Hellre mord än romantik

Fanny skriver om romantik.

Hon skriver att vissa ”talar om att det är fint och bra med… ‘givande och tagande’ i relationer.” Ja, det är en grundsten i varje ömsesidig relation, så det är inte märkligt om någon tycker att det är fint och bra.

Hon menar att givandet och tagandet inte är ”jämnt fördelat, utan det är framförallt kvinnor som ger och män som tar”. Statistiska belägg för detta saknas.

Hon har stött på män som ”menar att det i en bra relation inte krävs att något känslomässigt arbete utförs”. Det gör det, men hur mycket eller lite beror nog en del på hur man fungerar, och hur man fungerar ihop. I vilket fall är inte känslomässigt arbete något som kan lastas på den ena parten. Det är något som till sin natur måste göras gemensamt.

Hon förstår att dessa män ”vill att det ska fortsätta vara just så”, när ”saker och ting bara händer utan att [de skall] behöva tänka på hur och varför”. Här tar hon sig tolkningsföreträde, genom att förutsätta att män tänker på det klandervärda sätt hon utgår från — vilket de kanske eller kanske inte gör.

Hon säger att det här är något ”som gör att jag och andra kvinnor kan bli känslomässigt exploaterade”. Med tanke på hon ser alla män som kvinnoförtryckare, framstår hon själv som en sådan exploatör. (Se även parallell till Lady Dahmer här.)

Hon kallar idén om en konfliktfri kärleksrelation för ”en grundsten i den patriarkala kärleksideologin” och ”en förutsättning för den patriarkala exploateringen av kvinnor”. Man skulle kunna tro att hon skyller ifrån sig, men självklart gör hon inte det. Även att skylla ifrån sig är nämligen patriarkalt!

Hon säger att vi måste ”se förbi det romantiska skimmer som patriarkatet placerat kring kärleksrelationer”. Ja, vad är inte patriarkalt förtryck? Frånsett tanken på att skjuta ihjäl folk i revolutionär kamp förstås. Jämfört med romantikens förtryck är tydligen mord rätt soft.

Bör män #TackaNej?

Lady Dahmer skriver om #TackaNej.

På #TackaNejs hemsida skriver man att ”kompetensen måste gå före”, och därför säger de nej ”till helmanliga paneler och jurygrupper”. Här saknas koppling mellan premiss och slutsats, för paneldeltagares kön säger inget om deras kompetensnivå.

Lady Dahmer skriver att män är ovilliga ”att släppa sitt lilla hörn”. Kan så vara. Men det beror inte på att de vill upprätthålla ett patriarkat genom att vägra släppa in kvinnor i sitt hörn. Det beror på att dessa inbjudningar ofta är både personligt givande och en yrkesmerit.

Hon ser det som ett problem att #TackaNej saknar ett intersektionellt perspektiv; hon vill ”applicera detta på helvita paneler”. Har nu även hudfärg med kompetensnivå att göra? Rasism.

Hon är rädd ”att männen än en gång hyllas som hjältar för sin ‘uppoffring'”. Jag tycker i och för sig inte att det är något som förtjänar att hyllas. Men hon tycks se det som ett problem ifall män hyllas över huvud taget (”än en gång”), och det är misandri.

Förtryck mellan nära och kära

Lady Dahmer skriver om hur det är att vara gift med en manshatande feminist.

Hennes svar är att det är ”ganska soft för det mesta”, i alla fall så länge han inte ”uppför sig som en man”. Så publicerar hon en skärmdump från sin Twitter:

förtryckarna

Det är beklagligt att det, om än bara i vissa redan troende kretsar, anses acceptabelt att anklaga andra för att vara förtryckare — särskilt när det riktas mot de närmaste. Det är destruktivt att trycka ner sig själv och/eller andra baserat på könstillhörighet.

Barns uppfattning om kön

Lady Dahmer skriver om barns uppfattning om kön.

Hon skriver att hennes barn i 5-årsåldern börjat tala om tjejer och killar, och säger att de ”är så jävla lättpåverkade”.

I själva verket begränsar inte barn (till skillnad från en del vuxna) sin kunskap om världen efter vad som råkar vara trendigt eller politiskt korrekt. De inser tidigt att människor är antingen tjejer eller killar (med undantag för ett relativt fåtal transsexuella och hermafroditer).

Kvinnoseparatism och diskriminering

Lady Dahmer skriver om kvinnoseparatism och Roller Derby.

Hon skriver, när någon visar missnöje över att män inte får vara med i lagen, att det inte kan klassas som diskriminering. Varför inte? Jo, för att män är ju ”fria att starta egna jävla lag liksom”.

