Några framtida icke-frågor

Fittjournalen önskar att hon var en icke-fråga.

Hon talar om kritiker som inte sett ett visst förtryck och som menar att det är ”argument nog att tro att det inte finns”. Så kan det naturligtvis förhålla sig. Men på samma sätt blir inte något förtryckande enbart för att man känner sig förtryckt.

Hon frågar: ”Vem fan vill bli förtryckt!?” Inte många, förstås. Men vissa vill gärna bli betraktade som förtryckta i syfte att t.ex. vinna omvärldens stöd och/eller känna sig delaktig i en grupp.

Hon säger att de anklagar feminister för att bara klaga. ”Varför tror folk att vi har ett intresse av att klaga? Hela kampen går ju ut på att slippa klaga!” Tja, bra fråga. Jag tror att det som följer nedan besvarar den:

Hon skriver kritiskt om folk som ”självgott koncentrerar sig på en [1] hemskhet”, t.ex. kvinnlig omskärelse, istället för att fokusera på patriarkala strukturer. De skulle nämligen ”aldrig orka vara systemkritiska” eller ”orka se anledningarna till kvinnlig omskärelse”. Alltså: det är inte så att feminister bara klagar, de klagar när det är befogat, t.ex. när någon fokuserar på en enskild orättvisa mot kvinnor.