Lattepappor förtrycker inte heller

Fanny skriver att lattepappor förtrycker.

Hon säger att lattepappan ”får stå modell för den feministiska, kuvade mannen”, och det stämmer absolut att sådana idéer existerar. Jag håller inte med. Man är inte kuvad för att man tar ut föräldraledighet och tar hand om sina barn (eller för att man också dricker latte — om man nu infriar den stereotypen). Det är ett privilegium att kunna göra det. Inte ett privilegium i postmodernistisk betydelse, utan i gängse betydelse, för att det möjliggjorts genom positiv särlagstiftning.

Hon konstaterar att många av dessa män hon träffat, mest verkat ”initiativlösa och oförmögna att ta ansvar”. Å andra sidan har hon många gånger ondgjort sig över män som tar initiativ, och avfärdar i allmänhet invändningar om eget ansvar som ett borgerligt och privilegierat påfund. Det går dessvärre inte att både äta kakan och ha den kvar.

Hon karakteriserar lattepappan som mannen som ”mest agerar som en oformlig klump”. Om det verkligen är så han beter sig, kanske det stämmer att han är kuvad? Men att lattepappor skulle vara oformliga klumpar är inget som stämmer överens med min erfarenhet, för att vända anekdot mot anekdot, och det framstår som en smula inskränkt att dra alla lattepappor över samma kam på det sättet. Särskilt när man samtidigt är precis lika skeptisk gentemot män som är initiativrika och tror på individens eget ansvar.

Hon säger att det i många fall är ”bättre att inte ha någon kontakt med sin pappa alls” än att ha en närvarande pappa. Tja, hon har ju redan konstaterat att feminism handlar om att förstöra kärlekslivet, och då borde den väl också handla om att förstöra familjerelationer. Jag tycker sådant här prat är oerhört osympatiskt. Det finns onekligen föräldrar som behandlar sina barn så illa att all kontakt blir nedbrytande, men det är ett stort undantag från det normala, och det är inte något som du eller jag skall sitta bakom våra datorskärmar och avgöra för andra.

Annonser

Betyder Vit Jul att föräldrar är onda?

Fanny skriver om vit jul.

Hon uppmärksammar IOGT-NTO:s Vit Jul-kampanj, som i enlighet med hennes egna värderingar förespråkar nykterism. Ändå ser hon den som ”problematisk på flera olika sätt”. Jag kommer inte helt osökt att tänka på den här, som i allmänhet stämmer för radikalfeminister:

Bb73DpHCcAAJOVN

Hon ogillar att kampanjen anspelar på föräldraroller och barnfamiljer. Och visst gör den det. Dess huvudsakliga budskap är att föräldrar skall låta bli att dricka alkohol under julhelgen, för att julen tillhör barnen. Varför är det ett problem, givet att hon också tar avstånd från alkohol? ”Jag vet inte… det känns bara så jävla märkligt.”

Hon skriver att kampanjen ”skuldbelägger alkoholiserade föräldrar för att de inte kunnat ta hand om sina barn”. Nja, på sin höjd indirekt, genom att ta avstånd från alkoholism. Men inte bör man väl låta bli att ta avstånd från alkoholism, bara för att alkoholister kan känna skuld? Kampanjen riktar sig dock inte till alkoholister, utan till alla myndiga personer som gärna ser berusning som en del av julglädjen.

Hon säger att alkoholiserade föräldrar är ”en samhällsfråga och inte en fråga om hur enskilda föräldrar varit ‘onda'”. Kampanjen talar över huvud taget inte om ondska. Visst kan man betrakta det som en samhällsfråga, men det hindrar ju inte att enskilda personer har ett ansvar för sitt drickande. Personligen är jag dock fundamentalt oenig med Vit Jul och uppskattar alkohol i måttliga mängder.

Hon ”diskuterar gärna alkoholnormen, hur det anses helt okej att högljutt sjunga snapsvisor inför barn”. Varför skulle inte det vara okej? Om hon menar att barn skulle ta skada av att höra snapsvisor, får hon nog backa upp det med forskning.

Hon menar att det är ”stor skillnad på att problematisera ‘vanliga’ människors överdrivna konsumtion, riskbruk och så vidare och alkoholism”. För all del. Kampanjen gör det förra, men inte det senare. Hon säger också att man inte kan ”lägga samma ansvar på en individ som faktiskt är sjuk”. Nej, det är sant. Kanske är det därför som Vit Jul inte riktar sig till alkoholister.

Hon hävdar att alkohol ”är obehagligt och skadligt oavsett”. Obehag är en subjektiv känsla, och det får väl antas vara rimligt, att de som dricker alkohol inte ser det som obehagligt. Att alkohol skulle vara skadligt oavsett strider mot fakta. Det rådande forskningsläget tyder på att måttlig alkoholkonsumtion kan ha positiva hälsoeffekter, genom att bl.a. motverka hjärt- och kärlsjukdomar och minska risken för alzheimer och diabetes.

Hon ogillar att Vit Jul ”hyllar kärnfamiljsjulfirandet som något slags ideal”. Nej, det gör den inte. Den möter bara den verklighet som finns där ute. Att barn i allmänhet bor och firar jul med föräldrar och andra vuxna.