Funktionshinder och vaginala orgasmer

Lady Dahmer skriver om sex och erektil dysfunktion.

Hon citerar en nyhetsartikel om ett par som betalar 1 500 kr i månaden för att kunna ha sex, då mannen behöver mediciner mot erektil dysfunktion. Hennes reaktion? ”Buhu jag kan inte använda kuken. Nähä?” Och på Instagram skriver hon så här: ”Så jävla trött på cismän o deras värdefulla heliga kukar som ska värnas till varje pris.” Jag kan inte undgå att dra en parallell till vad Fanny Åström skrivit mot funktionshindrade.

Hon skriver att ”kvinnor inte får orgasm vid samlag ses som normalt och nåt vi får finna oss i”. Ja, bl.a. feminister har arbetat för att öka medvetenheten om att kvinnor sällan kan få orgasm enbart genom penetration. Och nu är det istället något negativt om det ses som normalt?

Hon hävdar att ”kvinnomedicin brukar ju inte prioriteras precis”. Källa?

Hon undrar om vi kan föreställa oss ”att en man skulle finna sig i” att bara få orgasm under vart tionde samlag. Jadå, t.ex. om det var svårt eller omöjligt för mannen att göra det. Nu är det i regel inte så, och det handlar inte om någon patriarkal eller sexistisk konspiration utan om stimulans.

Hon raljerar över att ”så fort en man inte får stånd eller utlösning så ska vi genast stoppa pressarna för oj oj oj så synd det är om mannen som inte får eller kan knulla när han vill”. Artikeln handlar inte om erektil dysfunktion per se, utan om den enorma summa pengar paret betalar för att kunna ha sex. I en relation är man också två om sexlivet. Det är inte bara mannen som upplever erektil dysfunktion som ett problem.

Hon avslutar med att alla ”blir upprörda och skyndar till undsättning om man vågar antyda att problemet kanske är penetrationsnormen och kukfokuset”. Ja, det är väl rimligt, med tanke på att hon uttrycker sig raljant och nedlåtande om en specifik persons funktionshinder, och om hur ett specifikt par väljer att lösa problem i sexlivet. Det är ganska osympatiskt att trycka ner människor för att göra någon politisk poäng.

Om mäns jävla utlösningar

Fanny skriver om mäns jävla utlösningar.

Hon menar att det är ”väldigt problematiskt” att vaginal penetration ”är normen för hur vi idkar samlag”. Ja, normer riskerar alltid att vara problematiska för de som inte är normativa. Men normer är också summan av hur folk i allmänhet fungerar. Varje enskild norm är därför tämligen oproblematisk, för de flesta i det samhälle där normen råder. (Att normer existerar går inte att komma ifrån; de är en direkt konsekvens av många människor som interagerar och ofta tänker lika om saker).

Hon tänker på män som ”kommer för tidigt” men som ”lovat att dra ut den”. Avbrutet samlag är en väldigt osäker metod för att undvika graviditet, så om graviditet är oönskat skulle jag rekommendera ett dagen efter-piller även om avbrottet genomfördes. ”… avbrutet samlag kräver stor noggrannhet och god kroppskännedom och kan därför vara svåra att använda.” (Läkemedelsverket.)

Hon klagar över män som ”liksom bara gör sin grej… och sedan tänker sig att samlaget är slut”. Ja, med orgasm försvinner ofta mannens sexlust för en stund. Att förvänta sig fortsatt sex av någon som saknar lust är väl i det närmaste vad hon själv ser som våldtäkt, när könsrollen är omvänd. Däremot kan man ju försöka lösa det på andra sätt, t.ex. genom att spara penetrativt sex till sist.

Hon undrar hur svårt det kan vara ”att planera ett samlag” utifrån att man inte skall ”komma i någons underliv”. Det är inte svårt. Men de flesta vill att sex skall innehålla penetrativt samlag, och förmodligen även att detta skall leda till orgasm.