Att vara liberal antirasist

Fanny skriver om liberala antirasister.

Eller rättare sagt om en karikatyr av dito. Denne karikatyr säger: ”Jag skulle vara en oerhört engagerad antifascist om det inte var för att jag en gång hörde en säga något dumt om liberaler. I min organisation är vi alla individer så jag tar inte ansvar för vad någon annan säger.”

Det egentliga problemet är det finns en gräns för vilka rörelser och ismer man vill förknippa sig med, även om man håller med dem på väsentliga punkter. Du kanske är övertygad antifascist, men får svårt att sympatisera med t.ex. RF/AFA. Det beror inte på att du gillar nazister, men du vill inte ta på dig en rånarluva och gå ut och misshandla oliktänkande på kvällarna (eller acceptera att andra gör det). Feminismen lider av samma typ av problem. Du kanske håller med om många feministiska idéer, men vill inte förknippas med hatet och våldsromantiken som feministiska röster ofta ger uttryck för.

Men vet ni vad? Det går utmärkt att vara antifascist utan att gå med i ironiskt fascistiska organisationer, och kallar man sig t.ex. liberalfeminist blir man sällan förknippad med ”utrota alla män”-feminister. Det går alldeles utmärkt att hysa dessa övertygelser och samtidigt ta avstånd från det man inte accepterar.

Polisen och våldsvänstern

Fanny skriver om polisen och demonstrationen i Kärrtorp.

Hon hävdar bl.a. att polisen ”försöker ta en utifrånposition” och ”‘coacha’ oss till revolutionen”. Nej, polisen tar tydligt avstånd från revolution, eftersom deras uppgift är att upprätthålla lagen. Hon ger uttryck för en konspirationsteori om hur polisen i samband med borgarna försöker splittra vänstern genom att dela upp dem i ”goda” och ”onda” krafter. Det är grundlöst. Polisen upprätthåller lagen, vilket innebär att de skyddar var och ens yttrandefrihet, men bekämpar våldsamheter. Det citeras rentav att polisen inte menar meningsmotståndare utan våldsamma bråkstakar.

Hon menar att det är ”‘extremister’ som fört kampen mot rasism”. Det är väl ändå att använda utdaterade begrepp? I Sverige har inte antirasism betraktats som extremt sedan åtminstone andra världskriget. När polisen talar om extremister menar de inte bara människor av en viss övertygelse, utan människor som använder våldsmetoder.

Hon tycker att det är fel att ”snacka om ‘kokovänstern’ eller ‘våldsvänstern’ som en reellt existerande och problematisk grupp”. Varför då? Det är allbekant att sådana grupper både existerar och är aktiva i dagens Sverige. Till exempel Revolutionära Fronten, som också närvarande under demonstrationen i Kärrtorp, sysslar med alltifrån att ”aktivt konfrontera fascister på våra gator, till att agitera och organisera på våra arbetsplatser och områden”. När polisen slog ned på dem för en månad sedan, hittade de både sjut och brandbomber.