Olika sätt att motarbeta förtryck

Moralfjant skriver om att motarbeta förtryck.

Hon skriver att man till exempel kan ”blogga om orättvisor”. Ja, det är ju en av de saker som den här bloggen gör.

Hon påpekar att man kan säga ifrån när någon ”uttalar sig nedsättande om en funktionsnedsatt person eller drar sexistiska skämt”. Jag skulle säkert säga ifrån om någon talade nedsättande om en funktionsnedsatt person, i alla fall om denne gjorde det för att personen är funktionsnedsatt. ”Sexistiska skämt” är ofta alla skämt som handlar om kvinnor, sex och utseenden, och det har jag inga problem med. Skämt som syftar till att kränka ogillar jag.

Hon tipsar om att man kan ”lägga upp politiska statusar på facebook”. Det gör jag emellanåt. Men det blir mest foton, då jag är landskapsfotograf på min fritid.

Hon ”gillar inte idén med konsumentmakt”. För all del. Det gör jag. Det är fantastiskt att vi genom vår konsumtion röstar om vilka varor och tjänster som skall finnas kvar och inte. Dessa prissignaler är oerhört viktiga både för en fungerande ekonomi, och för den tillvaro som en fungerande ekonomi möjliggör.

Hon vill ”stifta lagar som tvingar folk att välja miljömedvetet”. Har hon tänkt på att detta kommer höja priserna, så att fattiga måste konsumera ännu mindre än de redan gör? Om ekonomi var något endimensionellt där alla orättvisor kunde lösas med förbud, hade det varit väl — eller illa, beroende på synsätt. Mitt måtto är i allmänhet att ”om man skulle förbjuda alla orättvisor, fick man först av allt förbjuda förbud”.

Hon vet inte om hon skulle säga ”t.ex. att vita har mer ansvar att se till att motarbeta rasism än icke-vita”. Nej, det vore det ju i sig rasistiskt att göra.

Nakenhet på Facebook

Apan satt i granen skriver att Facebook är ett skitföretag.

Hon börjar med att beklaga sig över ett filmklipp som cirkulerat på Facebook, där en man misshandlar sina två döttrar. Sedan reagerar hon mot att Facebook raderat bilder från hennes sida Mammaformer, som porträtterar kvinnor efter graviditeten. Utifrån detta drar hon slutsatsen att Facebook tycker att våld mot kvinnor och barn är okej, men att bilder på kvinnor inte är okej om de inte motsvarar rätt skönhetsideal. ”När en kvinnas kropp inte lever upp den sjuka bilden av hur den ideala kvinnokroppen ska se ut, då väcker den anstöt och censureras.”

I själva verket medger hon redan från början att filmklippet raderats. Att Facebook skulle tillåta den typen av klipp stämmer alltså inte. Och när det gäller Mammaformer, visade de bilder som togs bort (av skärmdumparna att döma) explicit nakenhet, d.v.s. bara bröst. Facebook tog alltså inte ställning till huruvida dessa kvinnor var snygga eller fula, utan agerade i enlighet med en generell policy mot nakenhet, vilket på internet brukar definieras som nakna bröst eller könsorgan. Facebook skriver i sina gemenskapsregler: ”Vi har också infört begränsningar när det gäller att visa nakenhet.”

Anna (som hon heter) avslutar med en retorisk fråga: ”Jag är helt övertygad om att de maktpersoner som styr facebook är män. Vad tror ni?” Det stämmer naturligtvis. Det är allmänt känt att Mark Zuckerberg (en man) är verkställande direktör för Facebook. Men det är knappast hans eller hans köns fel att Facebooks generella nakenhetspolicy, även drabbar en nakenhet som just Anna tycker är okej.