Intersektionalitet och marxism

Fanny skriver om intersektionalitet.

Hon konstaterar att vissa inom vänstern anser att intersektionalitet är något liberalt. Dessa vänsterpersoner har naturligtvis fel. Intersektionalitet är en teori som säger att det finns strukturella maktordningar inom och mellan identitetskategorier som kön, ras, klass, etnicitet, funktionsduglighet, ålder, religion och fan och hans moster. Det är postmodern gallimatias som hör hemma i samma kategori som, säg, teorin om bortträngda minnen.

Hon hävdar att få är ”så skarpa i sin kritik av kapitalismen” som feminister med ett intersektionellt perspektiv. De ”brukar vara väldigt skarpa på att analysera hur kapitalismen hänger ihop…”. Men ekonomi är en vetenskap, och skarp (i betydelsen intelligent) kritik mot kapitalism kan därför inte vila på ovetenskapliga teorier om intersektionalitet. Och som kritik ur ett rent etiskt perspektiv, framstår det därför som en ren produkt av confirmation bias. Postmoderna teorier låter en se vad man letar efter. Det är därför de är så populära.

Hon säger att många inom vänstern (de manliga med vit hudfärg) anser att Marx kritik av kapitalismen är ”den enda rätta och riktiga”. Det är i så fall tragiskt, eftersom de flesta eller alla av Marx bärande premisser har visats antingen ovetenskapliga eller felaktiga. Karl Popper visade att marxismen är en pseudovetenskap, och arbetsvärdeläran ersattes redan på 1870-talet av Jevons, Mengers och Walras marginalnytteteori.

Hon skriver att Marx kritik av kapitalismen är ”kul på många sätt”, men att den är ”skriven ur en vit mans perspektiv”, vilket bl.a. innebär ”en väldig ignorans inför kolonialismen”. Om hon bara tog en minut av sin tid och googlade sådana här saker. Marx och Engels texter om kolonialismen har samlats i en egen volym under titeln On Colonialism. Den är på 388 sidor enligt Amazon, vilket säkert är mer än hon själv skrivit om feminism.

Hon säger att det är viktigt för henne ”att förstå hur kapitalism hänger ihop med rasismen och patriarkatet”. Hon blandar ihop förståelse med bekräftelse av confirmation bias.

Feminism istället för vetenskap

Fanny skriver om bortträngda minnen.

Hon påpekar att det här med bortträngda minnen ”framställs som typ pseudovetenskap” och hon har ”oerhört svårt att begripa syftet med detta”. Syftet är förmodligen att upplysa folk, så att de inte låter sig luras av något som saknar vetenskapligt stöd.

Hon nämner Quick-fallet, och säger att problemet är hur han ”anklagats för brott”. Nej, problemet är att han utan bevis kunnat dömas för åtta mord, där tron på en pseudovetenskaplig teori spelat en avgörande roll.

Hon tycker det är ”oerhört märkligt” att avfärda ”den feministiska kritik av vetenskap som finns”. Jag tycker det är märkligt att avfärda vetenskaplig metod, bara för att den inte alltid når de ideologiska slutsatser man önskat.

Hon invänder: Att ”människor som blivit utsatta för övergrepp kan förtränga dem borde väl knappast förvåna någon”. Jodå, till exempel skulle det förvåna människor med vetenskaplig insyn.

Hon invänder: Att man ”kan vara i en period i livet” där man inte kan minnas borde inte vara ”någon större grej”. Det skulle bli en stor grej eftersom det är något som hittills saknar vetenskapligt stöd.

Hon invänder: Att idén om bortträngda minnen skulle vara ”typ humbug” verkar ”knappast särskilt vetenskapligt”. Det är vetenskapligt för att det stämmer överens med vetenskaplig forskning.

Hon påstår att ”de flesta” nog har varit med om ”obehagliga saker” som de ”i perioder inte orkar minnas” men ”i andra perioder blir påmind om”. Om de flesta hade varit med om det, skulle det också finnas vetenskapligt stöd för uppfattningen.

Hon ”ser gärna en diskussion” om ”vilka metoder som är lämpliga” inom ”psykologin som ju faktiskt är en vetenskap”. Nej, den diskussion hon vill se, är uppenbarligen en om att införa olämpliga metoder utan vetenskapligt stöd.

Hon påstår att det finns ”bra och dåliga sätt att väcka bortträngda minnen till liv”. Det finns bara dåliga sätt, eftersom teorin om bortträngda minnen är ovetenskaplig.

Hon hävdar att vetenskapen ”präglas av patriarkala normer” eftersom den ”för helvete” är ”skapad av män, i ett patriarkat”. Kommentar överflödig.

(Läs med fördel även om Fannys syn på vetenskap här och här.)