Lady Dahmer skriver om God Ton.
Hon säger att vi inte skall ”inbilla oss att de bästa talarna lät sig begränsas av den s.k. goda tonen”, och använder Hitler som exempel. Fantastiskt. Hon använder också Malcolm X, Olof Palme och Julia Gillard som exempel. Men dessa tre använde såvitt jag vet alltid eller åtminstone oftast God Ton. De skrek inte med hög röst MEN GUD DRÄM NÅT I HUVUDET PÅ FANSKAPEN!, och skulle nog inte fått något större gehör för sina idéer om de gjort det.
På förekommen anledning länkar jag min egen favoritretoriker i politiken just nu:
Tenebrism 
