Kort historielektion om könsroller

Fittjournalen skriver om romantik.

Hon framhåller väsentligen tre teser:

  1. Att vi en gång i tiden levt som grottmänniskor.
  2. Att vi varit men inte längre är jägare och samlare.
  3. Att dagens könsroller överlevt i obruten form genom mänsklighetens historia.

1. Feminister reagerar ofta mot stereotyper. Fittjournalen reagerar mot en stereotyp i just det här inlägget. Så låt oss avliva myten om den stereotypa grottmänniskan. Människan har aldrig i någon större utsträckning levt i grottor. Och hon har aldrig varit det slags människa som vi allmänt menar när vi talar om ”grottmänniskor”: håriga, aggressiva och ointelligenta varelser klädda i djurhudar och beväpnade med stora knölpåkar. Grottmannen som slår ner sin kvinna och släpar in henne via håret. Det är en historiskt inkorrekt nidbild som aldrig existerat.

2. Vi lever inte längre i ett jägare-samlare-samhälle, och det har vi inte gjort sedan jordbruket introducerades under neolitikum. Men eftersom Fittjournalen vill att kvinnor skall ”kunna avfärda sin roll som samlare”, utifrån denna historiska kontext, behöver något påpekas: vi är alla fortfarande samlare. Det är jakten som gett vika för jordbruk och boskapsskötsel. Men vi samlar aktivare än någonsin. Vi fyller inte bara våra kylar och frysar, utan samlar på oss en mängd olika saker som saknar motstycke i historien — för att vi aldrig tidigare haft det välstånd vi har idag. Att avfärda sin samlarroll blir av naturliga skäl svårt.

3. Hon menar att dagens könsroller, något akronostiskt, har överlevt ”två världskrig, barocken, romantiken, renässansen, hur vi rest genom medeltiden, stannat på stenåldern…”. Det är helt enkelt historiskt felaktigt, och det finns så många exempel på motsatsen att det är svårt att välja ut dem. Könsroller förändras precis som alla andra kulturella betingelser förändras. Börja här.

Rasism är en sorts kollektivism

Fittjournalen skriver om rasism.

Hon skriver att rasism och vad ”den vita kvinnan gör mot den rasifierade kvinnan”. Men hur är det inte rasism, att påstå att vita begår omoralisk handling x? Om det är rasism när vi talar om hur illa judar eller svarta beter sig (och det är det), är det lika mycket och på samma sätt rasism när resonemanget vänds mot vita.

Hon säger att liberalismen orsakar ”enorma klyftor i samhället” för att den ”tillåter ett fåtal att bli väldigt rika och andra väldigt fattiga”.

1456571_10152038101166131_925888959_n

Hon menar att de andra hela tiden uppstår i liberalismen, för att ”hela politiken bygger på att du utgår från dig själv”. Det stämmer inte heller. Liberalismen menar att individen skall vara fri att fatta beslut om sitt eget liv.

Hon konstaterar att du är ”man för att du inte är kvinna”, och det ligger det ju onekligen något i. Men hon menar också att när man särskiljer sig själv ”från en annan blir denna andra något okänt”. Det är lika onekligen ett hopp i resonemanget. Det implicerar att man bara kan ha kunskap om vad man själv är, så: män förstår inte kvinnor, kvinnor förstår inte män, människor förstår inte djur och levande organismer förstår inte döda ting. Ett till synes felaktigt påstående, eftersom det skulle omöjliggöra all vetenskap.

Hon hävdar att i ett samhället ”med en stark vänster” får inte rasismen något ”fäste”. Enligt vilken källa? Läs om rasismen på Kubai Kina och i Venezuela.

Hon menar att i ett samhälle som ”tänker kollektivt finns inga sverigedemokrater”. Men det är ju precis vad SD gör: de ställer olika kollektiv mot varandra (t.ex. svenskar mot muslimer eller somalier).

Några framtida icke-frågor

Fittjournalen önskar att hon var en icke-fråga.

Hon talar om kritiker som inte sett ett visst förtryck och som menar att det är ”argument nog att tro att det inte finns”. Så kan det naturligtvis förhålla sig. Men på samma sätt blir inte något förtryckande enbart för att man känner sig förtryckt.

Hon frågar: ”Vem fan vill bli förtryckt!?” Inte många, förstås. Men vissa vill gärna bli betraktade som förtryckta i syfte att t.ex. vinna omvärldens stöd och/eller känna sig delaktig i en grupp.

Hon säger att de anklagar feminister för att bara klaga. ”Varför tror folk att vi har ett intresse av att klaga? Hela kampen går ju ut på att slippa klaga!” Tja, bra fråga. Jag tror att det som följer nedan besvarar den:

Hon skriver kritiskt om folk som ”självgott koncentrerar sig på en [1] hemskhet”, t.ex. kvinnlig omskärelse, istället för att fokusera på patriarkala strukturer. De skulle nämligen ”aldrig orka vara systemkritiska” eller ”orka se anledningarna till kvinnlig omskärelse”. Alltså: det är inte så att feminister bara klagar, de klagar när det är befogat, t.ex. när någon fokuserar på en enskild orättvisa mot kvinnor.

Liberalismen och döden

Fittjournalen skriver om det liberala samhället.

Hon frågar varför döden är så skrämmande för oss, och svarar på sin egen fråga: det beror på den ” rationella liberala världsbild som vi får projicerad dagligen”. Jag vet inte varför döden framstår som mer skrämmande i Sverige än i det Varanasi hon jämför med. Men en rimligare förklaring vore väl att döden är offentlig vardag där, på ett sätt den knappast är i Sverige.

Hon skriver att liberal kan man vara ”om man redan har det bra”, det vill säga, om man är ”den vita, straighta, rika mannen” som ”är privilegierad”. Bryan Caplan visar emellertid i The Myth of the Rational Voter att människor i allmänhet inte röstar efter egna särintressen, utan efter vad de tror är bäst för samhället i stort.

Hon menar att man som liberal försöker ”göra sig oberoende av naturen”, det vill säga ”självständig och fri”. Jovars, liberaler talar om självständighet och frihet — men från andra människors våld och tvång, inte från naturen i sig.

”Håller världen på att gå under? Man kör på ändå.” Vad vet hon om det? Världen har aldrig hållit på att gå under. ”Svälter stora delar av världen? Det skiter man i.” Nej, men man har en annan förklaringsmodell till vad svält beror på och vad man kan göra åt den. Läs t.ex. Fredrik Segerfeldts böcker om bistånd.

Hon hävdar att kreativitet och de sjuka inte får någon plats i det kapitalistiska samhället. Källa saknas.

Hon säger att vi till slut blir ”så rationella att vi glömmer bort att vi är dödliga”. Men det vore väl inte särskilt rationellt?