Sexköp och trafficking

Moralfjant skriver om sexköp.

Hon nämner att Amnesty enligt ett förslag vill tillåta sexköp och blir ”fett sur” på organisationen som ”borde veta bättre”. Själv är jag mycket positivt inställd till förslaget, och det har framförallt två skäl. Dels för att det skyddar sexsäljare som inte längre skulle förpassas till ”den undre världen” och behöva söka kunder bland per definition kriminella (vilket i sin tur säkert skulle minska stigmatiseringen). Dels för att en stat som reglerar vad samtyckande vuxna får göra sexuellt, eller under vilka omständigheter de får välja att samtycka, enligt mig agerar djupt kränkande. Jag vill passa på att rekommendera Petra Östergrens artikel om saken.

Hon håller med mig om det första, men konstaterar att legalisering av sexköp ”även ökar trafficking med sexslavar i landet”. Baserat på en snabb googling verkar det finnas indikationer som tyder på det. Det är å andra sidan en typ av risk som alltid existerar när man väljer att tillåta något. Tillåter vi biltrafik, följer en ökad risk för fyllekörning. Tillåter vi rökning, följer en risk för ökat antal fall av lungcancer. Tillåter vi fet mat, följer en risk för ökat antal fall av hjärt- och kärlsjukdomar. Och väljer vi att förbjuda eller reglera det, följer också risker. Jag ser sällan dessa risker som något bra argument för förbud. Kombinera istället legalisering av sexköp med ökade insatser mot trafficking.

Nakenbilder och hämndporr

Moralfjant skriver om att skicka nakenbilder på nätet.

Hon nämner hämndporr, och jag håller fullständigt med om att det är en kränkande företeelse. Det som sägs och visas i förtroende skall stanna där.

Hon menar att vi ”befäster bilden av att ansvaret ligger hos” tjejerna, när vi råder dem att vara försiktiga med att skicka nakenbilder. Tja. Visst har vi väl ett ansvar? Inte ett ansvar för att aldrig dela nakenbilder, men för att tänka igenom beslutet innan vi gör det. En informerad riskanalys är aldrig av ondo, vad vi än gör i livet. Det trista är i så fall att riskerna existerar.

Hon påstår att ”minsta lilla antydan till att tjejer gör fel när dom skickar nakenbilder är kvinnoförtryck”. Visst inte. Det är en åsikt och blotta åsikter är inte förtryck. Jag håller dock inte med om att det skulle vara fel, och har en rätt odramatisk syn på naket och sex i största allmänhet. Kör på, njut och ha kul. Men gör det inom dina egna referensramar för vad som känns bra. Om det är rätt eller fel att skicka nakenbilder på dig själv, är det bara du som kan avgöra.

Hon undrar hur vi kan ”informera om risker utan att stigmatisera”. Genom att hålla isär vara och böra. Genom att berätta vilka risker som finns, och samtidigt understryka att det inte är fel att skicka nakenbilder om man vill göra det och det känns bra. På samma sätt som vi inte motarbetar cyklande när vi uppmuntrar folk att använda cykelhjälm.

Aborter är inte särskilt riskfyllda

Fanny skriver om juridisk abort.

Jag reagerar framför allt på det här uttalandet: ”Problemet med medicinsk abort är att det är en riskfyllt ingrepp, det är något som kan skada en människas psykiska hälsa och reproduktiva förmåga.”

Detta är något som Fanny upprepat tidigare, och det verkar inte stämma.

”De flesta som genomgår en abort mår bra och känner sig lättade efter behandlingen. En del kan däremot bli nedstämda.” (Källa: 1177 Vårdguiden.)

”Risken att få en komplikation som innebär att det blir svårt att få barn i framtiden är oerhört liten, mindre än en på tusen. I själva verket är risken för följder som påverkar hälsan eller förmågan att få barn större om man föder barn än vid abort.” (Källa: Netdoktor.)

Att förhålla sig till män

Fanny skriver om att förhålla sig till män.

Hon menar att kvinnor får lära sig hur de skall skydda sig mot våldtäkter, sexuella trakasserier, misshandel, o.s.v. Ja, det är väl något positivt? Hon drar slutsatsen att om ”en kvinna blir utsatt för något brott så är det hennes fel, för det är hon som inte tagit till sig alla välmenande tips om hur hon kan skydda sig tillräckligt mycket”. Men det följer inte. Att skydda sig mot något minskar riskfaktorn. Det innebär inte att man har full kontroll, eller att det är ens eget fel om skyddet inte räcker till. (Att låsa ytterdörren minskar risken för inbrott, och får man ändå inbrott betyder det inte att det är ens fel — skulden ligger på brottslingen.)

Hon skriver att män inte får lära sig ”ens i närheten så mycket om hur de ska skydda sig från slagsmål”. Jodå, det får de. Män har generellt bra koll på t.ex. vilka områden som är bråkiga, vilka tider på dygnet man bör undvika dem, att krogar och klubbar är riskzoner och att provokation ökar våldsrisken.

Hon menar att det är ”överlevnadsinstinkt för kvinnor” att ”tillfredsställa män”. Som man, kommer kvinnor att ”anstränga sig för att tillfredsställa en”. Det tycks stämma illa överens med empiri.

Hon påpekar att män inte kan förvänta sig ”att kvinnor alltid säger rakt ut vad de tänker och känner”. Nej, det förstås. Det är väl generellt så att människor av olika skäl inte säger precis vad de tänker och känner. Att de känner sig hotade kan vara ett skäl, men i allmänhet har det mer att göra med social kompetens eller inre osäkerhet. Därav talesättet att det är ”av barn, fyllon och dårar” man får höra sanningen.

Hon skriver att man inte kan ”förvänta sig att kvinnor ska sätta upp sina egna gränser”. Detta är ett förminskande av kvinnors förmåga till självständighet.

Hon tycker det är ”problematiskt” och ”obekvämt” när ”vissa män” är ”ärliga” genom att t.ex. säga att de är ”attraherade” av henne. Det betyder ju att hon måste ”förhålla sig till” det, vilket är ”jävligt jobbigt”. Kan så vara. Men kommunikation om känslor är inte fel eller otrevligt, även om det (som all kommunikation) innebär något att förhålla sig till. Vad just hon tycker är obekvämt och jävligt jobbigt är svårt för andra att veta.

Hon säger att ”det bästa sättet” för män att ”visa vänlighet och omtanke” mot kvinnor, ofta är att ”inte ta kontakt alls”. Jag vet inte om det uttalandet är mest mans- eller kvinnoförnedrande.