Om skönhet och rasism

Fanny skriver om skönhet och kvinnlighet.

Hon menar att ”kvinnor i regel sysslar med ett feminiseringsprojekt”, d.v.s. de ”skapar sig själva som Kvinnor för att få plats i patriarkatet”. Det är hennes uppfattning att dessa kvinnor ”använder sig av andra kvinnor för att stärka sin ställning”, och då ”degraderar hon andra kvinnor”. Men att kvinnor degraderar andra kvinnor om de eftersträvar sin egen femininitet är ett i högsta grad kvinnoförnedrande tänkesätt. Det implicerar ju att kvinnors värde är beroende av hur andra kvinnor framställer sig själva.

Hon skriver, med Miley Cyrus och Lily Allen i åtanke, att deras musikvideos ”handlar om att använda dessa kvinnor, objektifiera dessa kvinnor, för att själv bli mer Kvinna i patriarkatets ögon”. Här pådyvlar hon andra människor sina egna utgångspunkter, som kanske eller kanske inte delas av Miley och Lily. Hon ”tar sig tolkningsföreträde”, som feminister ibland uttrycker det.

Hon hävdar vidare att feminisering ”ofta sker inom feminismen också”, t.ex. när ”vita feminister dikterar vilket förhållande alla kvinnor borde ha till skönhet”. Det gör hon själv i sitt inlägg, när hon säger att kvinnor som eftersträvar sin egen femininitet degraderar andra kvinnor.

Hon säger att ”vita kvinnor allierar sig med vita män i ett gemensamt förtryck av rasifierade kvinnor”. Det här är en typ av retorik som kunnat hämtas direkt ur Mein Kampf.

Hon avslutar med att feminister bör ”sluta alliera oss med vita män”. Rasism.

Lily Allen och rasistiska strukturer

Lady Dahmer skriver att rasistisk satir fortfarande är rasism.

Hon analyserar Lily Allens nya musikvideo Hard Out There och säger att även om hon inte tror att Allen är rasist, ”reproducerar” hon ”rasistiska strukturer”. Men rasism innebär något mycket konkret. Det innebär att man delar upp människor i olika raser. Varken mer eller mindre. Och det tycks inte Lily Allen göra i sin video. Man skulle lika gärna kunna säga att den är inkluderande, eftersom den både visar ljus- och mörkhyade dansare. (Att inte visa dem skulle enligt feministisk teori kunna betraktas som osynliggörande, vilket ses som förtryck.)

Lady Dahmer skriver att musikvideon är rasistisk, även om den är satir. I så fall måste vi för att vara konsekventa också hävda att Chaplins Diktatorn är nazistisk, eller att Kubricks Dr. Strangelove förespråkar kärnvapenkrig. Att de i själva verket driver med sitt ämne är egalt; det avgörande är formen och inte innehållet. Använder man ett visst bildspråk tar man det i försvar — även om man inte gör det.

Hon säger förresten också att ”de ljusa dansarna har mer kläder på sig” än de mörka. Nej, inte direkt. De mörka kvinnorna visar mer rumpa, men de ljusa visar magen.