Lång diskussion om feminismkritik

Som ni kanske minns nämndes den här bloggen rörande en oenighet mellan några bloggande feminister i förra veckan. Jag skrev ett inlägg om det, och går nu igenom det som sagts i kommentarsfältet på Lady Dahmers blogg.

Förresten är en vanlig kritik mot feminism att ”inte ens feministerna själva kan hålla sams”. Det tycker jag är löjligt. Feminism bör inte vara en innesluten rörelse för de redan rättrogna, utan en idéströmning som försvaras och kritiseras på samma villkor som andra idéströmningar. Det bör inte handla om att vara solidariskt enig med alla, utan om självständig reflektion och att göra sin röst hörd för vad man anser är rätt.

LD1

De kommentarer som nämns kan ni läsa här. Är saklig kritik förolämpande? Ja, det kan det mycket väl vara. Jag kan inte undgå att dra en parallell till Daniel Dennett, som i sin bok Breaking the Spell tillämpar vetenskaplig analys på religiösa påståenden. Hans syfte var inte att krossa all religion, utan att visa att religiösa påståenden inte är immuna mot vetenskaplig granskning. Som ni säkert kan tro, är det många som uppfattar hans bok som djupt förolämpande. Men det fungerar omvänt också. Jag tycker att förakt för eller ovilja till empiri är förolämpande. Feminismen är förstås inte en religion, men den kan likna en religiös sekt — när folk stänger in sig i grupperingar som kräver solidarisk enighet och samtidigt demoniserar oliktänkande.

Maria skriver att det är oärligt att framställa sig själv som respektfull, för att det inte finns några sådana människor. Det beror väl på vad vi menar med respekt. Jag tar dessa bloggare på intellektuellt allvar, och jag bemöter vad de skriver på ett sakligt sätt. Det betraktas som respektfullt i vetenskapliga sammanhang. Å andra sidan är det jag skriver inte diplomatiskt medlande, och det framställer dem generellt i dålig dager. Och det kan ju med viss rätt betraktas som respektlöst. Jag förstår dock inte kravet på respekt. Lady Dahmer anordnar manshatarkonferens, Fanny Åström talar illa om funktionshindrade, Jaylazkar vill utrota alla män m.m. Skall man ställa krav på respektfullt bemötande, bör man först städa framför egen dörr.

Det sista stycket sätter kanske fingret på det hela. Jag betraktar inte det här som olika grupperingar där det handlar om att få beröm av rätt grupp och sedan chikanera sina fiender. Jag betraktar det som en diskussion, där man kan vara intellektuellt hederlig eller ej. Läsaren bör inte bry sig om mitt beröm, och jag går inte in för att ryggdunka medhåll. Läsaren bör överväga vad jag säger i sak, och antingen hålla med eller vara oenig. Det är allt. För övrigt finns det många vettiga feminister. Det är bara så att de som gapar högst och uttalar sig mest extremt också tenderar att synas mest.

LD2

Jag blev överraskad av den här kommentaren, eftersom jag inte hade väntat mig minsta medhåll. Att kritik och frågor ofta är ovälkommet i kommentarsfälten på dessa bloggar, är en av orsakerna till att Tenebrism existerar.

LD3

Jag följde aldrig Pär Ström, så jag kan inte uttala mig för hans del. Mitt kommentarsfält är allmänt tillgängligt, men jag raderar saker som bara innehåller personangrepp o.dyl. Problemet är väl att Lady Dahmer tycks sätta likhetstecken mellan feminismkritik och kvinnohat.

LD4

Det kan jag väsentligen hålla med om. Men visst finns det hånfullheter i kommentarsfälten. Det gör det å andra sidan i deras egna kommentarsfält också.

LD5

Den är anti radikalfeminism. Men den är inte anti all feminism.

LD6

Återigen attityden att kritik mot det som vissa feminister skriver, är att vara anti all feminism. Det gör det alltför enkelt att bygga upp vi-dem-murar. Jag belägger påståenden med källa när jag talar om specifika siffror eller statistiska uppgifter i allmänhet.

LD7

Det stämmer att jag betraktar mig själv som klassisk feminism eller liberalfeminist. Något utpekande av lösa grunder följde inte.

