Feminism: övertygelse och empiri

Burgschki skriver om feministisk övertygelse.

Hon undrar varför vissa vill ”att feminism ska byggas på någon slags objektiv världsbild som kan bevisas bortom allt tvivel”. Det är viktigt att forma sina övertygelser om hur världen ser ut efter studier och forskning. Bortom allt tvivel? Det finns människor som tror att Titanic aldrig krockade med något isberg, att vi aldrig landat på månen, och att pyramiderna byggdes av utomjordingar. Däremot bör man i möjligaste mån hålla sig till principen ‘bortom allt rimligt tvivel’ — i alla fall om man skall hävda något med övertygelsens kraft i ett offentligt debattrum.

Hon säger att det finns ett patriarkat, och att hon kommit fram till det genom sitt förnuft och ”baserat på statistik, vetenskapliga undersökningar, samhällsfenomen…” Hon har ”tagit del av resonemang, texter” och ägnat sig åt det ”i femton år ungefär”. ”… tänkt fram och tillbaka, testat resonemang, utvecklats genom att ta del av andra synpunkter” och har ”en relativt stor tilltro till” sin intelligens och ”förmåga till kritiskt tänkande”. Ja, det låter naturligtvis mycket bra. Men det är inget som hjälper en undrande läsare. Den undrande läsaren vill inte veta om hon är övertygad, utan varför hon är det. Statistik och forskning nämns här, men den refereras som vanligt inte i resonemangen.

Hon säger att feminism kräver ”en viss förförståelse om hur världen fungerar”. Och hur får man en sådan förförståelse, när påståenden om hur världen fungerar bara läggs fram utan angivande av källa? När man t.ex. uttalar sig om breda samhällsmekanismer, statistik och specifika siffror bör man i allmänhet ange källa. Problemet är att feminismen i stor utsträckning är en antiintellektuell rörelse som hellre teoretiserar i vakuum än undersöker empiri. Och det säger jag inte för att jag är antifeminist — utan för att jag är anti osaklighet.

Hon ”orkar inte” längre ägna sig åt ”grundläggande argumentation” med ”random snubbe som känner sig hotad av feminismen”. Fullt förståeligt, och samtidigt ett problem. Jag har tidigare löst sådana här saker genom att skriva en text där jag summerar allt jag vill få sagt i en viss fråga, och så kan jag hänvisa till den i framtiden. Varje gång någon frågar t.ex. om patriarkatet finns, skulle hon kunna länka till sin referenstext, som helst också skall innehålla både teori och empiri.

Könsidentitet är förmodligen biologisk

Fanny skriver om könsidentitet.

Hon menar att det finns ”ett tvång på att identifiera sig som antingen kvinna eller man”, och om man inte gör det själv ”så gör någon annan det åt dig”. Det beror på att nästan alla är antingen kvinnor eller män. Även om vi kan framhäva eller grumla vår könstillhörighet genom hur vi klär och beter oss, tycks de flesta betrakta kön som ett huvudsakligen biologiskt fenomen. Det är också en uppfattning som har vetenskapligt stöd i hur vårt DNA är uppbyggt. Kvinnor har två X-kromosomer i det sista kromosomparet; män har istället en X- och en Y-kromosom. Undantagen är få. Omkring 1 % av alla nyfödda barn är intersexuella, och transsexuella utgör en långt mindre grupp. Generöst räknat verkar prevalensen vara högst 1:10 000, vilket innebär att ca 1 000 svenskar är transsexuella. Det är färre än antalet invånare i Dingtuna (som enligt Wikipedia har ”en pizzeria och ett äldreboende”).

Hon hävdar att könsidentitet inte handlar om vad man är, utan om vad man blir och görs till. Hur förklarar hon i så fall att aktuell forskning tyder på att transsexualism har biologiska/genetiska orsaker?

Om reklam: en studie i källkritik

Moralfjant skriver om reklam.

Hon länkar till en studie. Någon mer än jag som blev förvånad? Plötsligt någon som tycker att empiri är intressant, och det är ett stort kliv framåt. Men studien, som visar att 9 av 10 kvinnor och 3 av 10 män mår dåligt av reklam, lider av vissa brister. Nästa steg i processen är källkritik.

Studien baseras på 1000 enkätsvar, vilket inte skulle vara tillräckligt för statistisk relevans enligt t.ex. SCB. Av dessa 1000 personer, utgörs 83 % av kvinnor och 17 % av män. Det statistiska underlaget för resp. könsperspektiv är alltså 830 kvinnor och 170 män. I synnerhet det låga antalet män är helt oanvändbart för statistisk relevans.

Studien kan också kritiseras för tydlig bias. När Sveriges Kvinnolobby, som redan i namnet demonstrerar bias, lägger ut en enkät på internet finns en påtaglig risk för att den attraherar enkätsvarare med liknande bias. Vissa av frågorna är direkt ledande, som t.ex. Q9: ”Upplever du att kvinnor i högre utsträckning än män sexualiseras i reklam, alltså framställs som sexiga genom hur de är klädda, hur de står eller hur de interagerar med personer och saker?” Även andra frågor följer samma mönster.

Och slutsatserna av denna från början mycket bristfälliga undersökning är bortom alla rimlighetens gränser:

Den stereotypa skildringen av kvinnor och män i reklam får långtgående konsekvenser för individen och samhället. Den legitimerar och förstärker maktordningen mellan könen och är ett hinder för jämställdhet. Dessutom utgör den ett folkhälsoproblem. Onaturliga skönhetsideal och objektifiering av kvinnor i reklam skapar en snedvriden kroppsbild, låg självkänsla och dålig självbild som leder till utbredd psykisk ohälsa och ätstörningar.

Att vilja sammanföra teorier med kunskap är en oerhört positiv grundpremiss. Men på egen hand räcker den som vi ser inte långt. Nu behöver vi fokusera på vetenskaplig metod, källkritik och vilka slutsatser en studie stödjer och inte.