlden generellt) kommer av ”århundraden av exploatering” av t.ex. Afrika. Faktaunderlag saknas.

Om rätten till abort

Fanny skriver om hur vi minskar antalet aborter.

Hon säger att det vore förrädiskt att minska rätten till abort, att inskränkt aborträtt leder till ökat antal illegala (mer riskfyllda) aborter, o.s.v. För ovanlighetens skull är jag på väsentliga punkter enig med henne, och det skall uppmuntras. Viss kritik kvarstår dock.

För att minska antalet ofrivilliga graviditeter föreslår hon preventivmedel för män, subventionerade kondomer, och ifrågasättande av penetrationsnormen. Men det finns redan kondomer, piller, stavar, plåster, spiraler och sprutor — och om inget av det faller på läppen finns dessutom dagen efter-piller som kan tas så sent som 3 dygn efter samlag. Ofrivilliga graviditeter beror sannolikt inte på bristande möjligheter att förhindra graviditet. Mer sannolikt är att de beror på den enskildes dumhet. (Här antas förstås att vi inte talar om graviditet till följd av våldtäkt.)

Abortmotståndare är ”intresserade av att öka den reproduktiva exploateringen av kvinnors kroppar”, skriver Fanny. Även om jag hyser stark avsky mot abortmotstånd, inser jag att det inte är något sådant intresse som driver dem. I regel verkar de snarare motriveras av religiös övertygelse, av emotionalism, eller av ett teoretiskt resonemang som säger att foster har rätt till liv.