LD8

Jag ägnar mig inte åt att ”plocka isär och trasha ett antal kvinnor”. Jag ägnar mig åt att, på ett sakligt sätt, plocka isär resonemang som framförts av radikalfeminister som råkar vara kvinnor. Om inte det är kompatibelt med feminism, är inte feminism kompatibelt med saklig granskning. Är inte det en ganska sorglig feminismsyn?

LD9

Så är det säkert, men det är inget specifikt för feminister. Du blir trashad om du skriver bloggtexter i försvar för vilken ideologisk strömning eller ideologi som helst. Fanny kallde nyligen t.ex. Adam Cwejman för ”en av den banala samhällsanalysens fyra fanbärare”, och det skulle utan tvivel betraktas som kvinnohat om det istället riktades mot en kvinnlig radikalfeminist. Jag håller generellt inte med om att Fanny är schysst. Hon utpekar sällan enskilda personer, det är sant, men hon skriver raljant och ofta föraktfullt om män eller oliktänkande.

LD10

Det sätter fingret på det hela. En feminism inkompatibel med ett kritiskt förhållningssätt är inte en feminism som klarar av att stå på egna ben. Det är en attityd som i själva verket försvagar feministiska idéer.

LD11

Jag tror inte att Maria tillskrev mig någon trovärdighet från första början heller. Det här är ett fantastiskt exempel på hur man läser in vad man vill att det skall stå. Jag skrev att jag har förståelse för att jag uppfattas som antifeminist, för att bloggen ”ägnas åt att kritisera radikalfeminister, snarare än åt att lyfta fram feminister jag håller med”. Detta väljer hon att tolka som att jag kritiserar person snarare än sak, när det är fullständigt uppenbart för var och en att det inte stämmer. (På samma sätt betyder inte ”kritik av Marx” att man slår ned på Marx som person, utan att man kritiserar vad han skrev i sina böcker.)

LD12

Är det inte ganska ironiskt att jag anklagas för att inte vilja föra debatten vidare, och för att peka finger och dumförklara andra för att själv framstå i bättre dager? Om någon framstår som ”helt bananas”, är det nog för att de framställer sig själva på det sättet.

LD13

Den här bloggen gör anspråk på att vara objektiv i betydelsen saklig, men inte i betydelsen opartisk eller ovinklad. Det är en i allra högsta grad partisk blogg med en agenda: den syftar huvudsakligen till att kritisera radikalfeministiska bloggar för resonemang som är grundlösa, strider mot empiri eller lider av motsägelser. Om den sedan är en ”frisk fläkt” eller ej får väl varje läsare avgöra för egen del.

LD14

Här svarade jag så här:

Jag vet inte på vilket sätt min blogg ”skvallrar”. Den bemöter mer eller mindre ordagrant vad bloggarna själva skriver och publicerar. Jag har ingen saftig insiderinformation som andra läsare skulle sakna.

Jag snackar inte heller skit om någon. Jag bemöter det som faktiskt skrivs. Ibland är det provokativt, men provokation är inte samma sak som att snacka skit.

Varför är mina motiv är intressanta? Det är precis detta allianstänkande jag tar avstånd från. Om man följt min blogg har man dessutom svaret. Det började med att jag läste Fannys blogg, och tänkte att det kunde vara roligt att bemöta den. Det fanns ingen ambition att bli en ”röst i debatten” eller att åstadkomma något utöver mitt eget höga nöje. Har någon behållning av att läsa bloggen är det bonus.

Btw köper jag inte problembeskrivningen, att jag är någon som skriver negativt om kvinnor. Jag är någon som kritiserar radikalfeminism. Vilket kön de som driver bloggarna har är helt irrelevant för mig. Det råkar bara vara så att nästan alla aktivt bloggande radikalfeminister är kvinnor.

Jag gillar f.ö. att Lady Dahmer lät publicera mina kommentarer! Trots att hon ser mig som antifeminist.

