Om heterosexuellt förtryck (2)

Jaylazkar skriver vidare om heterosexualitet.

Hon säger att många känner sig kränkta av hennes föregående text, och att det är lustigt för att hon inte kommit på idén om heterosexualitet som förtryck själv. Detta är ett logiskt hopp, för om människor känner sig kränkta beror det väl inte på om hon själv tänkt ut sina teorier eller ej, utan på teoriernas innebörd. Hon skriver att det är ett ”erkänt fenomen”, vilket stämmer inom  en snäv krets av radikalfeminister, men inte utanför denna krets.

Hon skriver att patriarkatet både vill att hon skall vara heterosexuell, och mörda henne. Det personifierar en struktur utan medvetande, och får den att påminna om en småaktig personlig gudom (likt den som både rår över världsaltet och lägger sig i den enskildes onanivanor). Ifall patriarkatet har en egen vilja och handlingskraft är den inte någon struktur, utan ett slags gud.

Hon menar att det var patriarkatet som ”kom på heterosexualiteten”. I sådana fall är patriarkatet äldre än alla mänskliga civilisationer, för att inte säga äldre än homo sapiens sapiens som art betraktad. Det är uppenbarligen ett påstående som inte kan ha något stöd i vetenskapligt tänkande. Dessutom återigen detta personifierande av patriarkatet: det är inte bara en struktur utan en självständigt tänkande existens med en egen vilja och förmåga att påtvinga andra sina övertygelser.

Till sist hävdar hon att patriarkatet ”tvingar kvinnan att stanna kvar i den [heterosexuella] relationen till varje pris”. Undersöker vi saken märker vi dock att Sverige har en liberal syn på skilsmässor. Omkring 20 000 par skiljer sig varje år, varav de flesta är heterosexuella. Att vi stannar i relationer till varje pris tycks därför sakna grund i fakta.

Om heterosexuellt förtryck

Idag skriver Jaylazkar om heterosexualitet och löneslaveri.

Till en början skriver hon att ”det finns ett val” som går ut på att hon kan ”välja bort heterosexualiteten”. Hon insåg för ett år sedan att hon egentligen är homosexuell, och att heterosexualitet är något hon ”tvingats” till. Samtidigt skriver hon några stycken längre ner att ”det finns ingen möjlighet att välja bort heterosexualitet”, och i stycket nedanför att ”det finns ingen jävla valfrihet”. Dessa påståenden står uppenbarligen i konflikt med varandra; det är antingen-eller.

Hon skriver att det inte går att undvika män ”för att patriarkatet går ut på att kvinnor ska underordnas män…” Här finns över huvud taget ingen koppling mellan premiss och slutsats; det är ett flagrant exempel på non sequitur. En rimlig förklaring till att det inte går att undvika män, är att män utgör strax över 50 % av befolkningen. Att leva i den här världen och försöka undvika män, är lite som att spela schack och försöka undvika vita eller svarta spelpjäser. Problemet (om det är ett problem) är matematiskt snarare än ideologiskt.

Vidare skriver hon att ”kvinnor tvingas lära sig att kärlek är förtryck”. Förmodligen försöker hon säga det omvända, att kvinnor tvingas lära sig att förtryck är kärlek.

Hon hävdar att män alltid kommer att förtrycka henne, genom att göra henne ”till kvinna”. Är inte det ett ganska kvinnoförnedrande tänkesätt? Det innebär trots allt att man inte kan vilja vara kvinna; det är något man är, endast om man tvingas till det.

Och om det stämmer att ”icke-heterosexuella kvinnor saknar värde och legitimitet i det patriarkala samhället”, kan det väl endast betyda att samhället inte är patriarkalt. I Sverige är relativt få människor homofoba, och homosexuella har i princip samma i lag medgivna rättigheter som heterosexuella (inkl. adoption fr.o.m. 2003 och ingång av äktenskap fr.o.m. 2009).

Avslutningsvis hävdar Jaylazkar att mäns våld mot kvinnor oftast sker inom nära relationer. Det är faktiskt ännu vanligare med våld inom lesbiska relationer. Det som skiljer är att lesbiska relationer är mindre vanliga än heterosexuella.