Om abort och kvinnosyn

Lady Dahmer skriver att det görs för få aborter i Sverige.

Hon säger att oavsett om abort är rätt eller fel, spelar det ingen roll varför, hur många gånger, eller i vilket skede av graviditeten man gör abort. Det är ett märkligt påstående av flera skäl. Dels kan man ha mer eller mindre goda skäl för att göra något man förvisso har rätt till. Om abort är mord, är det rimligtvis värre att mörda fler än att mörda färre. Och drar man gränslinjen för när fostret blir ”ett liv” någonstans under graviditetens gång, spelar det nödvändigtvis roll i vilket skede aborten utförs. (Abortmotståndares tänkefel ligger i premisserna — slutsatserna av deras premisser spelar roll. Annars vore de inte ett problem.)

Hon menar att man inte kan vara för rätt till abort, och samtidigt ”moralisera kring varför”. Att göra det ”luktar dålig kvinnosyn all over”. Men här saknas en koppling mellan de bägge påståendena. Att någon har rätt att göra x betyder inte att x måste vara ett oklanderligt val. Och att jag medger någons rätt att göra x, betyder inte att jag (för att vara konsekvent eller ha en bra kvinnosyn) måste avstå från att ha en egen åsikt om valets lämplighet.

Hon berättar att hon själv gjort tre aborter, och att det säkert finns de som skulle se henne som någon som ”använder abort som preventivmedel”. Hon svarar dem att hon tycker det i så fall är okej att använda abort på det sättet, och avslutar med en uppmaning: ”Gör så många du vill!” Egentligen håller jag med Lady Dahmer här. Vill du använda abort som preventivmedel är det din ensak. Det förutsätter emellertid att du betalar dem med egna pengar, och inte med andras.