LD15

Det har inte bara handlat om att ifrågasätta heteronormen. Det har handlat om påståenden om att heterosexualitet skulle vara ett hot, och ett slags förtryck. Personligen betraktar jag den här typen av normfrågor som missriktade. Normer är en konsekvens av att en majoritet i samhället fungerar likadant eller delar samma övertygelse. Om de flesta är heterosexuella, blir heterosexualitet normen. Det kommer man bara runt på det sätt Jaylazkar, Fanny Åström och ”Jävla feministfitta” försöker göra: genom att betrakta heterosexualitet som ett aktivt val, eller åtminstone något som går att välja bort. Att forskningen tyder på motsatsen bekymrar de sig föga om.

LD16

Javisst. 1) Bloggens kategorier indelas faktiskt inte alls efter namn på specifika invidider. Den indelas efter namn på specifika bloggar — som ibland råkar överensstämma med individers namn, när dessa individer valt att döpa sina bloggar efter sig själva. 2) Det stämmer att meningarna inte sitter ihop, men jag har inte förändrat innebörden. Poängen är att man bör vara trevlig mot oliktänkande, åtminstone när man lämnat debattstolen och möter folk i vardagslivet. Man bör inte försöka inskränka andras humoristiska ämnesval för att de går emot ens egna ideologiska övertygelser. För det här handlar nästan alltid om att vissa ämnen skulle vara tabu, och inte att humorn faktiskt skulle syfta till att kränka. 3) Det är inte att prata skit för att hon faktiskt klagar i sin text, för att den uttrycker förakt, och för att det är hon själv som säger att mannen är uppriktig. (Att tala om t.ex. den Uppriktigt Undrande Mannen med versaler är en härskarteknik som radikalfeminister ofta använder för att stereotypisera och håna både kritiker och läsare som ställer frågor.) Det går f.ö. bra att anklaga mig för att gnälla. Det finns det fog för i mina texter. Hatisk blir svårare att finna stöd för.

Om arbetsmarknad och överlevnad

Jävla feministfitta skriver om kapitalismen.

Hon säger att du i en kapitalism skall ”sälja din så kallade personlighet, sälja dina känslor”. Tja, det är väl i viss mån sant, såtillvida att arbetsköparen vill att du skall passa in på arbetsplatsen och kunna samarbeta med andra. Kompetens, meriter och kontakter är andra värdefulla tillgångar.

Hon hävdar att arbetscoacher lär oss ”att den ökande arbetslösheten är ett individuellt problem”. Det har jag svårt att tro. De fokuserar på individen för att det är deras jobb att hjälpa enskilda individer. Strukturell arbetslöshet är absolut ett samhälleligt problem, skapat av politiska regleringar som vänsterfeminister tenderar att stödja.

Hon  menar att i ”det liberala samhället är människorna i det inte en gemenskap” utan ”individuella människor som kämpar för att överleva”. Nej, det stämmer inte att alla eller de flesta kämpar för att överleva. De allra flesta har det bättre ställt än så. Våren 2011 var 34 000 svenskar hemlösa, varav 4 500 behövde bostad akut. De flesta f.ö. män. (Källa: Socialstyrelsen.) Det står också alla fritt att söka sig till en gemenskap, men jag vet att många har svårt att hitta rätt.

Det är okej att vara heterosexuell

Jävla feministfitta skriver om heterosex.

Hon talar om en lång diskussion med kränkta män ”och andra störiga heteros”. Varför anses det sexistiskt eller inskränkt att tala om störiga homos eller störiga transor — men inte att tala om störiga heteros?

Hon menar att det är borgerligt att säga att sexlivet är privat, och att ”alla får välja själva hur de vill ha sex”. Men om detta är borgerligt, är det kanske inte så hemskt att vara borgerlig? Att folk själva får avgöra hur de vill ha sex låter minst sagt rimligt.

Hon berättar att någon till och med hävdat att det är ”vidrigt och ohumant att kritisera heterosex”. Jag är böjd att hålla med den personen. Det är inget mindre än omvänd homofobi.

Hon beklagar att att kvinnor ”kände sig tvungna att försvara cismännen”. Det vill säga att kvinnor höll med dem om att heterosexualitet är okej.

