Humor om kön och sex är oftast okej

Sara Strömvall skriver om sexism.

Hon säger att det ”absolut inte är okej” att dela ”sexistisk skit” som kvinnan-i-köket-skämt eller våldtäktsskämt. Men humor bör inte dömas utifrån ämnesval. Den bör dömas utifrån syfte och situation. Vi har inget problem med att Eddie Izzard gör humor av t.ex. Förintelsen, för att den så uppenbart inte stödjer nazism. På samma sätt handlar kvinnan-i-köket-skämt i regel om att hantera hur bisarra dessa normer en gång varit. Och våldtäktshumor? Se filmklippet nedan.

Hon ”vill inte se sexistiska skämt, för det är inte roligt”. Men man kan inte ställa krav på att andra skall begränsa sin humor till vad man själv tycker är roligt och inte. Frågan är huruvida skämtet faktiskt syftar till att kränka, eller om det har ett annat syfte. Att man skämtar om döden, betyder inte att man önskar livet ur folk. Et cetera ad libitum.

Hon hävdar att när hon ”säger ifrån” har hennes ”feministiska åsikter ingenting med saken att göra”. Verkligen?

Hon hävdar att ”sexistiska skämt skadar och normaliserar en syn som inte är hälsosam”. Enligt vilken forskning? Det är samma typ av påstående som att vi skulle ta skada av heavy metal, skräckfilm och våldsspel (och på mina föräldrars tid av rocken och dansbanorna). Det finns humor som syftar till att kränka, men det gäller långtifrån all humor som har med kön, kroppar och sexualitet att göra.

Att inte tro på män

Sara Strömvall skriver om feminismens innebörd.

Hon säger att feminism handlar om ”människors lika rättigheter och förutsättningar”, och i detta inkluderar hon bl.a. att pappor skall få tillbringa tid med sina barn, och insikten att även män kan bli utsatta för kvinnors våld.

I stycket under skriver hon att hon ”inte tror på män”; att hon inte tror på deras ”vilja och kompetens att kliva åt sidan”.

Det förra uttalandet går stick i stäv mot det senare.