I så fall är det väl inte heller diskriminering, om ett företag vägrar anställa kvinnor? Kvinnor är ju fria att starta egna jävla företag liksom.

Lily Allen och rasistiska strukturer

Lady Dahmer skriver att rasistisk satir fortfarande är rasism.

Hon analyserar Lily Allens nya musikvideo Hard Out There och säger att även om hon inte tror att Allen är rasist, ”reproducerar” hon ”rasistiska strukturer”. Men rasism innebär något mycket konkret. Det innebär att man delar upp människor i olika raser. Varken mer eller mindre. Och det tycks inte Lily Allen göra i sin video. Man skulle lika gärna kunna säga att den är inkluderande, eftersom den både visar ljus- och mörkhyade dansare. (Att inte visa dem skulle enligt feministisk teori kunna betraktas som osynliggörande, vilket ses som förtryck.)

Lady Dahmer skriver att musikvideon är rasistisk, även om den är satir. I så fall måste vi för att vara konsekventa också hävda att Chaplins Diktatorn är nazistisk, eller att Kubricks Dr. Strangelove förespråkar kärnvapenkrig. Att de i själva verket driver med sitt ämne är egalt; det avgörande är formen och inte innehållet. Använder man ett visst bildspråk tar man det i försvar — även om man inte gör det.

Hon säger förresten också att ”de ljusa dansarna har mer kläder på sig” än de mörka. Nej, inte direkt. De mörka kvinnorna visar mer rumpa, men de ljusa visar magen.

Om abort och kvinnosyn

Lady Dahmer skriver att det görs för få aborter i Sverige.

Hon säger att oavsett om abort är rätt eller fel, spelar det ingen roll varför, hur många gånger, eller i vilket skede av graviditeten man gör abort. Det är ett märkligt påstående av flera skäl. Dels kan man ha mer eller mindre goda skäl för att göra något man förvisso har rätt till. Om abort är mord, är det rimligtvis värre att mörda fler än att mörda färre. Och drar man gränslinjen för när fostret blir ”ett liv” någonstans under graviditetens gång, spelar det nödvändigtvis roll i vilket skede aborten utförs. (Abortmotståndares tänkefel ligger i premisserna — slutsatserna av deras premisser spelar roll. Annars vore de inte ett problem.)

Hon menar att man inte kan vara för rätt till abort, och samtidigt ”moralisera kring varför”. Att göra det ”luktar dålig kvinnosyn all over”. Men här saknas en koppling mellan de bägge påståendena. Att någon har rätt att göra x betyder inte att x måste vara ett oklanderligt val. Och att jag medger någons rätt att göra x, betyder inte att jag (för att vara konsekvent eller ha en bra kvinnosyn) måste avstå från att ha en egen åsikt om valets lämplighet.

Hon berättar att hon själv gjort tre aborter, och att det säkert finns de som skulle se henne som någon som ”använder abort som preventivmedel”. Hon svarar dem att hon tycker det i så fall är okej att använda abort på det sättet, och avslutar med en uppmaning: ”Gör så många du vill!” Egentligen håller jag med Lady Dahmer här. Vill du använda abort som preventivmedel är det din ensak. Det förutsätter emellertid att du betalar dem med egna pengar, och inte med andras.

Den egentliga sexuella makten

Lady Dahmer skriver om vem som går patriarkatets ärenden.

Hon berör vem som har den ”egentliga sexuella makten” när män bjuder kvinnor på en öl eller drink på krogen. Hon konstaterar att det finns delade meningar, och svarar för sig själv: ”Jag hade aldrig nån makt. Jag hade inte ens nåt egentligt val, bara illusionen av det.” Att hon inte hade någon makt stämmer förvisso. Man har inte makt över en annan människa, bara för att man vill bjuda eller bli bjuden av denne på något att dricka. Det är en social konvention för att öppna för ett okonstlat samtal. Valmöjligheter existerar bevisligen, eftersom det finns många kvinnor som tackar ja, och många kvinnor som tackar nej.

Hon berör sedan kvinnor som ”rakar benen och sminkar sig”, och hävdar att de är offer i dubbel mening. Först är de offer för patriarkatet som tvingar dem till detta beteende. Och sedan blir de skenbart offer för feminister (!) som hävdar att det är fel att göra så: ”Och sen kommer vi. Jokern. Feministen. Och dubbelbestraffar.” Detta är ett kvinnoförnedrande tänkesätt, eftersom det antar att kvinnor som rakar och sminkar sig är offer utan egen vilja.