Hon ogillar att kvinnor ”tvingas alltid ta ansvar för mäns omognad”, eftersom män ”tillåts bete sig som barn, de vet ju inte bättre”. Således ”alla ni heteros som gråter floder så fort någon kritiserar hur ni har sex”. ”Gå och sätt dig i ett hörn, var tyst och gråt dina jävla heterotårar för dig själv. Ingen bryr sig, hejdå.” Tja, vad svarar man på det? Det är trist att någon hyser sådant förakt för män och för heterosexuella. Och hon är inte ensam.

 Hon ”blir så ledsen” när hon ”stöter på dessa kvinnor” som ”bara måste berätta om alla bra ligg de haft” och om ”hur bra män de har träffat i sitt liv”. Hon tänker att ”männen som dessa kvinnor haft i sitt liv antagligen inte varit så schyssta som de påstår ändå”. Med andra ord menar hon, att hon själv förmodligen vet mer om dessa kvinnors relationer än de själva vet, och kör totalt över dem, utan att låta dem ha sin egen uppfattning. Hur kan detta beteende göra män till vidriga gubbslem, men vara något positivt för feministiska kvinnor?

Om inskränkt yttrandefrihet

Jävla feministfitta skriver om frihet.

Hon menar att hon av någon anledning förväntas hålla sig till liberala spelregler, annars är hon ”odemokratisk” som ”kanske kränker yttrandefriheten”. Ja, om du vill inskränka yttrandefriheten är du absolut en av de där feminister ”som har gått för långt”.

Hon påstår att ”den kapitalistiska demokratin har oss alla i sitt koppel”. Men är det inte de krafter som vill inskränka yttrandefriheten, som vill sätta folk i koppel?

Hon konstaterar lakoniskt: ”Många dör. Varje dag. På grund av att de inte kan eller vill gå lydigt i koppel.” Källa tack.

Den radikalfeministiska normen

Jävla feministfitta skriver om normer.

Hon hävdar att ”inga normer är slumpmässiga”. Vem har någonsin påstått att normer uppstår slumpmässigt? Halmgubbe.

Hon menar att alla normer ”reproduceras genom förtryck” med syfte att ”avhumanisera olika grupper”. Nej, det stämmer inte. Normer är en kulturell produkt som uppstår i ett samhälle där många människor, för det mesta helt spontant, råkar tycka och tänka likartat om något. Jag har full förståelse för att de som inte motsvarar normen ibland kan drabbas av negativa konsekvenser — men att det skulle bero på ett de normativa har som syfte att förtrycka och avhumanisera de icke normativa saknar all verklighetsförankring.

Hon påstår att ”normen för en fullvärdig människa är en vit, heterosexuell, fullt funktionsduglig cisman”. Nej, det existerar ingen sådan norm. Däremot är det norm att radikalfeminister upprepar den ramsan om och om igen. Tyvärr blir inte ett påstående mer sant genom upprepning.

Hon hävdar att rasism, liksom normer, inte ”bara uppstod av en slump”. Samma svar igen. Vem har någonsin påstått att rasism uppstår slumpmässigt? Halmgubbe.

Är män egoistiska kräk?

Jävla feministfitta skriver om egoistiska män.

Hon menar att kvinnoseparatistiska sammanhang ”upprör många så himla mycket” för att mannen plötsligt inte står i centrum. Det är en orimlig tolkning. Det har funnits tjejkvällar, tjejmiddagar, tjejlag och tjejgrupper av olika slag under lång tid utan att det upprört något större antal. Vad som upprör många i det här fallet, handlar nog om motiveringen till kvinnoseparatism: att det är skönt att slippa män eftersom män är moraliskt underlägsna förtryckare.

Hon skriver att bilden vi har av män är att de ”aldrig någonsin gör någonting för någon annans skull”. Vem har den bilden — utöver ett litet fåtal radikalfeminister?

Hon säger att allt ”ska alltid promotas genom att göras tilltalande för män”. Det är en överdrift, men att mycket vänder sig till män är inte märkligt. De utgör nämligen strax över 50 % av befolkningen.

Hon hävdar att män inte föds till ”egoistiska kräk”, men att de blir det för att ”det är vad samhället lär dem”. Det är självfallet en ohemul generalisering, men att samhället lär män att vara egoistiska kräk skulle jag ändå vilja efterfråga en källa på.