Fanny skriver om arbete och fritid.
Hon tänker sig ett samhälle där vi ”delar på de jobb som faktiskt behöver utföras” och som ”inte kommer att utföras spontant”. Dels stämmer det inte att jobb (egentligen anställningar) är något som man ”delar på”. Det finns inte en fixerad mängd jobb i samhället som skall delas upp. Jobb skapas för att möta efterfrågan. Arbetsuppgifter lär i allmänhet också utföras spontant (d.v.s. utan ersättning), givet en tillräckligt stor marginalnytta. Det här är saker man behöver specificera. Men behov, då?
Hon tänker inte ge någon ”fullständig lista” över jobb som behövs, eftersom det måste ”beslutas demokratiskt”, men hon ger några exempel: infrastruktur, kollektivtrafik, vård. Men ingen enskild individ eller ens folket som helhet vet vilka jobb som behövs. Både autokratin och den socialistiska eller kommunistiska ekonomin ställs inför von Mises kalkylproblem. Enskilda individer har kunskap om sina egna behov, och det är den utgångspunkt som fria ekonomier motsvarar.
Hon erbjuder oss ”ett system där de allra flesta människor får mer kontroll över sitt liv”. Nej, centralstyrning av produktionen har alltid visat sig leda till låg allmän levnadsstandard.
Tenebrism 