Om mäns jävla utlösningar (2)

Fanny skriver åter om mäns jävla utlösningar.

Hon får respons från ”just män” — ”vem kunde ana”. Tja, när man skriver om mäns utlösninar, är det väl sannolikt männen själva som lär kommentera det?

Hon säger att det känns som att män ”inte vill engagera sig i något” om det inte leder ”till total jävla perfektion”. En rimligare anledning till att män påpekar att hon aldrig lär uppleva ett (i sina egna ögon) perfekt samhälle, är att hon klagar över så många, och ibland för de flesta rent triviala, saker. Finns det några realistiska omständigheter under vilka hon skulle bli någorlunda nöjd med, om inte hela samhället, så i varje fall med sitt liv i det? Om svaret är nej, beror kanske andras påpekanden — rätt eller fel — på det.

Hon hävdar att män inte brukar ”vara så bra på att förbättra för kvinnor”, så om de inte vill kämpa mot patriarkatet ”förvånar” det ”väl inte egentligen”. Tidigare har hon hävdat att hon ogillar härskartekniker. Hur går det ihop?

Hon skriver att poängen med avbrutet samlag är att ”det finns en massa saker män kan göra för att skydda kvinnan som de tyvärr i nuläget inte alltid gör”. Som om kvinnan vore ett objekt att skydda, och inte ett subjekt med eget ansvar? I allmänhet kommer bägge parter gemensamt överens om sådant som preventivmedel och vad sexlivet skall innehålla och inte. Det är bägges ansvar att skydda sig mot oönskad graviditet, men kanske framför allt kvinnans, för att det är hon som måste ta de största konsekvenserna, och hon som har beslutsrätt över huruvida hon skall abortera eller behålla barnet.

Hon undrar varför det sällan lyfts fram att inte p-piller är helt säkra lösningar. Den enkla förklaringen är vetenskap. P-piller är en så gott som helt säker lösning. Skyddet är nästan lika säkert som sterilisering, mer än 99 %. Vid avbrutet samlag är skyddet däremot lågt. (Källa: Netdoktor.se) Kanske borde Fanny själv ta större ansvar för sina kunskaper om preventivmedel?

(Se det första inlägget här.)

Om rätten till abort

Fanny skriver om hur vi minskar antalet aborter.

Hon säger att det vore förrädiskt att minska rätten till abort, att inskränkt aborträtt leder till ökat antal illegala (mer riskfyllda) aborter, o.s.v. För ovanlighetens skull är jag på väsentliga punkter enig med henne, och det skall uppmuntras. Viss kritik kvarstår dock.

För att minska antalet ofrivilliga graviditeter föreslår hon preventivmedel för män, subventionerade kondomer, och ifrågasättande av penetrationsnormen. Men det finns redan kondomer, piller, stavar, plåster, spiraler och sprutor — och om inget av det faller på läppen finns dessutom dagen efter-piller som kan tas så sent som 3 dygn efter samlag. Ofrivilliga graviditeter beror sannolikt inte på bristande möjligheter att förhindra graviditet. Mer sannolikt är att de beror på den enskildes dumhet. (Här antas förstås att vi inte talar om graviditet till följd av våldtäkt.)

Abortmotståndare är ”intresserade av att öka den reproduktiva exploateringen av kvinnors kroppar”, skriver Fanny. Även om jag hyser stark avsky mot abortmotstånd, inser jag att det inte är något sådant intresse som driver dem. I regel verkar de snarare motriveras av religiös övertygelse, av emotionalism, eller av ett teoretiskt resonemang som säger att foster har rätt till liv.