Humor om kön och sex är oftast okej

Sara Strömvall skriver om sexism.

Hon säger att det ”absolut inte är okej” att dela ”sexistisk skit” som kvinnan-i-köket-skämt eller våldtäktsskämt. Men humor bör inte dömas utifrån ämnesval. Den bör dömas utifrån syfte och situation. Vi har inget problem med att Eddie Izzard gör humor av t.ex. Förintelsen, för att den så uppenbart inte stödjer nazism. På samma sätt handlar kvinnan-i-köket-skämt i regel om att hantera hur bisarra dessa normer en gång varit. Och våldtäktshumor? Se filmklippet nedan.

Hon ”vill inte se sexistiska skämt, för det är inte roligt”. Men man kan inte ställa krav på att andra skall begränsa sin humor till vad man själv tycker är roligt och inte. Frågan är huruvida skämtet faktiskt syftar till att kränka, eller om det har ett annat syfte. Att man skämtar om döden, betyder inte att man önskar livet ur folk. Et cetera ad libitum.

Hon hävdar att när hon ”säger ifrån” har hennes ”feministiska åsikter ingenting med saken att göra”. Verkligen?

Hon hävdar att ”sexistiska skämt skadar och normaliserar en syn som inte är hälsosam”. Enligt vilken forskning? Det är samma typ av påstående som att vi skulle ta skada av heavy metal, skräckfilm och våldsspel (och på mina föräldrars tid av rocken och dansbanorna). Det finns humor som syftar till att kränka, men det gäller långtifrån all humor som har med kön, kroppar och sexualitet att göra.

Feminism och globalt folkmord

Jaylazkar nämner den här bloggen på Twitter:

jaylazkar

Bloggen existerar bara för mitt eget höga nöjes skull. Är man begåvad med rätt sinnelag eller på rätt humör, är det väldigt underhållande att läsa radikalfeministiska bloggar. Dessutom är deras idéer ofta så sekteristiska och motsägelsefulla att en sådan här blogg kan bli underhållande även för läsaren.

Jag vet inte varför hon tror att jag med stor sannolikhet är ”snubbe”. Kanske för att jämna ut sin kognitiva dissonans — för en kvinna kan väl inte tycka och tänka så här?

Angående mitt livs värdighet vill jag delge er en till skärmdump:

utrotacisman

Låt oss (för att använda ett postmodernt uttryck) dekonstruera det här påståendet.

Världen befolkas idag av ca 7 miljarder människor. Det är sju tusen miljoner människor. Av dessa är strax över 50 % män. Ett fåtal av dessa män faller inte inom ramarna för begreppet ”cis”, så vi säger 50 % jämnt. Det lämnar oss med 3,5 miljarder män, eller annorludna uttryckt: tre tusen fem hundra miljoner män. Det är kanske mer pedagogiskt att ange talet i siffror? Jaylazkar vill utrota omkring 3 500 000 000 människor.

Vi kan jämföra antalet med till exempel Förintelsen, där omkring sex miljoner judar utrotades. Ett hårresande högt antal döda, men vi måste fortfarande upprepa Förintelsen ca 583 gånger innan vi når det antal människor Jaylazkar vill utrota. Ett antal som dessutom hela tiden stiger i takt med en växande befolkningsmängd.

Om mitt liv är värdigt? Tja, det kan man väl ha delade meningar om. Men det rymmer i varje fall ingen önskan till globalt folkmord.