Privilegier och förtryck

Moralfjant skriver om privilegier och förtryck.

Hon konstaterar i rubriken att man förtrycker om man ”blundar för sina privilegier”. Ett annat sätt att säga samma sak, är att man förtrycker om man inte håller med om radikalfeministisk teori. Och det är precis den motsättning som radikalfeminismen lever på. De som inte håller med, står inte bara i intellektuell opposition. De är förtryckare, de är rasister och fascister, och allsköns andra demoniserande uttryck.

Hon säger att om hon skulle hävda att hon ”förtjänat” sin ”position i samhället”, så innebär det att ”människor som är i en svårare sits förtjänar att sitta där”. Men det är ju ett non sequitur. Huruvida du förtjänat x eller ej, säger inget om huruvida andra gjort det.

Hon ”måste acceptera” att hennes bekvämlighet ”är på bekostnad av någon annan”; att hon har fördelar ”för att någon annan har nackdelar”. Men så fungerar det inte. Ekonomi är ingen kaka med ett visst antal kakbitar; det produceras hela tiden nya kakor med nya kakbitar. Om den enes bröd varit den andres död, skulle människans levnadsstandard ha stagnerat redan under yngre stenåldern.

1456571_10152038101166131_925888959_n

 

Hon säger att hon kan ”ta trapporna när hissen går sönder” och därför behöver hon inte ”jobba för att öka tillgängligheten” för rullstolsbundna. För all del. Men jag invänder bestämt mot idén att människor som kan gå förtrycker människor som inte kan det. Att ha en förmåga, är inte att samtidigt förtrycka de som saknar den.

Feministiskt Initiativ och patriarkatet

Jaylazkar skriver om parlamentarism och vänstern.

Hon skriver i slutet av sin text att rasism, fascism och nazism är ”den mest tydliga motståndaren”. Men i början skriver hon: ”Jag vill göra revolution för att kunna leva i kommunism, jag vill inte ha parlamentarism.” Det finns en påtaglig konflikt mellan dessa påståenden.

Hon säger att när ”män tänker på mäns intressen” blir det ”alltid någon form av ologisk paradox”. Uppenbarligen är hon blind för att nästan alla hennes egna texter innehåller motsägelser. (Det heter f.ö. logisk paradox — inte ologisk.)

Hon anser att det beror på maskulinitet och patriarkat, att män som inte stödjer parlamentarism hellre röstar på V än på F! i nästa val. Det står väl ganska klart att det alltid är hennes förklaring när (ett litet urval av) män inte följer hennes idéer till punkt och pricka. Man ser vad man vill se.

Hon menar att mäns förhållande till V och F! måste bero på att de inte vill avsäga sig sina privilegier. Men har det inte hävdats gång efter annan att män inte kan avsäga sig privilegier — de kan endast använda dem på mer eller mindre förtryckande sätt.

Hon säger att F! erbjuder kvinnor ”mer frihet och rättigheter”. Lustigt hur mäns fri- och rättigheter kallas för privilegier, och hur kvinnors privilegier kallas för fri- och rättigheter.

”Åh alla dessa män och deras manliga åsikter, jag blir så trött.” Awh.