Hört på Twitter #1

Det skrivs en del om min blogg på Twitter, både bland feminister, jämställdister, ekvalister, och allt vad folk väljer att kalla sig. Här är två exempel jag tänkte lyfta fram:

hejblekk

 

Feminister ogillar i allmänhet när män föreslår att de börjar skriva på ett annorlunda sätt, så varför föreslå mig att göra det? Jag skriver rimligtvis som jag vill skriva redan nu. Och jag vill bemöta radikalfeministiska bloggar, vars kommentarsfält i allmänt vore stängda för mig. Ett och annat ”eget” inlägg slinker med ändå (se t.ex. här) och det kanske blir fler sådana i framtiden. Kul om det finns efterfrågan.

Det går bra att tycka att det är ”jävligt fjantigt” av mig att kalla mig feminist, när jag kritiserar vad radikalfeminister skriver. Jag sympatiserar med både den första och andra vågen av feminism, men inte den tredje som radikala feminister representerar. Om man tycker att det är är fjantigt kan jag utan problem kalla mig för t.ex. individualist istället.

kickantwitter

 

Det här är ett tydligt exempel på vad jag skrivit om förut: radikalfeminister har en makalös förmåga att demonisera all opposition som t.ex. rasism. Hon är duktig på att göra det på sin blogg också. Det finns ingen rasism på den här bloggen. Vad som finns är kritik mot idéer som framförts av personer som kallar sig antirasister. Och en del av den kritiken hävdar att dessa antirasister själva gör sig skyldiga till flagrant rasism, t.ex. varje gång de talar om ”vita män” i nedsättande ordalag.

Att jag skulle ”hänga ut” feminister tycks vara en vanlig invändning. Jag har svårt att se någon legitimitet i den. Jag har ingen insiderinformation och hänger inte ut anonyma personer (även när bloggarna själva tycker att uthängning är rätt). Jag återger de namn personer skriver under, och vad de säger offentligt på bloggar och Twitter. All information som finns här, är information de själva offentliggjort. Jag kommer inte att hänga ut någon, d.v.s. avslöja något som inte är offentligt, skulle jag nås av sådan information. Förresten har jag sagt några ord om uthängning här.

Uthängning och näthat

Kickan Wicksell skriver om näthat.

Hon tar upp Researchgruppen, som tagit reda på anonyma debattörers identitet på sidor som Avpixlat och Fria tider, och säger att det ”inte finns några alternativ” för att det handlar om ”direkta olagligheter”. Nej, det handlar i största allmänhet inte om några olagligheter, mer än det intrång jag antar att man behövt begå för att skaffa informationen.

Hon hävdar att yttrandefriheten inte ger dig ”rätten att hota eller hata anonymt”. Här likställs hot med hat, vilket är felaktigt. Regelrätta hotelser riktade mot ett specifikt offer skyddas inte av någon yttrandefrihet. Men det mesta gör det. Hat också. Om det var olagligt att sprida hat skulle merparten av alla bloggande radikalfeminister få problem.

Hon jämför näthat med att någon i en vänsterdemonstration säger något ”hotfullt mot polisen”, och undrar ”var är skillnaden?” Tja, skillnaden är att denne hotar ett specifikt offer, i en situation där hot tillmäts hög trovärdighet. Att döma av Expressens uthängning handlar det i regel inte om några hot. Ett gäng osympatiska hatande idioter, absolut, men det bör det vara lagligt att vara. Radikalfeminister framstår påfallande ofta på samma sätt, med skillnaden att deras hat riktas mot män istället för mot invandrare.

Generellt brukar jag säga att näthat bäst hanteras så här: